Referat

Längs Örjabäcksleden 17 november 2018

Vi var sex deltagare som bröt upp från Höganäs och framme vid Ausås kom ytterligare en, samt Anders Nilsson från lokala byaföreningen. Anders gav oss en kortfattad introduktion till leden som färdigställdes år 2000 och alltsedan dess skötts av ideella krafter. – Tror vi kände igen oss i våra omsorger om Zackows mosse. Örjabäcken – upprinning bortåt Söderåshållet om jag uppfattade det rätt – rinner i krokiga bågar genom jordbrukslandskapet.

Bäcken omgiven av en bård, kanske hundra meter på bägge sidor, av lövskog av skiftande sort, ek, björk, alskog, partier med mera buskar som slån och hassel.

Inga långa artlistor i november; ett par ormvråkar, förmodligen på maskjakt nere på backen, klongande korp, en stor flock siskor, gärdsmyg, björktrastar, nötväcka, mesar. Hägern såg vi också – eller rättare, lämningarna – här och var utmed bäcken fanns ljusa områden med spillningsfläckar. Ett grävlingsgryt anades i skogskanten.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson och Ulrik Alm

 

 

Ryds marknad den 27 oktober 2018

Regn och blåst när föreningens stånd gjordes i ordning på morgonen. Men som vanligt ställde flera upp för att bemanna det. Och även om antalet marknadsbesökare var mindre än vanligt så var det en del som stannade vid vårt stånd både för en pratstund och för att handla.

Gunnel och Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 21 oktober 2018

Det var nästan helt mörkt, när vi, en lieman och fyra räfserskor, äntligen hade fått bukt med det täta skiktet av tagelsäv, hårda viden och den högväxta vassen.

Också några högar med slaget gräs från föregående slåtter samlades ihop.

Med avbrott för dokumentation av en av de få svampar, guldskivling, som klarat den heta sommaren.

Vi fick sedan en fin avslutning på dagen med uppvisning av jagande fladdermöss över hustaken.

Kerstin Bergelin
Foto: Kerstin Bergelin och Hans Drake

 

Livet under ytan i Öresund den 20 oktober 2018

Vi var ett tjugotal personer som bänkat oss i Höganäs Båtsällskaps klubbhus denna lite mulna oktoberdag. Alla var vi nog nyfikna på att få veta vad som döljer sig under ytan i Öresund. Den som skulle guida oss i djupet var dykaren Jonny Magnusson från sportdykarklubben Delfinen i Helsingborg. Den inledande frågan var om man kan räkna Öresund med ett maxdjup på 50 meter som ett grunt eller djupt sund. Det som står klart emellertid är att det består av två olika vatten ovanför varandra, ett salt undertill från Kattegatt och ett lite mera utsötat ovantill från Östersjön.

Jonny berättade hur Öresunds miljö tidigare förstörts av orenat avlopp, sandsugning och allmänhetens dåliga omdöme. Miljön var allvarligt hotad. Efter en miljödemonstration i Helsingborg 1988 och bildandet av Öresundsfonden har förhållandena i Öresund successivt blivit bättre. Ett exempel på detta fick vi se när vi kunde följa dykare genom ålgräsängarna på botten och se hur vackert det kan vara. Här lever mängder av små och stora djur. Allt från små räkor och musslor till fiskar som tejstefisk och torsk trivs här. Sundet lockar också till sig spännande djur som tonfiskar och delfiner.

Lite matlagningstips fick vi till sist också. Alger kan man nämligen tillaga och äta. Tillsammans kunde vi nog konstatera att utvecklingen går åt rätt håll och att vi kan se ljust på framtiden för vårt vackra Öresund.

Göran Borgström
Foto: Jonny Magnusson

 

Klimatkonsert den 7 oktober 2018


Över 150 besökare kom till Himmelsfärdskyrkan i Höganäs och sena eftermiddagens konsert med klimattema. Per Nyrén, välkänd musikprofil i vår bygd, deltog i vår seminarieserie i våras och detta var hans idé och bidrag till en annorlunda uppföljning. Han var givetvis inte ensam, Per Nyréns vokalensamble, en skönsjungande kör gjorde allt mycket njutbart och tänkvärt. Några av sångtitlarna kan ge en glimt av innehållet; Aftonen (Hugo Alfvén), I furuskogen (Wilhelm Peterson-B), Med ögonen känsliga för grönt (Barbro Hörberg med arrangemang av kvällens basist Lars Lövgren) samt avslutningsnumret, Allting har sin tid med text från Predikaren. Michael Hoff kompletterade de sjungna inslagen med textläsning och undertecknad reflekterade i tal kring kvällens tema.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Svamprådgivning den 22 – 23 september 2018


Efter den långa sommarens uttorkande hetta kom äntligen regnet. Och svamparna, varav en del arter i stora mängder.


Vid vår svamprådgivning i samband med den stora traditionella skördefesten på Brunnby Boställe stod nog främst sopparna i fokus, som veckorna innan utställningen formligen hade exploderat i sin förekomst. Ätliga arter, som karljohan (stensopp), brun-, smör-, gryn-, lärk-, björk-, fläck-, blod-, rut-, sand-, ör-, sammets- och tegelsopp, bittra skarpa arter som peppar-, bitter- och gallsopp samt den rödlistade dystersoppen demonstrerades inför en jämn ström av besökare. Totalt 17 arter!

En lite lurig art, som också har haft ett mycket gott år, är narrkantarell (falsk kantarell). Vilket kan vålla bekymmer genom dess skenbara likhet med kantarell. Bekymmersamt särskilt i år, eftersom kantarell inte har hittats i våra trakter, trots mångas eftersök på kända kantarellställen. I sista stund kunde några få fruktkroppar samlas en bit utanför Helsingborg.

Trattkantarell, efterlängtad och eftersökt, premiärvisades och presenteras tillsammans med en förväxlingssvamp som gullnavling.

Andra förväxlingssvampar, som uppmärksammades var den dödligt giftiga lömska flugsvampen, som jämfördes noga med grönkremla. Liksom den lika giftiga vita flugsvampen, som inte ska förväxlas med champinjoner. Många besökare undrade också över pluggskivling, allmän i år, vilken vi höjde stora varningstecken för.

Men vädret! Varningarna för hårda vindbyar och kraftigt regn var korrekta. Tältet vajade, knakade och under natten blåste svampar och material runt i det ändå väl stängda tältet (– klicka här så visas Kerstin Bergelins lilla filmsnutt från utställningstältet i blåsväder). Så på söndagen lyste solen och längtan efter nya svamppromenader väcktes snabbt. 

Se också reportage i HD från lördagen den 22 på skördefesten med svamprådgivning i Naturskyddsföreningens tält (klicka här).

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Kulturkväll med fladdermöss den 15 september 2018


Naturskyddsföreningen brukar medverka under kulturkvällen i september. Så också i år. Vi valde "Läderlappen" – eller mer korrekt, en kvällsamling i Tivoliparken med tema fladdermöss. Göran Paulson, till vardags biologilärare på Kullagymnasiet, och undertecknad höll en dialogföreläsning där vi berättade om dessa flygande däggdjur och deras fantastiska anpassningar kring födosök, fortplantning och årsrytm. Det är svårt att "stämma träff" med fladdermöss, därför hade Göran lånat ett par uppstoppade objekt – till stor glädje för de många barn som ingick i publiken.


Efter fältföreläsning gick vi en runda i Tivoliparken. "Knatter" från dvärgpipistrell hördes via våra detektorer och några snabbsynta ungdomar fick också syn på silhuetter mot kvällshimlen.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Vadarkväll vid Skälderviken – blev också Stureholm – den 16 augusti 2018


En ljum skön kväll med 15-talet deltagare, däribland en handfull ”internationella”, varför engelskan fick praktiseras då och då.


Gässen, grågäss och något färre vitkindade, dominerade antalsmässigt, men det gick att hitta våra eftersökta vadare. – Tack alla flitiga medspanare med tub! Drillsnäppor höll till på sedvanligt ställe, i första steniga bukten. Längre ut, på sandiga revlarna, såg vi storspov, vackert kopparröd myrspov, kustpipare och strandpipare.


Årets torra sommar hade helt torkat ut dyhålorna på insidan av Rönnen (tack Gunnel Pa, som sprang på spaning!) varför vi tog svängen hemåt om våtmarken vid Stureholm.


Här såg vi eleganta gluttsnäppor, mer diskreta brushanar samt någon enstaka skogssnäppa. Dessutom hägrar, krickor, brun kärrhök och korp. I kvällningen, framåt 20.45-snåret kom rådjur och harar ut på fälten.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Ängens dag lördag den 4 augusti 2018

Vi firade dagen med en unik kurs i lieslåtter på Zackows mosse tillsammans med Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen under ledning av LieMats, Mats Rosengren, bokad sedan två år tillbaka.

Intresset för kursen var stort och vi blev tyvärr tvungna att neka en del intresserade medlemmar att delta.

Betesdjuren hade flyttats till Nils Gunnar Jarrings mark sedan flera veckor tillbaka och vattnet, som porlade fram i de små vattendragen gjorde att det fanns gott om gräs att slå både på fukt-och högörtängen.

Vår erfarne kursledare lärde på ett pedagogiskt sätt, vänligt, lugnt och med stort tålamod ut tekniken med lieslåtter. Han visade också hur man bäst sköter detta gamla miljövänliga redskap. Var och en av deltagarna fick individuella instruktioner och instruktiva korrigeringar.

När dagen var över kunde deltagarna ställa in sin egen lie, knacka, slipa med både bryne och slipsten och slå med rätt teknik istället för med kraft. D.v.s. dansa med lien.

Mats var noga med att poängtera hur man säkert rör sig runtomkring på ängen och var och hur man placerar sin lie, när det är dags för paus.

En mycket behaglig dag fullmatad med visdom, avbruten med pauser vid framdukat hembakat smarrigt fika för- och eftermiddag och en lika uppskattad vegetarisk lunch designad Krapperup.

Helsingborgs Dagblad besökte oss på eftermiddagen och hjälper oss därigenom att slå ett slag för att hålla markerna öppna med hjälp av lieslåttter (HDs reportage hittar du här).

Kerstin Bergelin

 

Slåtter av vassen på Zackows mosse den 30 juni 2018

Rikkärret omgavs helt av kämpahög hotande vass, vilket visar att vår årliga slåtter är välbehövlig. Och att många, många händer är välkomna.


Efter ett par timmars röjning enbart med lie av en av föreningens starke män var mycket av vassen slagen,


och sedan hopräfsad och bortförd av pigga deltagare.

Kärrknipprot, rikkärrets allra vackraste orkidé med sin skira rokokomönstrade kjol, var trots den långvariga torkan i full blom. Men övriga orkidéer, gulyxne (på bilden ovan), vaxnycklar och ängsnycklar, hade gått i frukt.

Vid fikat kunde vi glädjas åt en gladas eleganta vändningar helt nära ovan oss.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 17 juni 2018

Eftermiddagsvandringen på Lerhamns fälad


Ett femtontal oerhört vetgiriga och intresserade personer hade, trots kraftig blåst och enligt SMHI annalkande regn från Själland, mött upp strax efter lunch för en vandring på Lerhamns södra fälad. Innan vi nådde fram till fäladen, kunde vi identifiera såväl oxtungans klarblåa blommor som några små exemplar av strandbeta och flera skogslökar eller kajpar, om vi varit på Gotland. Innan vi gick in på fäladen, diskuterade vi bl.a. den invasiva vresrosen och humlets betydelse för öltillverkningen.


Väl inkomna på fäladen kunde vi iaktta hur både vinden, solen och den sju veckor långa torkan påverkat vegetationen. Stora delar av djurens tilltänkta bete lyste gulbruna. Ovanligt många växter var mer lågvuxna än de brukar vara. Dessvärre tilltog blåsten och regnet hängde i luften från mörka moln, som släppte ifrån sig några, trots allt, välkomna regndroppar. På den plats i rännilarnas kanter, där ormax och smultronklöver/blåsklöver brukar växa, hittades endast saltgräs och små förkrympta exemplar av strandkrypa. I gräset hittades såväl smal käringtand som käringtand i det ”vanliga” antalet.


En ”hoptryckt” påfallande krusbladig och taggig tistel, drog till sig uppmärksamheten. Det var en ganska vanlig havsstrandsvariant av åkertistel. På stranden strax intill den multnande svarta tången växte strandmålla med långsmala blad, spjutmålla med triangulära blad, marviol och strandkål. Utanför fäladen fann de alerta deltagarna mogna frukter, s.k. gojibär, på bocktörnet och blåhallon.

För lista över bl.a. arter hittade under vandringen, klicka här.

PS
Ett par veklingar avvek när blåsten tilltog och regnet drog in från väster och återfanns senare värmande sig med kaffe och blåbärspaj på Mölle krukmakeri:

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson

 

Förmiddagsvandringen vid Josefinelust

I år var det den 17:e gången vi firade De Vilda Blommornas Dag här i Kullabygden. Svenska Botaniska Föreningen har till årets växt utsett en trio gullpudror. En utmärkt broschyr om dem delades ut till de mycket botaniskt intresserade 35 deltagarna, som samlats vid Josefinelusts parkering.

Tunga mörka moln övergick snabbt till ett intensivt långvarigt störtregn. Alla rusade till den närbelägna grillplatsen med både stå- och sittplatser.


Planerat var främst att få se de tre rödlistade arterna, som fanns här inom räckhåll. Endast ett hundratal meter från p-platsen växte skogsveronikan, rödlistad VU. Här i bokskogen är den enda platsen på Kullaberg, där man kan hitta veronikan. Den är mycket sårbar, eftersom bilar, där den växer, lätt kan köra över och skada den. Den andra rödlistade arten var skogslysingen NT, vilken fanns i ett kärr bara ett hundratal meter bort i riktning mot f.d. Hjorthagen. Det är endast här i hela nordvästra Skåne, man kan finna den.

Vi gick långsamt ner i riktning mot Möllebäcksmal/Josefinelust och hittade rikligt med sydlundarv en bit bort från bokarnas blottade och knotiga rötter. Vidare längs Möllebäcken som brukade vara livligt porlande, men nu på grund av torkan visade oss en tyst nästan sinad bäckfåra. Här på fuktig mullrik mark pekade någon på en blommande hässlebrodd, vars utbredda vippa snart skulle få nedåtböjda grenar. Växten innehåller kumarin och är väldoftande vid torkning. Den ingick i kyrkobuketten. Att dofta på den var en bra metod att hålla sömnen på avstånd under de långa predikningarna.


Under de höga raka bokträden med täta lövkronor var markfloran ganska sparsam. Här visades gulplisterns vintergröna blad med silverfläckad ovansida och mörkt violetta undersida. Någon tog även chansen att pressa på de illaluktande bladen. Strax intill fanns jordrevan med ytterst få blå blommor i krans men med långa revor. Många ville gärna pressa även på denna växts blad och sniffa in den angenäma doften. Den lär nämligen hjälpa mot huvudvärk.

Framme vid trappan som leder ner till Josefinelustmalen stannade några för att studera en av torkan negativt påverkad strätta men även för att beundra den underbara utsikten mot Skälderviken. Andra gick försiktigt på dem av ösregnet mycket hala trappstegen en bit ner för att fotografera den tredje rödlistade arten stor bockrot NT, som fanns mellan bäcken och trappan. Denna ovanliga flockblomstriga växt med vackert glänsande blad och djupt fårad stjälk kan faktiskt studeras på ett par olika platser på Kullaberg. Den används på samma sätt som bockrot eller backanis, vilken har nästan slät stjälk. Långt fram ända in på 1940-talet såldes på apoteken Pimpinella-droppar mot heshet och halsont. Det blev stor beundran bland deltagarna, när mobilen med foton på stor bockrot skickades runt till påseende. Då kunde de närvarande bättre bli informerade om fler typiska egenskaper hos växten.

När vandringen var slut intogs egen medhavd fika i lugn och ro.

Om någon vill ta del av växtarter noterade i samband med vandringen vänligen klicka här.

Gun Pfern
Foto: Bo Petersson (skogsveronika) och Helén Thorn Jönsson (gruppbilden).

 

Naturnatten den 5 juni 2018.


Naturnatt − utan nattskärra i Vegeholm! Det minns jag inte när det hände senast. Men, men − 14 personer fick en härlig försommarkväll med trast- och rödhakesång, snabbt förbidragande morkulla och kastande fladdermöss över hygget. Vi njöt trots allt, fascinerades (och lite oroades...) av ljus sommarnatt, doftande pors och − denna torra senvår/försommar − det rytmiska ljudet av sprutande bevattningsapparatur.

Ulrik Alm

 

Vaka vid gryt, Svedberga kulle den 24 maj 2018


Ett dussintal deltagare "bänkade" sig vid 20.30-tiden på en förnämlig plats, nära toppen av Svedberga kulle. Framför oss panoramat med Hallandsåsen i fjärran, Skälderviken och Kullalandets alla storgårdar. Vid Stureholm syntes en stor hjord med dovvilt, enstaka rådjur här och var ute i åkrarna. Femtio meter snett nedanför oss höll vi hela tiden utkik mot grävlinggrytets grusiga ingång. Inget hände... Vi spanade in törnskateparet, gulsparvarna, ringduvorna och koltrastarna. Vackert  men stilla, stilla vid grytet.


Men tack till mina deltagare som hela tiden var beredda att ge kvällen tio minuter till och sen ytterligare tio minuter. Det betalade sig! Två grävlingar kom upp och snodde runt kring grytet, en fladdermus kastade över hygget, morkullan vevade bort mot norr. Tillbaka vid parkeringen blev Lasse varse kattuggle-ungarnas tiggläte och under ett kort moment fick vi den flygande vuxna ugglan i ficklampans sken. Fin avslutning! Nästan full måne och Venus log mot oss. Klockan var 22.20. Sämre majkvällar har jag varit med om.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Krankesjön och högljudda grodor i sydost den 19 maj 2018


Tyvärr var vi bara fem deltagare som gav oss iväg söderut denna mycket fina pingstaftonskväll. Vid halvåtta äntrade vi Silvåkratornet och kunde konstatera att artutbudet av simfåglar var ganska magert. Skäggdoppingar, knölsvanar, sothöns, viggar och gräsänder samt ett snatterandspar var de arter vi noterade. Dessutom sjöng en del rör- och sävsångare i vassen och i strandskogen sjöng bl a löv-, gran- och härmsångare. Svarthätta och en trummande mindre hackspett fyllde på i kören. I en öppning i vassen strax nedanför tornet kväkte en ätlig groda emellanåt. Några fisktärnor höll till på en häckningsplattform och långt utifrån sjön kom så småningom två svarttärnor flygande och visade sig fint framför tornet.


Strax innan vi skulle köra vidare kom tre stora flockar med prutgäss sträckande – mäktigt!

Via Vomb och Sjöbo nådde vi Skogshusets enefälad. Direkt när vi steg ur bilen kunde vi höra klockgrodekören en dryg kilometer bort. De sjöng sedan oavbrutet de två timmar vi höll oss i området.


Framme vid Stora Svackdammen sjöng åtskilliga näktergalar i hård konkurrens med klockgrodorna. En gråhakedopping kunde nätt och jämnt urskiljas i skymningsljuset, en lärkfalk drog förbi och ett kattugglepar hördes ”klävittande” och hoande. Bara två lövgrodor kom igång.  Märkligt, de brukar annars dominera ljudbilden. (Vill du lyssna på ett litet stycke ur kvällens konsert så klicka här). Kanske har de gångna veckornas värme gjort att leksäsongen redan börjar klinga av eller var kvällen för sval (8–10 grader)? (De infällda grodorna på bilden ovan fotograferades vid en motsvarande exkursion för nästan exakt 10 år sedan.)

Trots de fåtaliga lövgrodorna återvände vi mycket nöjda, sent mot Kullabygden efter en fantastisk kväll.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin den 8 maj 2018


Efter ännu en varm, sommarlik dag blev det en fantastisk, ljummen kväll där den nedåtgående solen gav ett fint ljus i den nyutslagna grönskan i ravinen. Fågelsången var inte fullödig men vi hörde flera sjungande svarthättor och gransångare – två arter som gått framåt starkt de senaste decennierna.


Även flera gärdsmygar, trädpiplärka, bofink, taltrast och rödstjärt sjöng. En utflugen korpunge tiggde mat av sina föräldrar och ett par av större hackspett verkade oroas av vår närvaro, men inte mer än att den ene slank in i bohålet. Om ett par veckor kan säkert hackspettsungarna envisa tiggande höras därifrån.


Vi tog oss upp till våtmarken, där som vanligt ett par gråhakedoppingar höll till. Inget bo syntes till ännu men vi fick kortvarigt bevittna en uppvaktnings-ceremoni och dessutom höra deras högljudda ”grisaskrik”.

Tillbaks mot bilarna följde vi skogskanten och kunde på nära håll förundras över det jättelika bygget av ridanläggningen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

"Våra" ugglor märkta den 2 maj 2018 


En händelse utanför vårt ordinarie program (och det är nästan omöjligt att passa in i planeringen – naturens gång...) Göran Paulson håller koll på både fågel och fisk runt Zackows mosse. I år bor kattugglefamiljen i en annan holk jämfört med i fjol, knappt 100 m åt sydväst. Fyra välväxta ungar fanns i holken. Arne Nihlén ringmärkte dessa goa knyten.

Ulrik Alm

 

Lite fagning, mera underhåll – Zackows mosse den 21 april 2018

Mycken natur sköter sig bra på egen hand, men människan, boskapen och naturen är ofta en bra kombination. Idag arbete på vår mosse.


Två gedigna spänger byggdes med i huvudsak återvunnet material. Tack till Lasse Blychert som dessutom kom med virket i redan färdigsågade längder. – Allt gick som en dans!


I nordvästra hörnet öppnade Bengt och hans motorsåg för gott solinflöde över mossen. Vi andra släpade undan grenar och kvistar. Lagda tillsammans blir det säkert härlig tillflykt för gärdsmyg, rödhake, övervintrande ödlor, grodor och salamandrar.


Inför kommande betessäsong kollades också alla stängsel.


Mer i återvinningens tecken; tidigare utrangerade spångbrädor hade nu blivit en uggleholk som vi tillsammans baxade på plats i en björk något hundratal meter nordväst om gården.

Tack för allas bidrag! Arbetsinsatser, skänkt material, privata verktygslån mm.

Ulrik Alm
Foto: Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Studiebesök på reningsverket i Höganäs den 18 april 2018



Marianne Gleisner och Thomas Almenberg från reningsverket ställde upp som guider för de cirka 20 deltagarna i studiebesöket. Två mycket duktiga och engagerade guider. Vi fick följa avloppsvattnets väg genom verket och se hur det processas innan det lämnar verket ut i Öresund via en cirka 500 m lång ledning. In kommer avloppsvattnet i två 400 mm’s ledningar; en från södra delen av kommunen och en från norra. Mängden varierar med antalet innevånare i kommunen: sommartid dubbleras belastningen.

Verket har strikta krav på sig i reningen. Då recipienten, d.v.s. det vatten som får ta emot färdigprocessat vatten, är ett hav så är kväveinnehållet det kritiska. Kvävet ska hållas under 10 mg/l ligger här normalt runt 6-7 mg/l. Hade det varit en sötvattensrecipient så hade fosformängden varit det striktaste kravet. Även här lever Höganäsverket upp till kravet.

Höganäsverket är ett REVAQ-certifierat verk. Det innebär att det slam som lämnar verket håller hårt ställda krav på renhet, kanske framförallt vad gäller tungmetaller som kadmium. Slammet kan därför läggas på åkrarna och närsalterna återförs.

Vissa fraktioner av slammet rötas i en biogasanläggning. Produktionen av biogas går till Höganäs AB och används i deras produktion. I retur får reningsverket hetvatten som används för att värma lokalerna och biogasanläggningen som hålls vid 28 C för bästa rötningseffekt.


På platsen finns också en solcells-anläggning på ca 1100 m2, som startade i augusti 2017. Elen går till att driva verket och har reducerat behovet av att köpa in med cirka 75 %.

Ser du en strandskata med otypisk färgfläck på sig så har den sannolikt tagit ett dopp i nån av bassängerna, fiskats upp av Marianne, fått duscha och torka, samt getts en färgfläck för att Marianne ska kunna känna igen den. Historien förtäljer inte om baden sker i bassängen där etanol tillsätts som kolkälla till de som jobbar där… Jobbarna kommer dit av sig själva och man flörtar med dom genom att ge dom organiskt material och lite mer kol än vad som normalt finns i avloppsvattnet. En del av dom gillar syre, andra inte alls. Kollektivavtal saknas. Det handlar förstås om mikroberna i biosteget, d.v.s. dom som står för merparten av reningen av avloppsvattnet.


Spola rätt! Marianne & Thomas strök under att allt som kommer ur kroppen är Ok att skicka iväg i avloppet. Inget av det som finns på kroppen, som hår och naglar, ska den vägen och inte heller t.ex. tops, inkontinensskydd och sanitetsprodukter. Reningsverket vill i vart fall inte ha det i sitt rensningsgaller eller i sina pumpar ute på linjerna in mot verket. Det innebär merarbete för personalen och driftstörningar, och det blir väldigt dyrt för oss kommuninnevånare.

Lasse Blychert
Foto: Bo Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 7 april 2018

Våren har varit sen och mina rekognoseringsturer föga framgångsrika så mina förhoppningar inför exkursionen var låga. Dagen hade dock varit den varmaste hittills så tjugo exkursionsdeltagare gav sig iväg från Gruvtorget.

Som vanligt körde vi till Björkeröd, där en medhavd vanlig padda och en mindre vattensalamander förevisades och en genomgång av groddjurens liv och leverne hölls.

Strax efter att vi börjat vår vandring mot Mölle mosse hittade vi en första padda – lite slö och stel nu när temperaturen börjat sjunka. Den följdes senare av många, många fler inte minst på stigarna runt själva Mölle mosse. Åtskilliga tiotals flyttades undan från stigen för att de skulle undgå att bli trampade på.


Samtliga var hanar men till slut hittade vi också en hona som redan var omfamnad av en kärlekskrank hane.

Även en vanlig groda och tiotals mindre vattensalamandrar plockades bort från stigen, liksom tre större vattensalamandrar – extra roligt då arten är ganska fåtalig och sällan ses på denna årliga exkursion.

I fågelväg hördes taltrast och morkulla och från vassen i Mölle mosse hamrade en vattenrall ihärdigt. På väg tillbaka mot bilarna fick mitt hoande igång två upprörda kattugglehanar.

Trots att vi inte såg ett enda groddjur i vattnet blev det en mycket lyckad kväll. Uppenbarligen hade värmen under dagen väckt många groddjur ur vinterdvalan och fått dem att påbörja vandringen mot lekvattnen. Om någon vecka är aktiviteten sannolikt på topp – ut och spana!

Göran Paulson

 

Strandstädning den 18 mars 2018


Naturen är ingen plats för plast. Och glädjande nog hittar vi färre plastförpackningar och annat skräp idag längs stränderna vid Mölle fälad jämfört med för 25 år sedan. Nu är fäladen välstädad och väntar på sina innevånare. Publiken idag bestod av gärdsmyg, rödhake, koltrast och rapphöna.


Ute till havs hölls vi under uppsikt av knölsvanar, bläsänder och skarvar.


Tack alla skräpplockare! Ungdomar och föräldrar från Simsällskapet, Eriks "gäng" från Ica Höganäs. Tack också för fikan  den satt fint i solskenet vid fortet.

Ulrik Alm
Foto: Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Årsmöte den 15 mars 2018


16 personer hade infunnit sig till årsmötet på Café Amanda på biblioteket i Höganäs. Innan själva stämman öppnades kommenterades – till bilder tagna av Ulrik Alm och Bo Petersson – ett urval av föreningsaktiviteterna under 2017.

Under stämman blev Göran Borgström efter ett års uppehåll på nytt invald i styrelsen.


Susanne Johansson, som avsagt sig sin plats i styrelsen men gärna ville fortsätta att hjälpa till på annat sätt, avtackades. Bosse Petersson tackades för sitt arbete med föreningens hemsida m.m.

Efter kaffe med hembakat bröd visades ett bildspel kallat Strövtåg i Kullabygden, som Bosse sammanställt av egna och Kerstin Bergelins bilder.

Gunnel Petersson
Foto: Bo Petersson och Kerstin Bergelin

 

Uggleaftonen den 7 mars 2018

På grund av snöoväder och besvärligt väglag ställdes exkursionen in.

 

Bortom playor och massturism i Spanien och Turkiet den 13 februari 2018


Vi var ett tjugotal personer som på tisdagskvällen infann oss på Café Amanda på biblioteket i Höganäs och fick uppleva annorlunda bilder av Spanien och Turkiet. Göran Paulson tog oss med till lite okändare hörn av två populära turistländer.


Han visade bilder från rovfågelrika Extremadura och från Andalusiens korkekskogar i Spanien och tog oss med till aporna på Gibraltarklippan.


I Turkiet fick vi bl.a. stifta bekantskap med Kappadokiens märkliga klipplandskap och med mycket gammal kultur med spännande jättestatyer på berget Nemrut Dagi.

 

Gunnel och Bo Petersson

 

Vinterfågelexkursion den 21 januari 2018


Gråväder med temperatur runt nollan, bra sikt och, ovanligt nog, i stort sett vindstilla dvs bra förutsättningar för vinterfågelskådning. Runt tjugo deltagare gav sig iväg till Rönnen, där ett HD-team anslöt. Vi var några som hade väl bråttom ut och missade därför de två havsörnarna på Själrönnen liksom två smådoppingar.

Rönnen var rätt fågelfattigt men en rödbena noterades och skillnaderna mellan stor- och småskrake kunde granskas. Två knubbsälar låg och vilade på varsin sten och vid Själrönnen låg också ett par knubbsälar. Någon upptäckte de två havsörnarna igen, nu nära land innanför Sandön, varför vi begav oss mot Utvälinge.

Givetvis hade de gett sig iväg när vi kom dit så vi fick nöja oss med ett par storspovar, häger och två rödbenor.


Fågelmatningen i Sibirien stod nu på programmet med efterlängtad fika samtidigt som vi studerade den täta trafiken av mesar till matningen. Talgoxar och blåmesar dominerade stort men även flera entitor sågs. Någon enstaka svartmes och, den verkliga godbiten, tofsmes besökte också ”restauranten”. (Den på bilden infällda tofsmesen är dock fotograferad vid ett annat tillfälle).


Det blev ett länge stopp vid gräsmatteodlingen, där tusentals gäss och svanar födosökte majsspill på bekvämt avstånd. Ett par hundra sångsvanar lyste upp den gråa massan av gäss som dominerades av vitkindade och grågäss. Även en del kanadagäss ingick, liksom enstaka bläs- och sädgäss. De tre roständerna som en längre tid uppehållit sig här fanns också på plats. En pilgrimsfalk pilade förbi men sågs nog bara av exkursionsledaren.

För några blev det en omväg via örnrundan på väg hemåt. Inga örnar sågs men säkert uppemot tio ormvråkar, tre glador och en fjällvråk.

Reportage i Helsingborgs Dagblad från exkursionen hittar du här.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Hallands Väderö, annandag jul den 26 december 2017


Blött, blåsigt och i slutet lite regnigt. Ingen stor skara på båten, men ö-känslan är alltid härlig. Skarvar, ejder och knipa runt ön. De tubkikarbeväpnade kunde se enstaka havssulor och alkor längre ut till havs. I skogen ringduvor, trastar, mesar och trädkrypare. En ensam skärpiplärka i tångvallarna nere vid Kapellhamn.

Ulrik Alm

 

Adventsvandring på Nobeldagen den 10 december 2017


Vi håller på traditionerna; en kort förmiddagsvandring i markerna runt Himmelstorp på Kullaberg. En liten grupp, mycket av frisk luft. Vi kände på svampen judasöra, noterade fint vintergröna stensötan. På fågelfronten lugnt; mesar, koltrastar, en grupp grönfinkar samt  lite udda i lokal och beteende en dovt färgad domherrehona (så måste det väl heta..?) som hoppade ganska oskyggt nära oss inne på gårdsplanen på Himmelstorp. Och Sara tack för glögg och pepparkakor! Inte första gången du skämmer bort vid en adventsvandring.

Ulrik Alm

 

Julskyltningssöndag den 3 december 2017

Inte kändes det med vädret att det var första söndagen i advent och alltså tid för julskyltningen. Men folk kom förbi, fler och fler allteftersom solen sjönk och gatu- och adventsbelysning tändes och förhöjde stämningen. Det blev pratstunder och en hel del försäljning av hemlagade produkter och även saker som fågelholk och lupp.

Gunnel och Bo Petersson

 

Gås- och örnspaning i Sydskåne den 18 november 2017

På grund av blåst och regn ställdes exkursionen in. 

 

Ryds marknad den 28 oktober 2017

Det blåste ordentligt men trots stormbyar ibland höll sig taket på plats. En del marknadsbesökare höll sig nog hemma men en hel del stannade till vid vårt stånd. Med dem fick vi en pratstund och tillfälle att dela ut broschyrer och sälja hembakat bröd, marmelad etc. Men också luppar, fågelholk och en bok om Kullabergs svampar och s.k. pipfåglar. Det blev en del i kassaskrinet men framförallt syntes vår förening och vårt budskap.

Gunnel och Bo Petersson

 

Föreläsning den 26 oktober 2017: "Är ständig ekonomisk tillväxt möjlig?"


Det är inte möjligt att fortsätta med den ekonomiska tillväxt vi har idag menade kvällens föreläsare Kjell Mårtensson.  Vi måste ändra materialflödet radikalt för att få en hållbar utveckling. Ekonomiska informations- och styrmodeller måste förändras så de understödjer en utveckling mot en ekonomisk tillväxt som är inom naturens bärighetsnivå. 

Lokalt producerat är bättre än varor som åkt långt. Transporter, av både varor och människor, är kostsamt för miljön i ett helhets- och livscykelperspektiv. Klok design och kloka strukturer kan hjälpa. Bättre att plåten från "gamla" kylskåpet används "direkt" i en ny upplaga istället för att gå en vända om smältverket. Återanvändningstanken kan appliceras på alla andra produkter från mobiler till bilar. För att vi ska nå ett samhälle inom naturens gränser måste vi alla förändra vårt konsumtionsmönster.

Sådär vandrade kvällens föreläsning, frågor och inlägg. Mycket att tänka på! Får vi ihop en liten grupp är det mycket möjligt att vi gör en studiecirkel kring dessa frågor, ekonomi-miljö-resurser-livsstil. Hör av dig till Ulrik om du är intresserad.

Under föredraget frågade en av åhörarna om inte koldioxidutsläppen hade minskat med tanke på att vi tidigare värmde våra hus med olja och ännu tidigare med kol. Han fick svaret att utsläppen hela tiden ökat. Det är inte rätt, när det gäller Sverige. Från 1900 till 1970 skedde en ökning, men då inträffade ett trendbrott. Från 1993 och fram till nu har utsläppen varit ca 11 ton. Men världens utsläpp har hela tiden öka liksom koncentrationen av koldioxid i luften. Haven har tagit upp en stor del, i annat fall hade koncentrationen varit ännu högre.

Kjells bilder till föredraget hittar du här.

Ulrik Alm och Kjell Mårtensson
Foto: Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 15 oktober 2017

En varm, 15 grader, stilla söndag med ljuvliga toner från rödhakar och kortare läten från domherrar! Det var dags för vår årliga efterslåtter på rikkärret, då orkidéernas frön hade mognat. 

I föreningen finns det några, som är skickliga att slå med lie och också starke män, och kvinnor, som hanterade de olika tunga röjningsredskapen. Flinka deltagare räfsade ihop och transporterade bort den slagna vassen och tagelsäven, som vi fick bukt med efter ett par timmars arbete. Efter avslutat arbetspass såg det ur så här: 

Lite slit, men väl värt! På många platser i Skåne har gulyxne försvunnit, men på Zackows mosse finns den kvar, om än i varierande antal under åren. Vi tillåter oss att betona, att detta är föreningens förtjänst genom det kontinuerliga arbetet med hävd av ungdjuren från Brunnby Boställe och den årliga slåttern sedan många år tillbaka.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Miljövänliga veckan, vecka 40 2017

Naturskyddsföreningens huvudtema är liksom i fjol ”Fräsch på riktigt”.


Onsdagen den 4 oktober var vi på plats på ICA Kvantum i Höganäs och informerade om godkända  miljömärkta (svanen- eller falkenmärkta) tvålar m.m., men också om vikten av att minimera användningen av plastkassar o.dyl.

 

 

 

 

 

 

 

 

På plats var också elever från Lerbergsskolan som framförde ett fint sångarrangemang om plastens negativa påverkan i naturen. Biodlaren som svarar för skötseln av ICA:s bikupa, som föreningen var med om att inviga i juni, fanns med och sålde honung till förmån för klassen.

Malin Broman, utsedd till årets matambassadör i Höganäs kommun, visade hur man kan ta tillvara lite skadade frukter och grönsaker och av dem göra goda juicer och andra rätter.

Och inte minst: ICA, som sponsrar oss för att vi samarbetar med dem i ett projekt för att minska användningen av plastkassar och plastpåsar, introducerade flera sorters miljövänliga kassar.


Även lördag den 7 oktober fanns vi på ICA i Höganäs och informerade om miljömärkta hygienartiklar m.m.

Naturskyddsföreningens huvudtema för årets Miljövänliga vecka var som nämnts ”Fäsch på riktigt”, och under veckan genomförde vi därför en butiksundersökning i dagligvarubutikerna i kommunen och kollade andelen tvålprodukter med godkända miljömärken (Svanen och Falken) och hur väl dessa var exponerade.

Det visade sig vara svårt att hitta miljömärkt fast tvål – endast UP-hallen i Viken kunde erbjuda sådan. När det gäller flytande tvål var utbudet betydligt större, och bäst klarade sig Tempo i Viken, där 38 % hade godkänd märkning. Det finns en uppsjö av olika duschkrämsprodukter – här var Skeppet i Nyhamnsläge bäst med 12 % med godkänd miljömärkning.

Gunnel och Bo Petersson

 

Svamputställning och svamprådgivning den 23–24 september 2017

”Så otroligt mycket svamp!” ”Så pedagogiskt ordnad!” ”Så fin utställning, helt i klass med Fredriksdal!” Många var de spontana kommentarer, som vi fick ta emot vid vår traditionella svamputställning, som liksom i fjol hölls på Brunnby Boställe i samband med  gårdens stora skördefest. Det kändes bra, när vi fick besvara en stor mängd frågor från kunniga och intresserade besökare, av vilka några var nybörjare i skogen.


Förutom trattkantareller, som brer ut sig som mattor i skogarna just nu, kunde vi visa sällsynta kantarellsläktingar som grå kantarell, kruskantarell och orange kantarell. På vårt bord med förväxlingssvampar visade vi därför, för en del ögon förvillande lika, just trattkantarell, slemmurkling, narrkantarell, kantarell och den dödligt giftiga toppspindelskivlingen. Och på bordet intill hade vi samlat giftsvampar som flugsvampar, spindelskivlingar, gul rottryffel och den hallucinogena ringbitterskivlingen.


På ett annat särskilt bord demonstrerade vi tiotalet matsvampar som stolt fjällskivling, vilken är vanlig i år, blek och rödgul taggsvamp, också vanliga i år, flera soppar bl.a. stensopp (karljohan), inte särskilt vanlig nu, svart trumpetsvamp, vanlig i år och ängschampinjon. En besökare kom in med en ståtlig kungschampinjon, men också giftchampinjon, förvillande lik snöbollschampinjon lämnades in.

Ängens svampar, med de visserligen allmänna arterna spröd vaxskivling, papegojvaxskivling, ängsfingersvamp och hagfingersvamp, fick en särskild liten avdelning. Vi visade på utställningen samtidigt en bildserie för att betona den avgörande betydelse, som betande djur i naturbetesmarker har för att hålla landskapet öppet.


På de övriga borden lyste två rödlistade sällsynta arter, juvelspindling NT och sommarsopp VU. Och vid sidan av borden kunde man se olika svampar, bl.a. rödskivig kanelspindelskivling och lysticka, som kan användas till garnfärgning och också resultatet i form av vackert färgade handstickade tröjor.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Kulturnatten den 16 september 2017


Kulturnatten i Höganäs är något speciellt - massor av folk i alla åldrar flockas för olika begivenheter. 


En del kom också för att besöka vår förening inne på biblioteket, där vi visade ett ”rullande” bildspel om naturen i Kullabygden och erbjöd en liten tipsrunda. En annorlunda chans att möta människor och prata miljö. 

Gunnel och Bosse Petersson

 

"Svampar på Kullaberg" den 10 september 2017


Vi var en ganska stor skara svampentusiaster som trots vackert höstväder satt inne på naturum Kullaberg och lyssnade till Kerstin Bergelin. I anslutning till sin nyutkomna bok Svampar på Kullaberg berättade hon om dessa och om förut-sättningarna för dem. Hon visade med olika kartor och bilder hur berget utvecklats och framhöll att de geologiska förhållandena har stor betydelse inte bara för växterna utan även för svamparna. Hon visade också hur skogen förändrats genom olika ingrepp och brett ut sig över större delen av det som förr var öppen betesmark. 

Vi fick veta att över 1000 olika svamparter, -underarter &c är kända från berget. 87 av dem är rödlistade d.v.s. mer eller mindre hotade, dock endast tre av dem akut eller stark hotade. Flertalet svampar är viktiga som nedbrytare, många andra som mykorrhizabildare, som lever i symbios med träd och andra växter. En del är parasiter.


Kerstin berättade också om goda matsvampar och farliga förväxlingssvampar. Som avslutning fick de som hade egna svampar med sig hjälp med bestäm-ningen av dem. Det är ju trevligt att få veta om svampen man plockat är t.ex. en Karl Johan eller någon annan delikat svamp. 

Gunnel och Bo Petersson

 

Svampens Dag och svampexkursion den 3 september 2017

Vi var drygt 20 personer varav 6 barn från Naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden, när vi började leta efter svamp i Djurholmens strövområde på Hallandsåsens sydsluttning. Den omväxlande lätt kuperade terrängen med såväl barr-, bland- som bokskog och fuktstråk ger rika möjligheter att hitta många olika svamparter. Vid genomgången ett par timmar senare kunde drygt 70 arter bestämmas. 

I år tycktes spindelskivlingar vara ovanligt många och vackra. Bland dessa hittas ingen matsvamp, men man bör ändå känna till dem, då alla är giftiga och en del dessutom är dubbelgångare till goda matsvampar.  Då man nämner vackra svamparter, måste man komma ihåg kremlor. Antalet arter är stort och kännetecknen mellan dem ofta små, varför bästa sättet att ta reda på, om det är något ätbart, man stoppar i svampgrytan, smaka på varenda svamp! När man artbestämmer storsvampar, använder man i första hand syn, lukt och smak.En av deltagarna fann den relativt sällsynta mandelriskan, som vi tyckte luktade sötmandel, men enligt svampböckerna luktar sill-lake eller skaldjur.

Svampar med strumpa runt foten, ska man inte provsmaka, eftersom det är frågan om flugsvampar. Flugsvamparna, som alltid har strumpa, ring och alltid vita skivor, är mer eller mindre giftiga. Champinjoner, som ibland förväxlas med vitgul och vit flugsvamp, saknar strumpa, men har ring och skivor, som, när sporerna mognar, efterhand blir rosa – bruna – svarta. 

En svampgrupp, som brukar vara ganska lätt att känna igen för nybörjaren, utöver gula kantareller och trattkantareller, är soppar. Flertalet soppar är ätliga, även om de mörkfärgas, när man delar dem.


En deltagare hittade den ganska ovanliga hålsoppen.


Ett av barnen fann denna ståtliga Karl Johan, som lätt känns igen på det vita ådernätet på foten och de gulaktiga rörmynningarna. 

Om jag fortsätter med rörsvampar, måste tickor nämnas. Många tickor användes av florister för olika dekorationer. På tickor kan man inte (som hos soppar) med en tumtryckning skilja rörlagret från resten av svampen. Vi hade flera duktiga svampplockare i gruppen. Tack vare dem kunde vi visa pulverticka.


En annan intressant ticka är klibbtickan, som känns igen på de klara vätskedropparna strax innanför kanten och inte minst honungslukten. Klibbticka förorsakar brunröta framförallt i gamla granskogar. 

Den, som rör sig i skog och mark, hittar allt som oftast ganska små, rundade, ljusa, hårda ”bollar” på marken. Om man klyver dem, är de svarta inuti och har ett tjockt ytterhölje. Det är rottryffel, man hittat. Den är ingen matsvamp.

Kerstin Persson
Foto: Kerstin Bergelin

 

Odla med naturen – studiebesök hos Splendor Plant den 31 augusti 2017


Vi var ca 35 personer som besökte Splendor Plant i Svanshall denna sista augustikväll.


VD Nils Andersen visade verksamheten och berättade om hållbarhetsarbetet med gröngödsling och kompostering som viktiga ingredienser för att öka mullhalt i jorden och minimera bekämpningsmedel och kemisk gödning. Splendor Plant kallar arbetsmetodiken för "Odla med naturen". 

Nils berättade om de senaste årens utveckling sedan man konstaterat problem med försämrade jordar, sjukdomar, svårigheter med pesticidanvändning. Exempelvis så konstaterar man att pesticiderna slår ut ”allt” mikroliv och driver på för ytterligare brister och sjukdomar.


Vi fick en bra teoretisk genomgång och också se bl a ”produktionen” av:
  • Kompost-te – flytande kompost som sprutas på växter och mark för att öka positiv bakteriekultur och förutsättningar för svampar, protozoer, nematoder och maskar. Används bl a som alternativ till pesticider både som förebyggande och vid angrepp.
  • Kompost – man tillverkar idag ca 2000 m3 kompost av bl a växtrester från egen produktion, hästspillning, reningsverksslam och gräs (egen odling). Kelp som innehåller stora mängder mineraler kan också användas. Sammansättningen är viktig för att uppnå rätt egenskaper med bl a tillräckligt hög temperatur för att avdöda patogener och ogräsfrö. Komposten används helt i den egna produktionen.
  • Gröngödsling – här använder man fröblandningar av växter med olika egenskaper. Vi fick se odling av växter som skall myllas ner som förberedelse av fält inför plantering, men även gröngödsling vid trädodling. Som ytterligare effekt menar Nils att dagens klimatproblem kan minskas genom att öka humushalt i jordarna och därigenom binda mer koldioxid till jorden. Nils konstaterar även att luft består till 80 % av kväve så varför inte använda den och ”gödsla med”.

Vi fick en imponerande genomgång av olika forskningsresultat/teorier, Splendors egna analyser, modeller och praktiska försök där man efter framgångar och bakslag nu konstaterar att man är i fronten för ”hållbar utveckling” inom branschen. Resultaten från de egna odlingarna är även tillämpliga i andra sammanhang och man påbörjar bl a arbete med den s k buxbomsjukan som troligen har sitt ursprung i utarmade jordar på kyrkogårdar.


Som avslutning bjöds vi på fika och Sven berättade om företaget som helhet, historia, kunder, sortiment, storlek m m. Splendor Plant ägs och drivs sedan 38 år av bröderna Bo, Sven och Nils Andersen, man omsätter ca 78 MSEK, har ca 70 årsanställda, under lågsäsong ca 35 och högsäsong ca 90 personer. Splendor Plant är Skandinaviens näst största partiplantskola.  

Tack till Splendor Plant, Nils och Sven för en mycket trevlig och givande kväll. Ni är ett föredöme genom ert arbete med hållbar utveckling. Det ger oss mer hopp inför framtiden.

Bengt Svensson
Foto: Bo Petersson

 

Vadarkväll vid Skäldervikskusten den 23 augusti 2017

En rubrik som höll. Vi var ett tiotal deltagare som mötte upp i den vackra kvällen, även om vinden svalkade mer här än på sundssidan.
Utgångspunkt från Heljaröds hamn sen gick vi österut med härligt "långt" ljus i ryggen. Vi började med lite rovfågel, ryttlande fiskgjuse långt borta mot Vegeåns mynning till, tornfalk betydligt närmare.


Flera hundratals gäss ute på Rönnen.


Flest vadare hade vi, inte oväntat, i småvattnen innanför själva halvön. Eleganta svartsnäppor (t.v. ovan), lite mer småväxta grönbenor. Några beckasiner gick i gräskanten. Senare fick vi också se brushane, gluttsnäppor, kopparfärgade kustsnäppor, enstaka kärrsnäppor, storspov (t.h. ovan). Dessutom "hemmavadare" som rödbena, strandskata och större strandpipare.

En fin kväll vid vår vackra kust.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

"Lär känna trollsländor" den 12 augusti 2017


En skara på ett femtontal personer, varav flera barn, samlades på lördagseftermiddagen på Björkeröds parkering. Efter lite presentation av kommande aktivitet drog man sig ner mot Björkeröds mosse.


Vädret var inte det bästa för jakt på trollsländor. Men barnen var ivriga med sina håvar (även äldre hjälpte till) och trollsländor fångades in. Linda Birkedal artbestämde och berättade. Det klarnade mer och mer, solen visade sig och det gjorde också sländorna.


Små, blå sjöflicksländor dansade över vattenytan och större sjötrollsländan gjorde uppvisning. Även flera andra arter fångades och studerades. Och Linda fick svara på många frågor från intresserade deltagare.


Men är man ute i naturen så tittar man på allt som dyker upp, barnen fäste sig vid trollsländelarver, som håvats upp ur vattnet, och små paddor, som hoppade omkring i gräset.


De vuxna intresserade sig för svampar som jätteticka (på bilden) och svavelticka. Det blev en lyckad eftermiddag och Linda tackades varmt.

Gunnel och Bo Petersson

 

Ängens dag den 5 augusti 2017

Elva personer, bland dem ett par från nordöstra Skåne, mötte upp och fick några timmars uppehåll denna regniga augustiinledning.

Brunnby Boställes kossor har gjort ett gott jobb. Nu kunde vi med hjälp av bl.a. liar och maskiner fortsätta röja undan en del, allt för att hindra blåhallon och vedartade växter att breda ut sig.

Många grodor satte sig i säkerhet när vi "invaderade" Zackows mosse, men innan vi bröt för dagen kunde Göran Paulson visa på en vacker vatten-salamander av den större - och lite ovanligare - arten.

Helsingborgs Dagblad gjorde ett trevligt stopp för att berätta om stället och våra insatser. Klicka här så kommer du till reportaget i tidningen (en liten rättelse: rekordåret med nästan 200 gulyxnen var inte fjolåret utan 2011).

Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Regnig vassröjning på Zackows mosse den 1 juli 2017

Trots regn ställde ett halvdussin personer upp och slog och transporterade bort vass, som vuxit sig alltför hög och tät i kanten av rikkärret.



Kärrknipproten blommade rikligt, men av gulyxne sågs endast åtta exemplar, varav två blommande.

Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 18 juni 2017

Förmiddagsvandringen söder om Viken


Vi var ett femtontal personer, som denna förhållandevis ljumma och lugna förmiddag samlades i reservatet strax söder om gränsen till Höganäs kommun för en vandring på strandheden norrut mot Viken. Flera frågar sig kanske, om hedlandskapet och stranden neremot Öresund verkligen har något att erbjuda under De vilda blommornas dag? Syftet med denna internordiska dag är, att tillsammans uppleva, njuta av och bekanta sig med den mångfald växter, som finns i vår närhet och därigenom öka intresset för vår flora och botanik.


Jättefräken

Bland de över hundratalet arter, som i dagarna har noterats här, kan några nämnas. Höjdpunkten för flertalet deltagare var nog jättefräken. Den har här en av sina tre växtplatser i landet; (de övriga finns på Ven och i Glumslöv). Tyvärr hade den inte hunnit få sin maximala höjd (c:a 1 m) ännu.


Strandkål

Strandkvanne med rundade blomflockar skiljer man lättast från den snarlika strättan genom den senares mer tillplattade blomflockar. Tack vare alerta deltagare kunde vi både se och smaka på strandkål, en av stamformerna för våra odlade kålsorter.

Längs stigen hittades vildväxande sparris, en mycket gammal kulturväxt. Där växte också tidig åkerskivling, en svamp som kan hittas under försommaren. Här och var sågs på fuktiga ställen gula irisblommor. Det var gul svärdslilja. På en del lite torrare ställen tycktes små, vita stjärnor vara utströdda. De kom inte från himlavalvet, utan det var grässtjärnblommor, som täckte någon kvadratmeter mark.


Vresros och trift

Vresrosorna var förvånansvärt lågvuxna. Detta beror troligen på att Länsstyrelsen ganska nyligen genomfört en nerbränning av de stora buskagen eller av påverkan från de salta vindarna från Öresund. Ibland kan miljön påverka så , att det blir dvärgformer av t.ex. åkerfräken. Att vegetationen bitvis är brunbränd eller svedd på utstickande blad, grenar och liknande beror på vindpåverkan från väster. En del arter som strandråg och sandrör har ett vaxöverdrag, som skydd mot vindarna, medan bl.a. gåsört och vissa Salix-arter i stället är hårklädda.

Strandheden håller just nu på att skifta färgton från triftens rosa-lila till gult av gulmåra, gul fetknopp, gråfibbla, rotfibbla m.fl. Den rosa-lila färgtonen lär återkomma, när backtimjan om någon månad slår ut sina blommor. Tryckt intill marken hittade en deltagare några små mörka–vita ”smulor”. Det var kalkhedslav. Enligt vissa källor är den vanlig i hela landet på kalkrik mark men enligt andra ej tidigare funnen i kommunen.

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson
 

 

Eftermidagsvandringen på Kullaberg 2017


Det vackra vädret denna junidag lockade mer än trettio mycket blomster-intresserade personer hit. Först informerades de om årets växt trolldruvan/or, både svart och röd, utsedd av Svenska Botaniska Föreningen.

Vandringen gick från Kullagårdens parkering, längs slänten och ängen, delvis fuktäng och ner mot stigen och vägen till Ablahamn. Otroligt många arter drog deltagarnas uppmärksamhet till sig. Flera var intresserade av den högvuxna och i solen vackert glänsande knylhavren, förr odlad som fodergräs. Hundäxingens vippa demonstrerades och med litet fantasi kunde den faktiskt liknas vid en hundtass. Här påträffades också timotej nära den mjuka luddtåteln, som ännu inte kommit i blom. Vid lövskogskanten fanns några hässlebrodd vars kumarindoft kunde endast svagt märkas. Bättre kommer doften fram i torkat tillstånd.

Litet längre ner bland hundratals gula smörblommor växte några fina, höga gulvial och även vackert blommande kråkvicker bredvid en kraftig fodervicker, som en uppmärksam deltagare upptäckte.

Att veketågens strå är slätt och glatt under den yviga blomsamlingen kände några till. Likaså att man förr kunde använda den mjuka luftiga märgen som ljusveke. Att barn av veketåg har gjort små flätade båtar med hög mast, var däremot ingen som hade hört eller sett.

Det gröna bladverket hos gullris studerades också. Här nämndes både kanadensiskt gullris, som påträffas på vägrenar och banvallar och höstgullris, som kan bli upp till 2,5 m hög. De räknas tyvärr som invasiva arter i vår flora och hotar den biologiska mångfalden.

På stigen noterades både groblad och svartkämpar, vilka tillhör samma släkte och har nästan samma egenska-per. Många kände till att indianerna kallade groblad "Den vite mannens fotspår". Att extrakt från groblad är inflammations-hämmande och kan både underlätta och påskynda läkning av sår nämndes också.

Ramslöken verkade vara nästan överblommad, men vitlöksdoften var märkbar på ett litet avstånd från den skylt, som informerade oss om naturreservatet här. Ramslöken har de senaste åren blivit mycket populär, inte bara färsk i sallader utan även som krydda. Ingen plockning av ramslök får ske inom reservatet!


Den härliga doften av månviol, rödlistad som nära hotad NT, kunde märkas mitt på dagen. Deltagarna frapperades av de stora hjärtlika bladen och de ljuslila blommornas doft. I ravinen just här på Kullaberg påträffades växten allra först, men har sedan etablerat sig på flera platser längs cykel- och bilvägarna.

Rödbläran fanns i stora populationer till vänster om stigen ner mot den lilla hamnen. Växten är tvåbyggare och har alltså skilda han- och honplantor. Efter noggrant letande kunde deltagarna sedan studera de röda vackra blommorna och då uppäcka skillnaden.

Benveden, som är en giftig buske med gråfläckig bark och grenar med lister, fick de som önskade gärna känna på. Hela växten var översållad med gröngula blommor. Mest uppmärksammade är säkerligen benvedens skarpt lysande röda frukter på hösten. Benvedens benhårda blekvita ved har bl a använts till nålar för lagning av fiskenät, vilket en av deltagarna kände till.

Vårvialen, som är både fridlyst och rödlistad som akut hotad CR, lyckades vi tyvärr inte hitta i närheten av golfruffen mellan hål 18 och skogsbrynet. Växten upptäcktes inom detta område 1979. Den ensamma orangefärgade blomman är mycket svår att upptäcka i den täta gräsvegetationen. Än svårare är det att hitta vårvialen utan blomma. Kanske kan en besökare nästa år lyckas få se vårvialens blomma och beundra dess speciella skönhet.

Gun Pfern
Foto: Bengt Berner (gruppbild och rödblära), Karin Smede (månviol)

 

En bi-sak på nationaldagen den 6 juni 2017


Ica Kvantum i Höganäs bjöd in oss att förrätta invigning av bikupan alldeles invid affären. Förmodligen blev vi inbjudna just för Naturskyddsföreningens långa engagemang för biologisk mångfald även i våra tätorter. Kampanjen för ”Vilda grannar” lever än.


Om än inte officiellt inbjudna, var det mycket trevligt att se både tornfalk och glada dyka upp just i samband med klippandet av gula bandet.

Nu ska vi – tillsammans med Ica och kunderna – gå vidare och förhoppningsvis kunna banta konsumtionen av plastpåsar inom handeln.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Naturnatten den 5 juni 2017


Vi var åtta som var ute till en stund efter tio. Platsen var Stureholm, tanken var att kvällen skulle gå lite i smågnagarnas tecken.


Men inga sorkar eller möss behagade gå i våra fällor. Vi hade nog behövt vara ute till längre framåt natten för att detta skulle lyckas. Men det gick bra att ta det hela också "bokvägen". Staffan Ullströms fina teckningar räcker  långt.


I brist på smågnagare fick vi se hare, dovhjort och rådjur. Fåglarna desto fler. En lärkfalk gjorde en snabb loop över skogskanten, släktingen tornfalk gav oss mera tid i toppen av en torrgran. Brun kärrhök vinklade sina vingar bortåt vindkraftsparken. En buskskvätta gungade på en tisteltopp, många gravänder i dammen, liksom en häger. En fisktärna dansade över vattnet, trastar sjöng runt omkring oss, göken hoande - men vägrade visa sig.


I kanten av ekskogen växte ett litet bestånd av svinrot, ovanligt gängliga här enligt gruppens botaniker. Längre fram snärjde en humleplanta in en rotvälta.

Paus och fika i kanten av vinterns "hökugglehygge". Nu stilla, sånär som på ihärdiga knott och mygg – sommaren är kommen, natten och kvällen likaså.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Kvällsvandring på Kullaberg 30 maj 2017

Efter Kristi Himmelsfärdsveckan, med nästan sommarlika temperaturer, kom dagar med svalare och ostadigare väder. Men vi, ett knappt tjugotal vandrare, lyckades pricka in ett par timmar med uppehåll och skapligt väder.


Samling vid Björkeröd till fyllig taltrastsång, sen gick vi slänten ner mot dammen. Gråhakedoppingen var det ”fina” här. På den förmodade boflotten fick vi se den vuxna fågeln lägga sig för att ruva(?).

– Så lång bak benen sitter! Doppingar är inget för landbacken!


Åter från dammen fick vi se ett vackert – och säkert nyanlänt – par törnskator (på bilden syns honan).
 

Vidare bort mot Björkeröds by, sen motlutet upp mot skogen och rundan runt dammen. Ladusvalor och tornseglare mot skyn, hämplingar på tråden, hela tiden trastsång i skogen. Rödhakar drillade sitt silver innan vi åter var ute ur skogspartiet.
Nu började det skymma, men vi konstaterade att Kullaberg alltid har mycket att bjuda oss från Naturskyddsföreningen, adventsvandringar, grod- o paddkvällar, senvårsvandringar.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Smultronställen i Ängelholms kommun den 18 maj 2017


Efter vårens varmaste dag blev det en fantastiskt fin kväll, ljummen och vindstilla. Kanske var det för bra väder. Många föredrog nog att stanna hemma i trädgården och grilla. Vi sex som deltog fick i alla fall en härlig tur.


Vi började i Össjö vilthägn, som präglas av ett vackert kuperat landskap, skapat av den smältande inlandsisen för drygt 10000 år sedan. Hägnet betas av dovhjortar, glesa träddungar finns här och där och flera dammar/småsjöar finns också inom området.


Ganska omgående fick vi syn på tre tranor, som sedermera fick sällskap av en till. Tidvis gick de omkring inne bland träden – en ovanlig syn. Vid den största dammen höll ett par av brun kärrhök till och här sågs också minst två ungkullar med grågäss. I övrigt knipor, sothöns och gräsänder i dammarna. En skogssnäppa drog förbi och gröngöling hördes vid flera tillfällen och sågs också av några.


Kvällsfikat intogs i sluttningen av en rullstensås med den nedåtgående solen som värmde oss.


Ett kort besök vid Åkersjön (en s k dödisgrop) strax intill gav ett par med gråhakedoppingar som visade sig fint på den spegelblanka vattenytan.

Vid Källna gick vi en bit utmed Pinnån. Skånes högsta vattenfall ligger här vid Storemölla. Vattenflödet var inte så imponerande nu, det gör sig bättre under vårvintern.

Ett sista stopp gjordes vid Ugglarps broar i hopp om spelande kornknarr. Det var nog för tidigt på kvällen men en näktergal hade i alla fall satt igång och i fjärran hördes en göks sista rop innan nattvilan.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Gökotta i Kristinelunds bäckravin den 7 maj 2017


Morgonen var helt stilla men tämligen grå, vilket kanske bidrog till att vi bara blev nio deltagare på denna årliga vandring i den fina bäckravinen.

En skogsduvas rytmiska pumpande hördes direkt vid den lilla parkeringsplatsen och ytterligare en hördes senare. Däremot hade vi ingen tur med gök. Sannolikt har den kyliga våren bromsat upp vårflyttningen för göken och flera andra tropikflyttare.


Fågelkören var ändå mångstämmig med påtagligt talrika gärdsmygar (vintern var mild). Flera löv- och gransångare hördes liksom en ensam grönsångare. Listan fylldes på med svarthättor, törnsångare, trädpiplärkor, bofinkar, rödstjärtar och rödhakar. Irriterade större hackspettar hördes på två skilda ställen (häckning?).


Även i år fortsatte vi till våtmarken söder om Djuramåsavägen. Här sågs ett par gråhakedoppingar, sothöns, ruvande knölsvan samt ett viggpar. Vid våtmarken uppehöll sig också ett par rådjur.

Vandringen avslutades med fika på den gamla dansbaneplatsen, tyvärr i begynnande regn, som dock inte förtog värdet av kaffe och smörgåsar.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Vi har fått hyresgäster! – Zackows mosse den 2 maj 2017


Zackows mosse är en växtlokal av rang. Vi och kossorna sköter den efter bästa förmåga. Men också andra varelser gillar vår mark. Vi har holkar i alla upptänkliga mått uppsatta och i en av de större holkarna bor i år en kattugglefamilj.


Tre välväxta ungar fick ring om benet en skön kväll i början av maj. Det blev en sån där ”programpunkt” som anmäler sig helt utanför programmet, omöjligt att ”schemalägga”. Och ringmärkningen var nog i elfte timman, vilken dag – eller natt! – som helst flyttar nog ungarna ut från holken och fortsätter där mana på föräldrarna: ”Mer mat!” – som ofta är lika med sork och andra gnagare.

Tack till Göran Paulson som ”slog larm” om våra charmiga hyresgäster, tack också till Arne Nihlén som ringmärkte.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson 

 

Fagning på Zackows mosse den 22 april 2017


I enlighet med vår skötselplan startade vi årets skötsel på Zackows mosse med fagning på rikkärret. De tidigare krånglande redskapen fungerade nu för slåttergubbarna och visset tagelsäv, vass och uppslag av viden lyckades vi framgångsrikt få bukt med. Åtta personer infann sig – det kunde varit fler.

Grönskan hade satt fart trots den sena våren, vildtulpanerna stod i knopp och smånunneörten hade gått i frö, medan bara några få scharlakansskålar visade sig.

Kerstin Bergelin

 

Grod- och paddexkursion den 8 april 2017

Nitton deltagare mötte upp denna stilla, klara men något svala lördagskväll. Sex av dem var barn och ungdomar – extra roligt. Vid Björkeröds parkering drog en morkulla knortande förbi precis när vi stigit ur bilarna. Innan vi vandrade iväg mot Mölle mosse hade vi en genomgång om groddjur i allmänhet och en vanlig padda och en mindre vattensalamander visades upp.

Vi såg inga paddor på väg till mossen men väl där hittade vi, som vanligt, talrika paddor i vattnet. Endast en hona sågs, väldigt stor men tyvärr död. Den låga temperaturen gjorde att alla hanar vi såg var tämligen passiva. De flesta satt bara stilla på botten i väntan på högre temperatur och honor. Sakta följde vi norra stranden, rundade mossen och återvände så småningom till bilarna. Här hördes en kattugglehonas klävittande innan det var dags att köra hemåt.

Göran Paulson

 

Ringmärkning av kattuggleungar den 9 april 2017

För en vecka sedan konstaterades häckning av kattuggla i en holk uppsatt på Rosenhills gård utanför Väsby. De två ungarna behövde växa till lite för att kunna ringmärkas så idag var det dags. Vi var runt femton stycken som samlats för denna unika möjlighet att få se och hålla i så små uggleungar.

         
När stegen restes mot ladväggen flög honan (antar jag – könen kan inte skiljas åt) omedelbart ut. Märkaren Arne Nihlén plockade vant ut de två ungarna och de firades ner.



De båda syskonen blev beundrade, ompysslade, fotade, ringmärkta och till slut återförda till sin holk. Med lite tur (återfyndsfrekvensen är 7% när det gäller ringmärkta kattugglor) kan vi i framtiden få information om vart de tar vägen efter att de flyttar hemifrån.

Göran Paulson

 

Strandrensning Mölle fälad den 19 mars 2017


En liten skara till att börja med. Men vi blev fler! Ett annat gäng – några föräldrar med barn, härligt – kom norrifrån med säckar efter idogt samlande. Men positivt att notera, allt mindre synligt skräp.


Det som finns är plast i olika former, plast som snott in sig djupt i snåriga buskar och tångvallar. – Nu ser det fint ut Scenen är fixad. Våren kan börja! Idag var det lite kylslaget, inga vipor eller lärkor på humör. En glada spanade in oss, en snösparv på fälten upp mot Krapperup.

Ulrik Alm

 

"Tyst" ugglekväll i Vegeholm den 14 mars 2017

 
Efter fjolårets föreställning tyckte kanske kattugglorna att de bjudit på allt. Vi var runt 25 personer som väntade, väntade och väntade... Och långt bort, mycket svagt, hördes en kattuggla ropa några gånger. Vi fick nöja oss med nästan full måne, ordentligt med frisk luft, för det blåste verkligen. Kanske var det blåsten som satte ner humöret på kattugglorna? Men så är det med naturen  den tar inte regi.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Årsmöte med årets bilder den 7 mars 2017



Till mötet, som hölls i café Amanda på biblioteket i Höganäs, hade 20-talet personer infunnit sig. Till nya i styrelsen invaldes Margit Drackner, Höganäs, och Bengt Svensson, Jonstorp. Göran Borgström, som avsagt sig omval, avtackade mycket varmt för sina stora insatser i föreningen, inte minst som deltagare i Naturskyddsföreningens havsnätverk.

Efter sedvanliga förhandlingar bjöds på kaffe med hembakat bröd. Mötet avslutades med ett bildspel från föreningsaktiviteter under det gångna året. Några bilder från stormskadad vandringsled längs kusten visades också, liksom från vindkraftsparken mellan Västraby och Rögle, som orsakat oroväckande många rovfåglars död.

Bo och Gunnel Petersson

 

Oman – knutpunkten mellan Asien, Europa och Afrika
Föredrag den 15 februari 2017

Vi var drygt 20 personer, som infunnit oss till Göran Paulsons föredrag om Oman och fick se bilder som berättade om landets historia och hur det ser ut idag.

Intressanta växter, vackra fåglar och högdragna dromedarer presenterades.



Vi fick också lära oss att det gäller att sätta upp tältet på rätt plats, inte i en wadi som snabbt kan vattenfyllas vid ett häftigt regn!

Göran rekommenderade varmt Oman som resmål.

Gunnel och Bo Petersson
Foton ur Görans föredrag

 

Vinterfågelexkursion den 22 januari 2017

Gråmulet och disigt men sikten var åtminstone bättre än dagen innan, då dimman låg tät över Kullabygden.

Vi styrde kosan mot Stureholm, där en hökuggla, sedan tre månader, hållit till.



Den satt pålitligt och exponerat i en björk och tillät studier på nära håll – då är det tacksamt att vara exkursionsledare! I övrigt såg vi bl a en flock med gråsiskor, stjärtmesar, större hackspett och ett par glador.


Då sikten var usel tog vi örnrundan utan stopp för mer noggrann spaning. Dock stannade en av bilarna mellan Välinge och väg 112 för koll av en stor men mycket utspridd blandad flock av kanada- och bläsgäss.


Istället blev det ”Sibirien” där vi intog efterlängtat kaffe medan vi njöt av trafiken av nötväckor, talgoxar, entitor, blå- och svartmesar till KOF:s skogsmatning. Tyvärr ville inga tofsmesar visa sig.


Ett sista stopp blev det i Utvälinge med spaning mot Sandön och Själrönnen. Sikten var nu överraskande god och artlistan fylldes på med ett par strandskator, åtskilliga storspovar, en rödbena (sannolikt en isländsk övervintrare) och mycket annat. Från vassen hördes skäggmesar och på Rönnens östsida låg ett gäng knubbsälar. Havsörnen svek oss, den brukar annars vara en pålitlig art på den årliga vinterfågelexkursionen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson