Referat

Ryds marknad den 28 oktober

Det blåste ordentligt men trots stormbyar ibland höll sig taket på plats. En del marknadsbesökare höll sig nog hemma men en hel del stannade till vid vårt stånd. Med dem fick vi en pratstund och tillfälle att dela ut broschyrer och sälja hembakat bröd, marmelad etc. Men också luppar, fågelholk och en bok om Kullabergs svampar och s.k. pipfåglar. Det blev en del i kassaskrinet men framförallt syntes vår förening och vårt budskap.

Gunnel och Bo Petersson

 

Föreläsning den 26 oktober: "Är ständig ekonomisk tillväxt möjlig?"


Det är inte möjligt att fortsätta med den ekonomiska tillväxt vi har idag menade kvällens föreläsare Kjell Mårtensson.  Vi måste ändra materialflödet radikalt för att få en hållbar utveckling. Ekonomiska informations- och styrmodeller måste förändras så de understödjer en utveckling mot en ekonomisk tillväxt som är inom naturens bärighetsnivå. 

Lokalt producerat är bättre än varor som åkt långt. Transporter, av både varor och människor, är kostsamt för miljön i ett helhets- och livscykelperspektiv. Klok design och kloka strukturer kan hjälpa. Bättre att plåten från "gamla" kylskåpet används "direkt" i en ny upplaga istället för att gå en vända om smältverket. Återanvändningstanken kan appliceras på alla andra produkter från mobiler till bilar. För att vi ska nå ett samhälle inom naturens gränser måste vi alla förändra vårt konsumtionsmönster.

Sådär vandrade kvällens föreläsning, frågor och inlägg. Mycket att tänka på! Får vi ihop en liten grupp är det mycket möjligt att vi gör en studiecirkel kring dessa frågor, ekonomi-miljö-resurser-livsstil. Hör av dig till Ulrik om du är intresserad.

Under föredraget frågade en av åhörarna om inte koldioxidutsläppen hade minskat med tanke på att vi tidigare värmde våra hus med olja och ännu tidigare med kol. Han fick svaret att utsläppen hela tiden ökat. Det är inte rätt, när det gäller Sverige. Från 1900 till 1970 skedde en ökning, men då inträffade ett trendbrott. Från 1993 och fram till nu har utsläppen varit ca 11 ton. Men världens utsläpp har hela tiden öka liksom koncentrationen av koldioxid i luften. Haven har tagit upp en stor del, i annat fall hade koncentrationen varit ännu högre.

Kjells bilder till föredraget hittar du här.

Ulrik Alm och Kjell Mårtensson
Foto: Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 15 oktober

En varm, 15 grader, stilla söndag med ljuvliga toner från rödhakar och kortare läten från domherrar! Det var dags för vår årliga efterslåtter på rikkärret, då orkidéernas frön hade mognat. 

I föreningen finns det några, som är skickliga att slå med lie och också starke män, och kvinnor, som hanterade de olika tunga röjningsredskapen. Flinka deltagare räfsade ihop och transporterade bort den slagna vassen och tagelsäven, som vi fick bukt med efter ett par timmars arbete. Efter avslutat arbetspass såg det ur så här: 

Lite slit, men väl värt! På många platser i Skåne har gulyxne försvunnit, men på Zackows mosse finns den kvar, om än i varierande antal under åren. Vi tillåter oss att betona, att detta är föreningens förtjänst genom det kontinuerliga arbetet med hävd av ungdjuren från Brunnby Boställe och den årliga slåttern sedan många år tillbaka.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Miljövänliga veckan, vecka 40

Naturskyddsföreningens huvudtema är liksom i fjol ”Fräsch på riktigt”.


Onsdagen den 4 oktober var vi på plats på ICA Kvantum i Höganäs och informerade om godkända  miljömärkta (svanen- eller falkenmärkta) tvålar m.m., men också om vikten av att minimera användningen av plastkassar o.dyl.

 

 

 

 

 

 

 

 

På plats var också elever från Lerbergsskolan som framförde ett fint sångarrangemang om plastens negativa påverkan i naturen. Biodlaren som svarar för skötseln av ICA:s bikupa, som föreningen var med om att inviga i juni, fanns med och sålde honung till förmån för klassen.

Malin Broman, utsedd till årets matambassadör i Höganäs kommun, visade hur man kan ta tillvara lite skadade frukter och grönsaker och av dem göra goda juicer och andra rätter.

Och inte minst: ICA, som sponsrar oss för att vi samarbetar med dem i ett projekt för att minska användningen av plastkassar och plastpåsar, introducerade flera sorters miljövänliga kassar.


Även lördag den 7 oktober fanns vi på ICA i Höganäs och informerade om miljömärkta hygienartiklar m.m.

Naturskyddsföreningens huvudtema för årets Miljövänliga vecka var som nämnts ”Fäsch på riktigt”, och under veckan genomförde vi därför en butiksundersökning i dagligvarubutikerna i kommunen och kollade andelen tvålprodukter med godkända miljömärken (Svanen och Falken) och hur väl dessa var exponerade.

Det visade sig vara svårt att hitta miljömärkt fast tvål – endast UP-hallen i Viken kunde erbjuda sådan. När det gäller flytande tvål var utbudet betydligt större, och bäst klarade sig Tempo i Viken, där 38 % hade godkänd märkning. Det finns en uppsjö av olika duschkrämsprodukter – här var Skeppet i Nyhamnsläge bäst med 12 % med godkänd miljömärkning.

Gunnel och Bo Petersson

 

Svamputställning och svamprådgivning den 23–24 september

”Så otroligt mycket svamp!” ”Så pedagogiskt ordnad!” ”Så fin utställning, helt i klass med Fredriksdal!” Många var de spontana kommentarer, som vi fick ta emot vid vår traditionella svamputställning, som liksom i fjol hölls på Brunnby Boställe i samband med  gårdens stora skördefest. Det kändes bra, när vi fick besvara en stor mängd frågor från kunniga och intresserade besökare, av vilka några var nybörjare i skogen.


Förutom trattkantareller, som brer ut sig som mattor i skogarna just nu, kunde vi visa sällsynta kantarellsläktingar som grå kantarell, kruskantarell och orange kantarell. På vårt bord med förväxlingssvampar visade vi därför, för en del ögon förvillande lika, just trattkantarell, slemmurkling, narrkantarell, kantarell och den dödligt giftiga toppspindelskivlingen. Och på bordet intill hade vi samlat giftsvampar som flugsvampar, spindelskivlingar, gul rottryffel och den hallucinogena ringbitterskivlingen.


På ett annat särskilt bord demonstrerade vi tiotalet matsvampar som stolt fjällskivling, vilken är vanlig i år, blek och rödgul taggsvamp, också vanliga i år, flera soppar bl.a. stensopp (karljohan), inte särskilt vanlig nu, svart trumpetsvamp, vanlig i år och ängschampinjon. En besökare kom in med en ståtlig kungschampinjon, men också giftchampinjon, förvillande lik snöbollschampinjon lämnades in.

Ängens svampar, med de visserligen allmänna arterna spröd vaxskivling, papegojvaxskivling, ängsfingersvamp och hagfingersvamp, fick en särskild liten avdelning. Vi visade på utställningen samtidigt en bildserie för att betona den avgörande betydelse, som betande djur i naturbetesmarker har för att hålla landskapet öppet.


På de övriga borden lyste två rödlistade sällsynta arter, juvelspindling NT och sommarsopp VU. Och vid sidan av borden kunde man se olika svampar, bl.a. rödskivig kanelspindelskivling och lysticka, som kan användas till garnfärgning och också resultatet i form av vackert färgade handstickade tröjor.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Kulturnatten den 16 september


Kulturnatten i Höganäs är något speciellt - massor av folk i alla åldrar flockas för olika begivenheter. 


En del kom också för att besöka vår förening inne på biblioteket, där vi visade ett ”rullande” bildspel om naturen i Kullabygden och erbjöd en liten tipsrunda. En annorlunda chans att möta människor och prata miljö. 

Gunnel och Bosse Petersson

 

"Svampar på Kullaberg" den 10 september


Vi var en ganska stor skara svampentusiaster som trots vackert höstväder satt inne på naturum Kullaberg och lyssnade till Kerstin Bergelin. I anslutning till sin nyutkomna bok Svampar på Kullaberg berättade hon om dessa och om förut-sättningarna för dem. Hon visade med olika kartor och bilder hur berget utvecklats och framhöll att de geologiska förhållandena har stor betydelse inte bara för växterna utan även för svamparna. Hon visade också hur skogen förändrats genom olika ingrepp och brett ut sig över större delen av det som förr var öppen betesmark. 

Vi fick veta att över 1000 olika svamparter, -underarter &c är kända från berget. 87 av dem är rödlistade d.v.s. mer eller mindre hotade, dock endast tre av dem akut eller stark hotade. Flertalet svampar är viktiga som nedbrytare, många andra som mykorrhizabildare, som lever i symbios med träd och andra växter. En del är parasiter.


Kerstin berättade också om goda matsvampar och farliga förväxlingssvampar. Som avslutning fick de som hade egna svampar med sig hjälp med bestäm-ningen av dem. Det är ju trevligt att få veta om svampen man plockat är t.ex. en Karl Johan eller någon annan delikat svamp. 

Gunnel och Bo Petersson

 

Svampens Dag och svampexkursion den 3 september

Vi var drygt 20 personer varav 6 barn från Naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden, när vi började leta efter svamp i Djurholmens strövområde på Hallandsåsens sydsluttning. Den omväxlande lätt kuperade terrängen med såväl barr-, bland- som bokskog och fuktstråk ger rika möjligheter att hitta många olika svamparter. Vid genomgången ett par timmar senare kunde drygt 70 arter bestämmas. 

I år tycktes spindelskivlingar vara ovanligt många och vackra. Bland dessa hittas ingen matsvamp, men man bör ändå känna till dem, då alla är giftiga och en del dessutom är dubbelgångare till goda matsvampar.  Då man nämner vackra svamparter, måste man komma ihåg kremlor. Antalet arter är stort och kännetecknen mellan dem ofta små, varför bästa sättet att ta reda på, om det är något ätbart, man stoppar i svampgrytan, smaka på varenda svamp! När man artbestämmer storsvampar, använder man i första hand syn, lukt och smak.En av deltagarna fann den relativt sällsynta mandelriskan, som vi tyckte luktade sötmandel, men enligt svampböckerna luktar sill-lake eller skaldjur.

Svampar med strumpa runt foten, ska man inte provsmaka, eftersom det är frågan om flugsvampar. Flugsvamparna, som alltid har strumpa, ring och alltid vita skivor, är mer eller mindre giftiga. Champinjoner, som ibland förväxlas med vitgul och vit flugsvamp, saknar strumpa, men har ring och skivor, som, när sporerna mognar, efterhand blir rosa – bruna – svarta. 

En svampgrupp, som brukar vara ganska lätt att känna igen för nybörjaren, utöver gula kantareller och trattkantareller, är soppar. Flertalet soppar är ätliga, även om de mörkfärgas, när man delar dem.


En deltagare hittade den ganska ovanliga hålsoppen.


Ett av barnen fann denna ståtliga Karl Johan, som lätt känns igen på det vita ådernätet på foten och de gulaktiga rörmynningarna. 

Om jag fortsätter med rörsvampar, måste tickor nämnas. Många tickor användes av florister för olika dekorationer. På tickor kan man inte (som hos soppar) med en tumtryckning skilja rörlagret från resten av svampen. Vi hade flera duktiga svampplockare i gruppen. Tack vare dem kunde vi visa pulverticka.


En annan intressant ticka är klibbtickan, som känns igen på de klara vätskedropparna strax innanför kanten och inte minst honungslukten. Klibbticka förorsakar brunröta framförallt i gamla granskogar. 

Den, som rör sig i skog och mark, hittar allt som oftast ganska små, rundade, ljusa, hårda ”bollar” på marken. Om man klyver dem, är de svarta inuti och har ett tjockt ytterhölje. Det är rottryffel, man hittat. Den är ingen matsvamp.

Kerstin Persson
Foto: Kerstin Bergelin

 

Odla med naturen – studiebesök hos Splendor Plant den 31 augusti


Vi var ca 35 personer som besökte Splendor Plant i Svanshall denna sista augustikväll.


VD Nils Andersen visade verksamheten och berättade om hållbarhetsarbetet med gröngödsling och kompostering som viktiga ingredienser för att öka mullhalt i jorden och minimera bekämpningsmedel och kemisk gödning. Splendor Plant kallar arbetsmetodiken för "Odla med naturen". 

Nils berättade om de senaste årens utveckling sedan man konstaterat problem med försämrade jordar, sjukdomar, svårigheter med pesticidanvändning. Exempelvis så konstaterar man att pesticiderna slår ut ”allt” mikroliv och driver på för ytterligare brister och sjukdomar.


Vi fick en bra teoretisk genomgång och också se bl a ”produktionen” av:
  • Kompost-te – flytande kompost som sprutas på växter och mark för att öka positiv bakteriekultur och förutsättningar för svampar, protozoer, nematoder och maskar. Används bl a som alternativ till pesticider både som förebyggande och vid angrepp.
  • Kompost – man tillverkar idag ca 2000 m3 kompost av bl a växtrester från egen produktion, hästspillning, reningsverksslam och gräs (egen odling). Kelp som innehåller stora mängder mineraler kan också användas. Sammansättningen är viktig för att uppnå rätt egenskaper med bl a tillräckligt hög temperatur för att avdöda patogener och ogräsfrö. Komposten används helt i den egna produktionen.
  • Gröngödsling – här använder man fröblandningar av växter med olika egenskaper. Vi fick se odling av växter som skall myllas ner som förberedelse av fält inför plantering, men även gröngödsling vid trädodling. Som ytterligare effekt menar Nils att dagens klimatproblem kan minskas genom att öka humushalt i jordarna och därigenom binda mer koldioxid till jorden. Nils konstaterar även att luft består till 80 % av kväve så varför inte använda den och ”gödsla med”.

Vi fick en imponerande genomgång av olika forskningsresultat/teorier, Splendors egna analyser, modeller och praktiska försök där man efter framgångar och bakslag nu konstaterar att man är i fronten för ”hållbar utveckling” inom branschen. Resultaten från de egna odlingarna är även tillämpliga i andra sammanhang och man påbörjar bl a arbete med den s k buxbomsjukan som troligen har sitt ursprung i utarmade jordar på kyrkogårdar.


Som avslutning bjöds vi på fika och Sven berättade om företaget som helhet, historia, kunder, sortiment, storlek m m. Splendor Plant ägs och drivs sedan 38 år av bröderna Bo, Sven och Nils Andersen, man omsätter ca 78 MSEK, har ca 70 årsanställda, under lågsäsong ca 35 och högsäsong ca 90 personer. Splendor Plant är Skandinaviens näst största partiplantskola.  

Tack till Splendor Plant, Nils och Sven för en mycket trevlig och givande kväll. Ni är ett föredöme genom ert arbete med hållbar utveckling. Det ger oss mer hopp inför framtiden.

Bengt Svensson
Foto: Bo Petersson

 

Vadarkväll vid Skäldervikskusten den 23 augusti

En rubrik som höll. Vi var ett tiotal deltagare som mötte upp i den vackra kvällen, även om vinden svalkade mer här än på sundssidan.
Utgångspunkt från Heljaröds hamn sen gick vi österut med härligt "långt" ljus i ryggen. Vi började med lite rovfågel, ryttlande fiskgjuse långt borta mot Vegeåns mynning till, tornfalk betydligt närmare.


Flera hundratals gäss ute på Rönnen.


Flest vadare hade vi, inte oväntat, i småvattnen innanför själva halvön. Eleganta svartsnäppor (t.v. ovan), lite mer småväxta grönbenor. Några beckasiner gick i gräskanten. Senare ficks vi också se brushane, gluttsnäppor, kopparfärgade kustsnäppor, enstaka kärrsnäppor, storspov (t.h. ovan). Dessutom "hemmavadare" som rödbena, strandskata och större strandpipare.

En fin kväll vid vår vackra kust.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

"Lär känna trollsländor" den 12 augusti


En skara på ett femtontal personer, varav flera barn, samlades på lördagseftermiddagen på Björkeröds parkering. Efter lite presentation av kommande aktivitet drog man sig ner mot Björkeröds mosse.


Vädret var inte det bästa för jakt på trollsländor. Men barnen var ivriga med sina håvar (även äldre hjälpte till) och trollsländor fångades in. Linda Birkedal artbestämde och berättade. Det klarnade mer och mer, solen visade sig och det gjorde också sländorna.


Små, blå sjöflicksländor dansade över vattenytan och större sjötrollsländan gjorde uppvisning. Även flera andra arter fångades och studerades. Och Linda fick svara på många frågor från intresserade deltagare.


Men är man ute i naturen så tittar man på allt som dyker upp, barnen fäste sig vid trollsländelarver, som håvats upp ur vattnet, och små paddor, som hoppade omkring i gräset.


De vuxna intresserade sig för svampar som jätteticka (på bilden) och svavelticka. Det blev en lyckad eftermiddag och Linda tackades varmt.

Gunnel och Bo Petersson

 

Ängens dag den 5 augusti

Elva personer, bland dem ett par från nordöstra Skåne, mötte upp och fick några timmars uppehåll denna regniga augustiinledning.

Brunnby Boställes kossor har gjort ett gott jobb. Nu kunde vi med hjälp av bl.a. liar och maskiner fortsätta röja undan en del, allt för att hindra blåhallon och vedartade växter att breda ut sig.

Många grodor satte sig i säkerhet när vi "invaderade" Zackows mosse, men innan vi bröt för dagen kunde Göran Paulson visa på en vacker vatten-salamander av den större - och lite ovanligare - arten.

Helsingborgs Dagblad gjorde ett trevligt stopp för att berätta om stället och våra insatser. Klicka här så kommer du till reportaget i tidningen (en liten rättelse: rekordåret med nästan 200 gulyxnen var inte fjolåret utan 2011).

Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Regnig vassröjning på Zackows mosse den 1 juli

Trots regn ställde ett halvdussin personer upp och slog och transporterade bort vass, som vuxit sig alltför hög och tät i kanten av rikkärret.



Kärrknipproten blommade rikligt, men av gulyxne sågs endast åtta exemplar, varav två blommande.

Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 18 juni

Förmiddagsvandringen söder om Viken


Vi var ett femtontal personer, som denna förhållandevis ljumma och lugna förmiddag samlades i reservatet strax söder om gränsen till Höganäs kommun för en vandring på strandheden norrut mot Viken. Flera frågar sig kanske, om hedlandskapet och stranden neremot Öresund verkligen har något att erbjuda under De vilda blommornas dag? Syftet med denna internordiska dag är, att tillsammans uppleva, njuta av och bekanta sig med den mångfald växter, som finns i vår närhet och därigenom öka intresset för vår flora och botanik.


Jättefräken

Bland de över hundratalet arter, som i dagarna har noterats här, kan några nämnas. Höjdpunkten för flertalet deltagare var nog jättefräken. Den har här en av sina tre växtplatser i landet; (de övriga finns på Ven och i Glumslöv). Tyvärr hade den inte hunnit få sin maximala höjd (c:a 1 m) ännu.


Strandkål

Strandkvanne med rundade blomflockar skiljer man lättast från den snarlika strättan genom den senares mer tillplattade blomflockar. Tack vare alerta deltagare kunde vi både se och smaka på strandkål, en av stamformerna för våra odlade kålsorter.

Längs stigen hittades vildväxande sparris, en mycket gammal kulturväxt. Där växte också tidig åkerskivling, en svamp som kan hittas under försommaren. Här och var sågs på fuktiga ställen gula irisblommor. Det var gul svärdslilja. På en del lite torrare ställen tycktes små, vita stjärnor vara utströdda. De kom inte från himlavalvet, utan det var grässtjärnblommor, som täckte någon kvadratmeter mark.


Vresros och trift

Vresrosorna var förvånansvärt lågvuxna. Detta beror troligen på att Länsstyrelsen ganska nyligen genomfört en nerbränning av de stora buskagen eller av påverkan från de salta vindarna från Öresund. Ibland kan miljön påverka så , att det blir dvärgformer av t.ex. åkerfräken. Att vegetationen bitvis är brunbränd eller svedd på utstickande blad, grenar och liknande beror på vindpåverkan från väster. En del arter som strandråg och sandrör har ett vaxöverdrag, som skydd mot vindarna, medan bl.a. gåsört och vissa Salix-arter i stället är hårklädda.

Strandheden håller just nu på att skifta färgton från triftens rosa-lila till gult av gulmåra, gul fetknopp, gråfibbla, rotfibbla m.fl. Den rosa-lila färgtonen lär återkomma, när backtimjan om någon månad slår ut sina blommor. Tryckt intill marken hittade en deltagare några små mörka–vita ”smulor”. Det var kalkhedslav. Enligt vissa källor är den vanlig i hela landet på kalkrik mark men enligt andra ej tidigare funnen i kommunen.

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson
 

 

Eftermidagsvandringen på Kullaberg


Det vackra vädret denna junidag lockade mer än trettio mycket blomster-intresserade personer hit. Först informerades de om årets växt trolldruvan/or, både svart och röd, utsedd av Svenska Botaniska Föreningen.

Vandringen gick från Kullagårdens parkering, längs slänten och ängen, delvis fuktäng och ner mot stigen och vägen till Ablahamn. Otroligt många arter drog deltagarnas uppmärksamhet till sig. Flera var intresserade av den högvuxna och i solen vackert glänsande knylhavren, förr odlad som fodergräs. Hundäxingens vippa demonstrerades och med litet fantasi kunde den faktiskt liknas vid en hundtass. Här påträffades också timotej nära den mjuka luddtåteln, som ännu inte kommit i blom. Vid lövskogskanten fanns några hässlebrodd vars kumarindoft kunde endast svagt märkas. Bättre kommer doften fram i torkat tillstånd.

Litet längre ner bland hundratals gula smörblommor växte några fina, höga gulvial och även vackert blommande kråkvicker bredvid en kraftig fodervicker, som en uppmärksam deltagare upptäckte.

Att veketågens strå är slätt och glatt under den yviga blomsamlingen kände några till. Likaså att man förr kunde använda den mjuka luftiga märgen som ljusveke. Att barn av veketåg har gjort små flätade båtar med hög mast, var däremot ingen som hade hört eller sett.

Det gröna bladverket hos gullris studerades också. Här nämndes både kanadensiskt gullris, som påträffas på vägrenar och banvallar och höstgullris, som kan bli upp till 2,5 m hög. De räknas tyvärr som invasiva arter i vår flora och hotar den biologiska mångfalden.

På stigen noterades både groblad och svartkämpar, vilka tillhör samma släkte och har nästan samma egenska-per. Många kände till att indianerna kallade groblad "Den vite mannens fotspår". Att extrakt från groblad är inflammations-hämmande och kan både underlätta och påskynda läkning av sår nämndes också.

Ramslöken verkade vara nästan överblommad, men vitlöksdoften var märkbar på ett litet avstånd från den skylt, som informerade oss om naturreservatet här. Ramslöken har de senaste åren blivit mycket populär, inte bara färsk i sallader utan även som krydda. Ingen plockning av ramslök får ske inom reservatet!


Den härliga doften av månviol, rödlistad som nära hotad NT, kunde märkas mitt på dagen. Deltagarna frapperades av de stora hjärtlika bladen och de ljuslila blommornas doft. I ravinen just här på Kullaberg påträffades växten allra först, men har sedan etablerat sig på flera platser längs cykel- och bilvägarna.

Rödbläran fanns i stora populationer till vänster om stigen ner mot den lilla hamnen. Växten är tvåbyggare och har alltså skilda han- och honplantor. Efter noggrant letande kunde deltagarna sedan studera de röda vackra blommorna och då uppäcka skillnaden.

Benveden, som är en giftig buske med gråfläckig bark och grenar med lister, fick de som önskade gärna känna på. Hela växten var översållad med gröngula blommor. Mest uppmärksammade är säkerligen benvedens skarpt lysande röda frukter på hösten. Benvedens benhårda blekvita ved har bl a använts till nålar för lagning av fiskenät, vilket en av deltagarna kände till.

Vårvialen, som är både fridlyst och rödlistad som akut hotad CR, lyckades vi tyvärr inte hitta i närheten av golfruffen mellan hål 18 och skogsbrynet. Växten upptäcktes inom detta område 1979. Den ensamma orangefärgade blomman är mycket svår att upptäcka i den täta gräsvegetationen. Än svårare är det att hitta vårvialen utan blomma. Kanske kan en besökare nästa år lyckas få se vårvialens blomma och beundra dess speciella skönhet.

Gun Pfern
Foto: Bengt Berner (gruppbild och rödblära), Karin Smede (månviol)

 

En bi-sak på nationaldagen den 6 juni


Ica Kvantum i Höganäs bjöd in oss att förrätta invigning av bikupan alldeles invid affären. Förmodligen blev vi inbjudna just för Naturskyddsföreningens långa engagemang för biologisk mångfald även i våra tätorter. Kampanjen för ”Vilda grannar” lever än.


Om än inte officiellt inbjudna, var det mycket trevligt att se både tornfalk och glada dyka upp just i samband med klippandet av gula bandet.

Nu ska vi – tillsammans med Ica och kunderna – gå vidare och förhoppningsvis kunna banta konsumtionen av plastpåsar inom handeln.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Naturnatten den 5 juni 2017


Vi var åtta som var ute till en stund efter tio. Platsen var Stureholm, tanken var att kvällen skulle gå lite i smågnagarnas tecken.


Men inga sorkar eller möss behagade gå i våra fällor. Vi hade nog behövt vara ute till längre framåt natten för att detta skulle lyckas. Men det gick bra att ta det hela också "bokvägen". Staffan Ullströms fina teckningar räcker  långt.


I brist på smågnagare fick vi se hare, dovhjort och rådjur. Fåglarna desto fler. En lärkfalk gjorde en snabb loop över skogskanten, släktingen tornfalk gav oss mera tid i toppen av en torrgran. Brun kärrhök vinklade sina vingar bortåt vindkraftsparken. En buskskvätta gungade på en tisteltopp, många gravänder i dammen, liksom en häger. En fisktärna dansade över vattnet, trastar sjöng runt omkring oss, göken hoande - men vägrade visa sig.


I kanten av ekskogen växte ett litet bestånd av svinrot, ovanligt gängliga här enligt gruppens botaniker. Längre fram snärjde en humleplanta in en rotvälta.

Paus och fika i kanten av vinterns "hökugglehygge". Nu stilla, sånär som på ihärdiga knott och mygg – sommaren är kommen, natten och kvällen likaså.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Kvällsvandring på Kullaberg 30 maj.

Efter Kristi Himmelsfärdsveckan, med nästan sommarlika temperaturer, kom dagar med svalare och ostadigare väder. Men vi, ett knappt tjugotal vandrare, lyckades pricka in ett par timmar med uppehåll och skapligt väder.


Samling vid Björkeröd till fyllig taltrastsång, sen gick vi slänten ner mot dammen. Gråhakedoppingen var det ”fina” här. På den förmodade boflotten fick vi se den vuxna fågeln lägga sig för att ruva(?).

– Så lång bak benen sitter! Doppingar är inget för landbacken!


Åter från dammen fick vi se ett vackert – och säkert nyanlänt – par törnskator (på bilden syns honan).
 

Vidare bort mot Björkeröds by, sen motlutet upp mot skogen och rundan runt dammen. Ladusvalor och tornseglare mot skyn, hämplingar på tråden, hela tiden trastsång i skogen. Rödhakar drillade sitt silver innan vi åter var ute ur skogspartiet.
Nu började det skymma, men vi konstaterade att Kullaberg alltid har mycket att bjuda oss från Naturskyddsföreningen, adventsvandringar, grod- o paddkvällar, senvårsvandringar.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Smultronställen i Ängelholms kommun den 18 maj 2017


Efter vårens varmaste dag blev det en fantastiskt fin kväll, ljummen och vindstilla. Kanske var det för bra väder. Många föredrog nog att stanna hemma i trädgården och grilla. Vi sex som deltog fick i alla fall en härlig tur.


Vi började i Össjö vilthägn, som präglas av ett vackert kuperat landskap, skapat av den smältande inlandsisen för drygt 10000 år sedan. Hägnet betas av dovhjortar, glesa träddungar finns här och där och flera dammar/småsjöar finns också inom området.


Ganska omgående fick vi syn på tre tranor, som sedermera fick sällskap av en till. Tidvis gick de omkring inne bland träden – en ovanlig syn. Vid den största dammen höll ett par av brun kärrhök till och här sågs också minst två ungkullar med grågäss. I övrigt knipor, sothöns och gräsänder i dammarna. En skogssnäppa drog förbi och gröngöling hördes vid flera tillfällen och sågs också av några.


Kvällsfikat intogs i sluttningen av en rullstensås med den nedåtgående solen som värmde oss.


Ett kort besök vid Åkersjön (en s k dödisgrop) strax intill gav ett par med gråhakedoppingar som visade sig fint på den spegelblanka vattenytan.

Vid Källna gick vi en bit utmed Pinnån. Skånes högsta vattenfall ligger här vid Storemölla. Vattenflödet var inte så imponerande nu, det gör sig bättre under vårvintern.

Ett sista stopp gjordes vid Ugglarps broar i hopp om spelande kornknarr. Det var nog för tidigt på kvällen men en näktergal hade i alla fall satt igång och i fjärran hördes en göks sista rop innan nattvilan.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Gökotta i Kristinelunds bäckravin den 7 maj 2017


Morgonen var helt stilla men tämligen grå, vilket kanske bidrog till att vi bara blev nio deltagare på denna årliga vandring i den fina bäckravinen.

En skogsduvas rytmiska pumpande hördes direkt vid den lilla parkeringsplatsen och ytterligare en hördes senare. Däremot hade vi ingen tur med gök. Sannolikt har den kyliga våren bromsat upp vårflyttningen för göken och flera andra tropikflyttare.


Fågelkören var ändå mångstämmig med påtagligt talrika gärdsmygar (vintern var mild). Flera löv- och gransångare hördes liksom en ensam grönsångare. Listan fylldes på med svarthättor, törnsångare, trädpiplärkor, bofinkar, rödstjärtar och rödhakar. Irriterade större hackspettar hördes på två skilda ställen (häckning?).


Även i år fortsatte vi till våtmarken söder om Djuramåsavägen. Här sågs ett par gråhakedoppingar, sothöns, ruvande knölsvan samt ett viggpar. Vid våtmarken uppehöll sig också ett par rådjur.

Vandringen avslutades med fika på den gamla dansbaneplatsen, tyvärr i begynnande regn, som dock inte förtog värdet av kaffe och smörgåsar.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Vi har fått hyresgäster! – Zackows mosse den 2 maj 2017


Zackows mosse är en växtlokal av rang. Vi och kossorna sköter den efter bästa förmåga. Men också andra varelser gillar vår mark. Vi har holkar i alla upptänkliga mått uppsatta och i en av de större holkarna bor i år en kattugglefamilj.


Tre välväxta ungar fick ring om benet en skön kväll i början av maj. Det blev en sån där ”programpunkt” som anmäler sig helt utanför programmet, omöjligt att ”schemalägga”. Och ringmärkningen var nog i elfte timman, vilken dag – eller natt! – som helst flyttar nog ungarna ut från holken och fortsätter där mana på föräldrarna: ”Mer mat!” – som ofta är lika med sork och andra gnagare.

Tack till Göran Paulson som ”slog larm” om våra charmiga hyresgäster, tack också till Arne Nihlén som ringmärkte.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson 

 

Fagning på Zackows mosse den 22 april 2017


I enlighet med vår skötselplan startade vi årets skötsel på Zackows mosse med fagning på rikkärret. De tidigare krånglande redskapen fungerade nu för slåttergubbarna och visset tagelsäv, vass och uppslag av viden lyckades vi framgångsrikt få bukt med. Åtta personer infann sig – det kunde varit fler.

Grönskan hade satt fart trots den sena våren, vildtulpanerna stod i knopp och smånunneörten hade gått i frö, medan bara några få scharlakansskålar visade sig.

Kerstin Bergelin

 

Grod- och paddexkursion den 8 april 2017

Nitton deltagare mötte upp denna stilla, klara men något svala lördagskväll. Sex av dem var barn och ungdomar – extra roligt. Vid Björkeröds parkering drog en morkulla knortande förbi precis när vi stigit ur bilarna. Innan vi vandrade iväg mot Mölle mosse hade vi en genomgång om groddjur i allmänhet och en vanlig padda och en mindre vattensalamander visades upp.

Vi såg inga paddor på väg till mossen men väl där hittade vi, som vanligt, talrika paddor i vattnet. Endast en hona sågs, väldigt stor men tyvärr död. Den låga temperaturen gjorde att alla hanar vi såg var tämligen passiva. De flesta satt bara stilla på botten i väntan på högre temperatur och honor. Sakta följde vi norra stranden, rundade mossen och återvände så småningom till bilarna. Här hördes en kattugglehonas klävittande innan det var dags att köra hemåt.

Göran Paulson

 

Ringmärkning av kattuggleungar den 9 april 2017

För en vecka sedan konstaterades häckning av kattuggla i en holk uppsatt på Rosenhills gård utanför Väsby. De två ungarna behövde växa till lite för att kunna ringmärkas så idag var det dags. Vi var runt femton stycken som samlats för denna unika möjlighet att få se och hålla i så små uggleungar.

         
När stegen restes mot ladväggen flög honan (antar jag – könen kan inte skiljas åt) omedelbart ut. Märkaren Arne Nihlén plockade vant ut de två ungarna och de firades ner.



De båda syskonen blev beundrade, ompysslade, fotade, ringmärkta och till slut återförda till sin holk. Med lite tur (återfyndsfrekvensen är 7% när det gäller ringmärkta kattugglor) kan vi i framtiden få information om vart de tar vägen efter att de flyttar hemifrån.

Göran Paulson

 

Strandrensning Mölle fälad den 19 mars 2017


En liten skara till att börja med. Men vi blev fler! Ett annat gäng – några föräldrar med barn, härligt – kom norrifrån med säckar efter idogt samlande. Men positivt att notera, allt mindre synligt skräp.


Det som finns är plast i olika former, plast som snott in sig djupt i snåriga buskar och tångvallar. – Nu ser det fint ut Scenen är fixad. Våren kan börja! Idag var det lite kylslaget, inga vipor eller lärkor på humör. En glada spanade in oss, en snösparv på fälten upp mot Krapperup.

Ulrik Alm

 

"Tyst" ugglekväll i Vegeholm den 14 mars 2017

 
Efter fjolårets föreställning tyckte kanske kattugglorna att de bjudit på allt. Vi var runt 25 personer som väntade, väntade och väntade... Och långt bort, mycket svagt, hördes en kattuggla ropa några gånger. Vi fick nöja oss med nästan full måne, ordentligt med frisk luft, för det blåste verkligen. Kanske var det blåsten som satte ner humöret på kattugglorna? Men så är det med naturen  den tar inte regi.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Årsmöte med årets bilder den 7 mars 2017



Till mötet, som hölls i café Amanda på biblioteket i Höganäs, hade 20-talet personer infunnit sig. Till nya i styrelsen invaldes Margit Drackner, Höganäs, och Bengt Svensson, Jonstorp. Göran Borgström, som avsagt sig omval, avtackade mycket varmt för sina stora insatser i föreningen, inte minst som deltagare i Naturskyddsföreningens havsnätverk.

Efter sedvanliga förhandlingar bjöds på kaffe med hembakat bröd. Mötet avslutades med ett bildspel från föreningsaktiviteter under det gångna året. Några bilder från stormskadad vandringsled längs kusten visades också, liksom från vindkraftsparken mellan Västraby och Rögle, som orsakat oroväckande många rovfåglars död.

Bo och Gunnel Petersson

 

Oman – knutpunkten mellan Asien, Europa och Afrika
Föredrag den 15 februari 2017

Vi var drygt 20 personer, som infunnit oss till Göran Paulsons föredrag om Oman och fick se bilder som berättade om landets historia och hur det ser ut idag.

Intressanta växter, vackra fåglar och högdragna dromedarer presenterades.



Vi fick också lära oss att det gäller att sätta upp tältet på rätt plats, inte i en wadi som snabbt kan vattenfyllas vid ett häftigt regn!

Göran rekommenderade varmt Oman som resmål.

Gunnel och Bo Petersson
Foton ur Görans föredrag

 

Vinterfågelexkursion den 22 januari 2017

Gråmulet och disigt men sikten var åtminstone bättre än dagen innan, då dimman låg tät över Kullabygden.

Vi styrde kosan mot Stureholm, där en hökuggla, sedan tre månader, hållit till.



Den satt pålitligt och exponerat i en björk och tillät studier på nära håll – då är det tacksamt att vara exkursionsledare! I övrigt såg vi bl a en flock med gråsiskor, stjärtmesar, större hackspett och ett par glador.


Då sikten var usel tog vi örnrundan utan stopp för mer noggrann spaning. Dock stannade en av bilarna mellan Välinge och väg 112 för koll av en stor men mycket utspridd blandad flock av kanada- och bläsgäss.


Istället blev det ”Sibirien” där vi intog efterlängtat kaffe medan vi njöt av trafiken av nötväckor, talgoxar, entitor, blå- och svartmesar till KOF:s skogsmatning. Tyvärr ville inga tofsmesar visa sig.


Ett sista stopp blev det i Utvälinge med spaning mot Sandön och Själrönnen. Sikten var nu överraskande god och artlistan fylldes på med ett par strandskator, åtskilliga storspovar, en rödbena (sannolikt en isländsk övervintrare) och mycket annat. Från vassen hördes skäggmesar och på Rönnens östsida låg ett gäng knubbsälar. Havsörnen svek oss, den brukar annars vara en pålitlig art på den årliga vinterfågelexkursionen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Adventsvandring på Kullaberg den 4 december 2016

Vilken som är nedre parkeringen längs serpentinen upp mot Himmelstorp kan man ha olika synpunkter om.


Hursomhelst, vid tiosnåret var vi samlade alla 16! En bra skara. Pennan slits inte i långa artlistor, istället bara skönt att hämta frisk luft.


Mesar och nötväckor trafikerade fågelbordet kring torpet. Dessförinnan hade vi sett trastar och en snabbt förbiflygande gröngöling vid Bergahusen.


Ute till havs måsfåglar och skarvar. Lite vintergrönt gläder alltid, i skogen en liten järneksplanta och en bit därifrån en idegran. Efter avslutad vandring såg flera av oss en ormvråk sittande på en stolpe vid beteshagarna söder om vägen upp mot Himmelstorp. En skata hade full koll på vråken.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Julskyltningssöndag den 27 november 2016


Naturskyddsföreningen fanns på plats under julskyltningen med ett stånd vid kyrkomuren i Höganäs. Som vanligt hade vi marmelad, sylt och kakor till försäljning men också fågelholkar, fågelmat och vildbihotell m.m. Solen lyste upp vår tillvaro men vinden närmade sig stormstyrka i byarna (åtminstone kändes det så), och vi fick ibland jaga efter bortflugna s.k. pipfåglar och annat från vårt stånd.


När mörkret hade fallit lyste campinglyktan upp så fint.

Gunnel och Bo Petersson

 

Gås- och örnspaning i Sydskåne den 12 november 2016


Rejält försenade (en olycka på E6 tvingade oss till omväg via Landskrona) nådde vi ett vintrigt Sydskåne: flera minusgrader, ett tunt snötäcke och is på Krankesjön. En vak mitt i sjön var späckad med sothöns och i en mindre vak hittades några storskrakar. Knölsvanar stod här och där på isen och långt, långt ut satt en vuxen havsörn. Kaffet smakade bra och snart började faktiskt solen värma.


Örnen lyfte och försvann mot nordväst men lite senare kom ytterligare en vuxen havsörn (eller var det samma?) som plockade åt sig en sothöna och slog sig ner på isen med sin lunch. Ett gäng kråkor höll sig strax intill och försökte plocka åt sig smulor från den rikes bord. Två havsörnar till (en vuxen och en yngre) anslöt men efter lite småbråk mellan örnarna lämnades en vuxen kvar med resterna av sothönan.

Gräsänder brukar inte tilldra sig någon större uppmärksamhet men en stackars hane som verkade skadad efter att sannolikt ha missbedömt underlaget när den landade väckte vårt intresse och vår sympati. Den hasade sig långsamt fram på isen och gick nog ett bistert öde till mötes. 


Förflyttning till Vombs ängar där, tämligen omgående, en ägretthäger hittades långt norrut. En flock björktrastar uppehöll sig nära tornet liksom sju starar. Till en början sågs bara enstaka grågäss på ängarna men efter ett tag anslöt talrika vitkindade gäss, dock på stort avstånd från tornet.


Som vanligt avslutade vi med en vandring i Fyledalen. Trots ihärdig spaning fick vi inte se några fler örnar och knappt några glador heller. Utbytet blev istället ett par ormvråkar, en tornfalk med byte, sparvhök, runt ett dussin dovhjortar samt lika många stjärtmesar.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Ryds marknad den 29 oktober 2016


Det var soligt och för årstiden varmt men så blåsigt att vi inte kunde ha den vanliga presenningen som tak. Tack vare tyngande stenar där det behövdes blåste emellertid inga varor bort. Som vanligt blev det fler besök på efter-middagen, och sylt, marmelad, torkad svamp och bröd gick åt som smör i sol.
Av holkarna fick vi däremot bara sälja ett par stycken. För tunga att bära med sig? Nu blir det en fortsättning på handeln på skyltsöndagen om fyra veckor.

Gunnel och Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse 24 oktober 2016


Sen oktober och dags för efterslåtter. Orkidéernas frö hade mognat ordentligt och ungdjuren från Brunnby Boställe hade varit insläppta några dagar därefter på rikkärret.


Men. Både nyinskaffade och trogna gamla slåtterredskap konstrade, trots ihärdiga insatser från erfarna slåttergubbar.


Vi kunde ändå efter ett par timmars rejält arbete nöjda konstatera, att vass och stora delar av den torra täckande tagelsäven var slagen och bortförd.

Ur naturvårdssynpunkt är Zackows mosse ett av de mest värdefulla områdena av Krapperups marker. Kortfattat drog vi upp planer för nästa års fagning, slåtter och bete och vi välkomnar alla, som vill hjälpa oss att bevara den unika blomsterprakten.

Kerstin Bergelin
Foto: Kerstin Bergelin och Bo Petersson

 

Ett giftfritt båtliv, föredrag den 22 oktober 2016


Till det här föredraget, som Naturskyddsföreningen i Kullabygden och Höganäs Båtsällskap bjudit in till kom ett 15-tal personer, mest båtfolk.

Många miljögifter, inte minst sådana som vi använder på våra båtar för att hålla dem fria från påväxt, hamnar till slut i havet. Föredragshållaren, Ellen Bruno från Naturskyddsföreningen och projektet ”Ren båtbotten utan gift”, poängterade vikten av att man som båtägare försöker minimera sin negativa påverkan på miljön. Ett sätt är att sluta måla båten och hon gav exempel på många smarta alternativ till giftig bottenfärg. Flera av de närvarande noterade särskilt metoden att ”skrämma bort” t.ex. havstulpaner och påväxtalger med ultraljud (från en liten apparat som fästs på insidan av båtskrovet).

Bo och Gunnel Petersson

 

Holkuppsättning på kyrkogården den 13 oktober 2016

Rubriken var ingen programaktivitet, men förtjänar kanske ändå att nämnas. Föreningen har ju satt upp ett flertal holkar på, och kring, Zackows mosse. En kattuggleholk reserverades tidigt för uppsättning inne i Höganäs då vi planerade ”göra ett nummer av det hela”. D v s bjuda in pressen när vi nu tänkte lämna vårt bidrag i den besvärliga bostadsbristen, för kattugglor vill säga! Tivoliparken var påtänkt, men det hela drog ut på tiden. En tid till ingen nytta - men Bosse o Gunnel Petersson var vänliga och hyste ”lådan” i sin källare.

Men så – torsdagen den 13 – blev det allvar av. Höganäs pampiga kyrkogård ställde upp med en av sina gamla ståtliga ekar (tack Peter på Förvaltningen!), och HD/Hallå ställde upp med journalist. – Nu är holken inflyttningsklar! Fint belägen med bra inflygning och närbeläget granbestånd för ljusskygga kattugglor på dagkvist.


Ulrik Alm klättrade upp i en för ändamålet lämplig ek och fäste holken.


Arne Nihlén inredde den med lite kvistar och löv.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Svamputställning och svamprådgivning på Brunnby Boställe
den 24–25 september 2016


Höst – skördetid! Tillsammans med Naturskyddsföreningen i Helsingborg, tog vi glatt emot inbjudan att anordna svamputställning med rådgivning i samband med den stora traditionella skördefesten på Brunnby Boställe. Med ett generöst stort ljust tält på plats behövde vi bara koncentrera oss på att samla in representativa goda matsvampar och deras giftiga förväxlingssvampar. Vilket normalt inte borde ställa till några problem. Men högsommartemperaturer och utebliven nederbörd flera veckor i sträck innan helgen gav oss bekymmer. Ett väder, som uppskattas av många, men inte av oss i svamputställningstider och tankarna snuddade också vid återkommande rapporter om klimatförändringar.


Svampmarkerna var torra, helt uttorkade men tack vare, att vi var många insamlare ute, lyckades vi få in 120 olika arter. På utställningsborden kunde vi visa uppskattade matsvampar som kantarell, trattkantarell, blek taggsvamp och svart trumpetsvamp. Bland insamlade soppar fanns bl.a. brunsopp, lärksopp och tegelsopp. Men inte en enda Karljohan (stensopp). Lite olyckligt, eftersom starkt bittersmakande gallsopp har förekommit på flera platser i år och vi ville gärna demonstrera deras skilda karaktärer. Däremot kunde vi flera gånger få visa de tydliga karaktärerna hos den dödligt giftiga vita flugsvampen.


Under våra tidigare svamputställningar har besökare ofta tagit med sig sina egna svampkorgar för att få svar på vilka arter de samlat. Detta var första gången, under 31 år, som inte någon hade med sig svamp att fråga om. Men det kompenserades väl av de många besökande barnfamiljerna med nyfikna barn, som vågade ställa frågor.


De torra markerna till trots, så kunde vi visa några rödlistade arter, sydlig sotticka från Torup vid Malmö, silkesslidskivling från Östraby vid Hörby, koralltaggsvamp från Söderåsen och praktvaxskivling från Kullaberg. Likaså visade vi zonkamskivling från södra Halland, sällsynt i södra delen av landet, och parasitsopp från Hallandsåsen, vilken inte visar sig varje år. Trevligt var det också att Helsingborgs Dagblad uppmärksammade oss med ett besök på vår utställning.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Kulturkväll i Höganäs den 17 september 2016


Klart att naturen passar på Kulturkvällen! Traditionsenligt höll vi till inne på biblioteket där ett rullande bildspel - Bosse Peterssons märke - fungerade perfekt en sån här kväll. Folk slår sig ner för kortare eller längre sittning och fick glimtar både av Kullabygdens mångskiftande natur och av föreningens program-verksamhet.


Vid 20-tiden flyttade vi tillfälligt utomhus, till Bibliotekstorgets scen, där "finalen" i Artrally Höganäs 80 ägde rum. En handfull pristagare, som under våren, sommaren och tidiga hösten sett minst 80 fågelarter inom kommunen, noterat dessa arter och sen blivit dragna i vårt lotteri, fick boken "Vinterfåglar".
Givetvis som en påminnelse om att fågelskådandet bör fortsätta långt förbi 80 arter. Följer man med oss ut finns chansen!

Ulrik Alm
Foto: Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Svampens Dag med svampexkursion den 4 september 2016

 

Drygt 20 personer från Naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden samlades på P-platsen vid Gruvtorget för att åka på svampexkursion och uppmärksamma Svampens Dag. Färden gick till Djurholmens strövområde på Hallandsåsen. Djurholmen har flera biotoper som lövskog, blandskog och barrskog av gran och lärk. Dessutom finns det fuktstråk i den lätt kuperade terrängen.


Svampgenomgång

När man artbestämmer svampar, tar man hjälp av syn, lukt och smak samt drar sig till minnes den miljö, svampen växte i. Bland de svampar, som är lättast att känna igen, kan soppar nämnas. Ingen sopp är dödligt giftig, men någon kan smaka mycket illa. Jag tänker då på gallsopp, som skiljer sig från de övriga genom sina rosa rör och ett mörkt ”nät” på foten. Bland goda matsvampar, som hittades, kan nämnas: stensopp (=Karljohan), brunsopp, lärksopp och smörsopp.

En annan oftast lätt identifierbar grupp är flugsvampar. De har strumpa eller slida, ring och alltid vita skivor. Bland de funna flugsvamparna kan nämnas röd, rodnande, vitgul och vit flugsvamp. Vit flugsvamp är dödligt giftig och hör till Sveriges giftigaste svampar. Även röd flugsvamp är giftig. Många svampböcker anger, rodnande flugsvamp som ätlig. Detta rekommenderas inte p.g.a. stor förväxlingsrisk med den mycket giftiga panterflugsvampen.


Gelétagging.

Vi fortsätter på spåret lätt igenkända svampar. Då kan nämnas kantarell, trattkantarell och narrkantarell, som hittades av flera deltagare. Narrkantarellen är, trots namnet ingen kantarell, utan en skivsvamp. En annan art, vars namn delvis narras, är den relativt sällsynta gelétaggingen. Undersidan av den mörkbruna, spatelliknande fruktkroppen är tätt taggig ungefär som på en taggsvamp, men arten räknas som en gelésvamp. Både blek och rödgul taggsvamp hittades. 

Bland vackert färgade svampar måste kremlor nämnas. Här gäller regeln, att varje svamp måste provsmakas, trots att de ser likadana ut och växer intill varandra. Gruppen innehåller flera matsvampar bl.a. kant-, purpur-, brok- och grönkremla. Riskor liknar kremlor till utseendet, men bryter man en riska, kommer det fram vätska. Man säger, att den blöder. 

En annan grupp vackert färgade svampar är spindelskivlingar, som alla är m.e.m. giftiga. Alla spindelskivlingar har som unga spindelvävstunna trådar mellan hattkant och fot. På äldre exemplar. hänger ofta rester av dessa kvar på hattkanten. Till de dödligt giftiga spindelskivlingarna hör toppig giftspindling. 

Flera deltagare hittade både stinksvamp och den mindre vanliga liten stinksvamp. Lukten av förruttnelse märks väl, om en stinksvamp finns i närheten. Lukten kommer från det svartgröna slem, som innehåller svampens sporer och omger hatten. Detta lockar till sig spyflugor. Flugorna sprider sporerna. När sporerna tagit, slut är hatten precis som foten helt vit och murkelliknande.


Efter en skön dag i skogen kunde flera av deltagarna glädja sig åt att ha lite goda matsvampar med sig hem.

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson

 

Besök på Mitt hav – Marint center i Ängelholm den 14 augusti 2016


I relativt lä bakom Klitterhus, i ett par fint inredda containrar, ligger Marint center. Där välkomnades vi av Jan-Erik från vår systerförening i Ängelholm. På ett strålande sätt har de bemannat denna informativa utställning.

Vi var inte fler, än att vi nästan alla kunde få plats att trycka våra näsor mot akvarieglasen, eller mot vattenytan. Det fanns nämligen också ett s.k. klappakvarium där vi handgripligen kunde bekanta oss med snäckor, krabbor och räkor.


Vi hade en förnämlig guide i Isak som på bästa sätt berättade om innevånarna och förhållandena i de olika akvarierna. Några speglade livet i Rönne å med tusenbröder (små abborrar) och öringar, medan övriga – flertalet – naturligtvis skildrade det marina livet.



Många vackra fiskar och snäckor! Simporna var fint marmorerade, havskatten ”Sonja” fick mat och var på riktigt uppvisningshumör.


Havsanemoner böljade graciöst och en vacker ormstjärna fick göra en visit i Isaks hand.

Ett trevligt besök! Tyvärr är inte platsen och installationen permanent. Var – och om – det blir upprepning vet vi inte.

Avslutning med kaffe och glass. – Tack Naturskyddsföreningen i Ängelholm med alla inblandade, ingen nämnd och ingen glömd.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Ängens dag den 6 augusti 2016


Slåtterblommor i fullt flor på rikkärret välkomnade oss till slåtter på Zackows mosse under lördagen. Och våra Highland Cattle-kor, ungdjur från Brunnby Boställe, som var utestängda under själva slåttern, tryckte sig mot grindarna för att komma in på högörtängen, där gräset stod högt.


Också vassen hade vuxit till sig ordentligt, men efter ett par timmars arbete med liar, räfsor, röjsågar och sekatörer kunde vi känna oss stolta och se ut över en välansad fukt- och högörtäng. Som belöning fick vi rejäl motion, frisk luft och insikt om att vår hävd är en viktig del i återskapande av det gamla kulturlandskapet. I oktober väntar sedan efterslåtter och bete på själva rikkärret, när vi är säkra på att orkidéernas frö har mognat.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 19 juni 2016


I år var det femtonde gången, som De vilda blommornas dag arrangerades. Cirka 40 personer samlades strax efter lunch för en vandring på Mölle fälad. Inne i samhället kunde vi bryta av delar och jämföra olika arter med snarlikt utseende. Här var det varmt och skönt i lä av bebyggelsen, oxel och vitpil. Strax intill boulebanorna såg vi gräddmåra, en ganska vanlig hybrid mellan stormåra och gulmåra. På samma ställe hittade vi även mjölkört, mjölke eller rallarros.

Blommande kirskål var en ny bekantskap för flera deltagare, som är ihärdiga med att rensa sina trädgårdsland. Bladen däremot var allmänt bekanta. Kanske bör jag nämna, att de späda bladen är utmärkta att använda i soppor, gratänger och pajer? De saluföres för stora pengar i bl a Stockholm. En deltagare påstod, att man ska plantera myskmadra bland kirskålen. Då trivs inte den senare utan försvinner efter ett par år.

Älgört är en mycket användbar växt. De späda bladen på våren är utmärkta att torka och använda till te. Blommorna har en mustig, söt, lätt berusande mandeldoft, som lätt löses i vätskor. Den har använts att krydda mjöd, öl och brännvin med. Det finns även de, som gör saft på dem.

De flesta har väl någon gång druckit eller gjort fläderblomssaft? På vandringen hittade vi endast fläder med gulvita blommor i ”platta” blomställningar. Den giftiga druvflädern har gröngula blommor i en toppig blomställning (ungefär som en uppåtriktad druvklase). Dessutom blommar druvflädern före flädern, varför risk för förväxling inte bör finnas.

Väl inkomna på fäladen fick vi känna på den kraftiga västliga vinden, som det tidvis var svårt att hålla balansen i. Här kunde man utmärkt se, hur blåsten påverkat utformningen av buskagen. (Samma påverkan kan studeras på de oxlar, som växer längst ner mot hamnen till i Gyllenstiernas Allé i Mölle.)

Naturligtvis var det mycket torrt på fäladen. Många gräs var gulbruna. Vi hittade bl a darrgräs, kamäxing och sandlosta. Senare fick vi även se groblad, vars desinficerande ämnen i bladen får sår att gro igen (= läka ihop), ältranunkel, puktörne och ett litet förkrympt, intensivt blått exemplar av blåeld.

Vi stötte även på flera representanter för klöversläktet. Alla klöverarter har små knölar med bakterier i på rötterna. Bakterierna fixerar (=fångar in) kväve från luften.

Kerstin Persson

 

Naturnatten den 5 juni, Lerhamn–Krapperup


Ännu några minuter i åtta på kvällen var vi väldigt få på samlingsplatsen. Men sen ramlade det på. Nästan 25 personer var vi – däribland deltagare från våra Naturskyddsföreningsvänner i Helsingborg – när vi började vandringen norrut från Lerhamn. Strålande väder, helt underbart att se fäladen mot fonden av havet och Kullaberg. Gulsparvar räknade till sju, göken ropade och solen lyste fint över ängssyra, ulliga strån och gracila gökblomster. Vi tog fikapaus i beteshagarna upp mot gamla banvallen, innan vi sneddade i kanten av ärtåkern upp mot Krapperupsskogen. En kärrsångare briljerade kort från en buskridå.


Klockan strax efter kl 22 när vi gjorde uppehåll vid stora dammen i Krapperupsparken. Göran Paulson berättade intressanta fakta kring fladdermössens liv och leverne. Inte bara livet en kväll som denna, utan också om denna djurgrupps suveräna anpassningar till våra årstidsväxlingar. Flera fladdermusarter har ganska nyligen fått "nya" svenska namn och om jag minns rätt var det dvärgpipstrell som flög under krontaket alldeles över oss. Med "ljudmanicken" kunde Göran översätta fladdermössens ljud till hörbart knatter.
– Fascinerande! 

Under återvägen – nu mörkande det så smått! – fick vi höra en fin kör från hungriga kattuggleungar (och ana skuggor av dem). Mest var väl ljudet tänkt som en uppmaning till föräldrarna; sätt igång och jaga – vi vill ha sork!

Tack alla som på olika sätt bidrog till gott medledarskap med inslag om växter, frön och pollen, växtförädling och åtskilligt annat. Precis som det ska vara på exkursion tillsammans med oss – kunskap inom olika områden kring djur och natur

Ulrik Alm

 

Försommarkväll i Prästaskogen, Brunnby den 25 maj 2016


Vandring en vardagskväll, 25 deltagare kände sig lockade. Utegrisarna på Brunnby boställe ävenså, de kom oss tillmötes men fick inte hänga med så länge på vår vandring.


Strax blev det stopp i skogskanten. – Titta så vackert nere vid ekens fot! Såg ut som om någon lagt en vacker, frikostig, saffransbulle som bara fått sig en alltför lätt gräddning. Kerstin Bergelin – som gillar svampar! – berättade att vi nu fick se något ganska trevligt. Fina exemplar av svavelticka som många passade på att plåta.


Prästaskogen är en luftig sådan. Fina ekar dominerar, men här och var också hassel, hagtorn, al och ask. Gransångaren vevade sin visa, en större hackspett letade larver bland ekkronorna, en häger vevade förbi och på sköna vingar seglade en glada tätt över skogen. Säkert var det gladans bo vi såg i ett högt träd.


Vi väjde undan och gick sakta tillbaka, vädrande ett och annat om samband i naturen och hur olika företeelser kan tänkas hänga ihop: Med utgångspunkt från större hackspetten på plats i skogen gled vi över på mellanspetten och vidare till Asiens tigrar och Afrikas noshörningar.

Solen gick i moln, lite svalare blev det allt. Lagom att åka hem efter en fin majkväll.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Arbetsdag på Hörjelgården den 23 april 2016

Hörjelgården tillhör Naturskyddsföreningen regionalt och ligger mellan Sjöbo och Tomelilla. Fastighetens marker minner om ett gammalt skånsk jordbruks- och kulturlandskap med skottskog, översilningsmarker och bärande träd i hagarna. Vi jobbade väl inte häcken av oss – men vår insats skäms inte för sig!


Vi rev ett gammalt risgäre (en rishäck), eldade upp grenarna...


och slog sen ner nya enepinnar...


mellan vilka vi baxade ner nytt, taggigt, naturmaterial. – Tänk vilken klok materialanvändning, inga rostiga taggtrådar.

Ingen klok kossa, som är rädd om sitt skinn, utmanar "vårt" nybygge. Däremot är du välkommen att besöka Hörjelgården om du har vägarna förbi.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 9 april 2016


Efter en genomgång (och uppvisning av medhavd vanlig groda, padda och två mindre vattensalamandrar) av groddjurens liv och leverne gick de femton exkursionsdeltagarna iväg, i det tilltagande mörkret, mot Mölle mosse.


Kvällen var helt stilla, himlen var klar men temperaturen kunde gärna ha fått vara några grader högre.


Vi stötte inte på några groddjur på land – lite oroväckande – men framkomna till mossens nordöstra hörn upptäckte vi en del paddor i vattnet. Till en början inte så många men ju längre västerut vi gick längs stranden desto fler kunde vi räkna in och de tycktes också bli alltmer aktiva.


Hanarna dominerade som vanligt och endast ett amplexuspar (par i parningsställning) hittades.

På sedvanliga stället, i västra delen av Mölle mosse, hördes en fin kör av vanliga grodor – tyvärr utom räckhåll för att kunna ses.

Förutom groddjuren hördes fin taltrastsång i början av promenaden och senare ropande kattuggla vid Mölle mosse.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Transkådning vid Pulken den 3 april 2016


Vi var 12 deltagare som gemensamt åkte från Höganäs och ytterligare en deltagare anslöt vid Pulken. Det var inte så lovande i början – tranorna var synliga långt borta som grå stenar.


Men först några få och sen fler och fler kom flygande i flockar och slog sig ner nära fågeltornet. Vi hade till slut flera tusen där! 


Efter denna fina inledning på fågelstudierna fortsatte vi färden till Äspet (utanför Åhus) där Mona guidade oss till ett fågeltorn.


Här gladde oss mängder av skärfläckor och dessutom rödbenor, strandpipare, gravänder, vigg, bergänder, brunänder, krickor m.fl.

Vi avslutade dagens aktivitet med ett besök på naturum Vattenriket i Kristianstad som också vann allmänt gillande.

Gunnel och Bo Petersson

 

Ugglekväll i Vegeholm  den 23 mars 2016


Det kändes så bra att vi i Naturskyddsföreningen Kullabygden kunde bjuda på god samverkan med våra närliggande kretsar. Dessutom kom det massor av folk som läst om arrangemanget i tidningen. Vi var nog minst 70 personer. Tacksamt nog samverkade också kattugglorna denna fina fullmånekväll med nattljuset silande genom alléträden kring Vegeholmsborgen.


Efter inledande kort fältföreläsning fick vi både se och höra kattugglor runt den öppna platsen framför Vegeholm. - "En magisk kväll" - så gick eftersnacket hos flera som nästan andäktiga dröjde sig kvar efter kvällens formella avslut.

Tack till Stefan von Geijer på Vegeholm för att vi fick använda marker och vägar vid kvällen arrangemang. Tack också till min kompis Yngve Elvgren, vars utlånade ficklampa, med massor av "lumen", bidrog till att förhöja kvällens upplevelser. Och jag tror kattugglorna tålde att vara i strålkastarljuset en kort stund under kvällen.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Städning av Mölle fälad den 20 mars


Det var lite ruggigt väder när vi, 10 personer, samlades för att plocka skräp på fäladen. Men det blåste inte och så småningom tittade solen fram.


Som vanligt var det mest plast i olika former som hittades inblåst i slånsnåren eller bland tången på stranden. Vi fick ihop ungefär 20 säckar och då var vi uppdelade i tre grupper, en som gick söderut mot Lerhamn, en som gick norrut mot Tvillinghusen och den tredje som gick från Tvillinghusen och norrut. Det har blivit mindre skräp nu mot tidigare år.


Under fikarasten njöt vi av lärksång, vipspel och ejdersång.

Helsingborgs Dagblads reportage om städningen hittar du här.

Gunnel och Bo Petersson

 

Årsmöte med årets bilder den 29 februari 2016


Till mötet, som hölls i café Amanda på stadsbiblioteket, hade ett femtontal personer infunnit sig. Efter sedvanliga förhandlingar bjöds på kaffe med hembakat bröd.


Under fikapausen passade många på att bläddra i föreningens klippbok, som arkivarien lagt ut. Mötet avslutades med bildspel från aktiviteter under det gångna året.

Gunnel och Bo Petersson

 

Förhandspresentation den 17 februari 2016
av Naturvårdsplan för Höganäs kommun 2017–27


Ett tjugotal personer samlades på café Amanda för att höra kommunekolog Richard Åkesson presentera upplägget och förslaget till ny naturvårdsplan för Höganäs kommun. Det är ett gediget arbete, 100 delområden är beskrivna med biologisk bakgrund och skyddsaspekter. Vi fick genom några kartor uppleva hur landskapet i Höganäs kommun har förändrats under seklers gång. De närvarande kom med många frågor som också besvarades.

Gunnel och Bo Petersson

 

Vinterfåglar i hemmamarker den 17 januari 2016

Vinter var det – 8 grader kallt, men nästan vindstilla – och fåglar såg vi också.


Vi började vid Ornakärr där solen sken och gnistrade  i alla frostglacerade strån.



Ett par ormvråkar satt i kanten av maderna, en tornfalk hade fattat posto på stolpe. En bit öster om Ornakärr hade en stor flock sångsvanar gått ner för bete.


Mot N Heljaröd och Rönnen där, förutom gäss, änder och skarvar, också HD mötte upp för att göra ett reportage. – ”Varför skådar man fåglar?” undrade journalisten Robert, alls inte på något retfullt sätt. Ja, säg det… Men innan vår tid tillsammans med HD idag var över hade han hunnit fråga efter vårt program och undra om han fick komma på ugglekväll!

En blå kärrhökhona blixtrade förbi vid Sandön, men det var stökigt och stimmigt med vägarbete så vi drog oss via Välinge och Rögle mot Stureholm. Flera ormvråkar, någon glada, ett gäng korpar.


Vid Stureholm satt en fin ormvråk på topp i en av granarna ute i betesmarken. Vid själva matningen såg vi mesar, inklusive entita, samt gulsparv och st. hackspett. Nordväst om Stureholm gick stora flockar med dovhjort.Och minsann, när vi svängde in mot Höganäs satt en tornfalk vid Väsbyrondellen. Vinter – en del fåglar flyttar till stan.

Ulrik Alm
Foto: Ulrik Alm (tornfalk och sångsvanar),
Bo Petersson (övriga bilder)
HD:s reportage från exkursionen hittar du här.

 

Adventsvandring vid Himmelstorp den 6 december 2015


Vi var 10 med Casper och Raja. Dessa bägge namngivna var två trevliga hundar som följde oss runt. Vi inledde bort mot Bergahusen med fin utsikt över ett grått Skälderviken. Närmast kusten skarv och någon enstaka ejder. Längre ut såg vi enstaka havssulor. Domherre visslade mjukt under vägen upp mot torpet.


Här tog vi fikapaus under uppsikt av en skata och en större hackspett. Vi hade bud på en duvhök som snabbt drog över skogen, helt utan bestämningsproblem var små grupper av ringduvor som, ivrigt påhejade av den kraftiga vinden, kastade över trädtopparna.


Enstaka bokar har vräkts över ända av stormen Gorm härförleden och kvardröjande vindstötar fortsatte att ruska om även idag. Desto bättre då med finalen där Sara mötte upp med "dukat" bord; varm glögg, nötter, russin och pepparkakor. Tack Sara – det värmde och smakade alldeles utmärkt.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

”Vingar över vatten” den 14 november 2015


Ett 25-tal personer hade infunnit sig till detta föredrag som Naturskydds-föreningen och Höganäs Båtsällskap i ett traditionsenligt samarrangemang inbjudit till i Båtsällskapets klubbhus i Höganäs hamn.


Kerstin och Ingemar Bergelin inledde med att visa bilder och berätta om fåglar de mött vid resor, som de under året gjort i Nordatlanten. Kerstin hade också en del undringar som hon delgav publiken.


Ulrik Alm informerade om fåglar i allmänhet men framför allt om havsfåglar och vad som skiljer och förenar olika havsfågelarter åt. Han berättade också om hur människan drar nytta av dem, t.ex. genom att utnyttja guano (fågelspillning) från fågelberg utanför Perus kust, som effektivt gödningsmedel inom jordbruket. Guano produceras framför allt av skarvar men också av pelikaner och havssulor. Som avslutning visade han en del fågelbilder både med lokal anknytning och utifrån.

Gunnel och Bo Petersson

 

Gås- och örnspaning i Sydskåne den 7 november 2015


Hösten har hittills varit mild och så även denna dag, om än något grå. Från Silvåkratornet kunde de tolv exkursionsdeltagarna notera en samling på ett par hundra viggar strax utanför vasskanten och bortom den en rejäl flock med snatteränder. Längre ut i sjön låg talrika utspridda knölsvanar och en mycket tät flock med ett par tusen sothöns. På låg höjd över tornet passerade en glada fantastiskt fint och en havsörn drog också förbi.


Efter en knapp timmes spaning och, för vissa av oss, lite kaffe drog vi vidare mot Vombs ängar. Märkligt nog var ängarna helt gåsfria. Behållningen blev istället den fjällvråk som satt väldigt fint till strax söder om vägbron. I övrigt sågs ett par glador, kråkfågel, vitfågel och en flock på ett par hundra tofsvipor.


Med förhoppningar om att hitta gäss passerade vi Vombsjöns ängar just väster om sjön men även här var det tomt. Istället körde vi via Övedskloster, Sjöbo och Röddinge till Fyledalen. Som vanligt sågs här en hel del glador och vi hörde också grova grymtanden från vildsvin.


Vid Kulleån blev det fika och fortsatt spaning, vilket gav utdelning i form av en subadult havsörn som mobbades av talrika kråkor och kajor, både när den flög och satt och visade upp sig i ett träd.

När vi körde hemåt passerade vi Ilstorp och Karups ängar – klassiska gåsmarker, men även här var det helt tomt. Till slut hittade vi dock några hundra betande vitkindade gäss med inslag av bläsgäss öster om Hammarlunda. Så blev det i alla fall en exkursion med både örnar och gäss.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Ryds marknad den 24 oktober 2015


Liksom många år tidigare deltog kretsen med ett stånd vid Ryds marknad, höstmarknaden med mycket gammal tradition i Höganäs. Vi hade som vanligt mycket att sälja, t.ex. fågelholkar, luppar, torkad svamp, hembakat bröd och väldigt många sorter av marmelad.

Vädret var utmärkt för marknad, men vi hade intrycket att antalet stånd var mindre än förr och antalet besökare lite färre. Men vi fick ändå många besök, som gav upphov till trevliga samtal, och vi sålde en hel del av våra produkter, så vi som deltog i ståndet var nöjda med dagen.

Gunnel och Bo Petersson

 

Natursnokar letar småkryp i Äsperödsskogen den 20 september 2015


Vädret − regn och åska − gjorde att deltagarantalet blev lågt när den här aktiviteten genomfördes på söndagsförmiddagen. Men barnen var duktiga på att leta efter småkryp och intresserade åskådare av diverse snäckor, spindlar och hoppande grodor. Och efteråt smakade den medförda matsäcken så gott.

Gunnel och Bo Petersson
Mer om Natursnokarna i Äsperödsskogen kan du läsa i Helsingborgs Dagblad.

 

Naturskyddsföreningen på Kulturkvällen den 19 september 2015


Tredje lördagskvällen i september går många Kullabygdsbor ner på stan för att ta del av kommunens utbud. Vi brukar vara där. Så också i år. En vit vägg inne på bibblan fick liv, Bosse Peterssons repeterande bildspel speglade på ett härligt sätt både vår vackra bygd och föreningens aktiviteter. Bilderna speglade ett år i Kullabygdsnatur och många stannade hela bildspelet ut, runt 15 minuter. Vi stod strategiskt till. Vid vissa tillfällen under kvällen var det lång kö till närbelägna toaletterna. Som någon sa: Så här trevlig underhållning har man inte ofta i en toakö..!

Tack till Britt-Marie Theander på kulturförvaltningen, Höganäs för gott omhändertagande före och under årets evenemang.

Ulrik Alm

 

Svampexkursion till Djurholmen den 12 september 2015

Tjugotalet personer från Naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden samlades vid Gruvtorget för att ge sig ut i svampskogen. Deltagarna informerades om att resultatet från förexkursionen för ett par dagar sedan visade på en mycket dålig svamptillgång. Man kunde väl ta det som en trevlig utflykt, menade deltagarna. Den dåliga svamptillgången beror framförallt på torka och kyla under sommaren.


Väl framme i Djurholmens strövområde på Hallandsåsens sydsluttning spred sig deltagarna i smågrupper i de mycket omväxlande skogspartierna. Efter ett par timmars letande och samlande i framförallt låglänta områden kunde vi titta på inte mindre än minst femtiotalet arter, som samlats in av deltagarna. Detta måste anses riktigt bra för att vara i år.

Som vanligt dominerade kremlor tätt följda av soppar, tickor och flugsvampar. Några hade hittat skogens guld, kantareller. Övriga matsvampar, som letat sig ner i svampkorgarna var bl.a. lärksopp, stensopp (= Karl Johan), tegelsopp, björksopp och blek taggsvamp.


Bland mindre vanliga svampar kan nämnas den lilla rosa slemsvampen bikakssvamp, vars yta i förstoring ser ut som binas vaxkakor, och blåsopp. Denna senare blånar kraftigt i snittytor. Kanske ska liten stinksvamp också uppmärksammas här, även om den har varit något vanligare i år än tidigare.

När vi efter cirka en timmes genomgång av svamparna skildes åt, hade deltagarna fått frisk luft och troligtvis något i sina korgar att ta med hem till kvällsmackan.

Kerstin Persson
Foto blåsopp: Bo Petersson 

 

Svamputställning och svamprådgivning den 5 och 6 september 2015
i samband med Svampens dag

Jubileum! För 30 år sedan hölls föreningens första svamputställning och sedan dess har vi i stort sett genomfört utställningen varje år. Endast något enstaka år har vi ställt in på grund av att det har varit alltför torrt i markerna för att svamparna skulle kunna bilda fruktkroppar.

Förutsättningarna för i år var inte goda. Torra marker med några få svamparter synliga de senaste veckorna och väderleksutsikterna för helgen lovade kraftigt regn, åska och starka vindar. Regnet öste också ner, när vi startade upp utställningen på naturum på Kullaberg, med de svampar som vi tillsammans med Naturskyddsföreningen i Helsingborg hade samlat in dagarna innan.


Men! Vi lyckades få ihop och kunde visa mer än 100 arter för närmare 600 besökare, vilket vi tycker var ett bra resultat. Vårt främsta syfte med utställningen är att visa goda matsvampar och deras giftiga förväxlingssvampar. Dödligt giftiga toppig giftspindling demonstrerades, vilket startade en viktig diskussion, om hur man verkligen kan förväxla denna svamp med kantarell.


Ängschampinjon och snöbollschampinjon, som vi generöst fick av en trogen besökare, hjälpte oss att framhålla hur man säkert skiljer champinjoner från flugsvampar.

Det har inte varit något bra år för soppar, men de goda matsvamparna Karljohan (stensopp), brunsopp, björksopp, lärksopp och tegelsopp kunde ändå jämföras med illasmakande gallsopp och bittersopp. Det släkte, där flest arter hade samlats in, var kremlor, där vi kunde visa fina matsvampar som kantkremla, mandelkremla, brokkremla och tegelkremla.


Undersökningar i stereomikroskopen lockade både vuxna besökare och barn.


Men de kom även till användning av svamprådgivarna.

Vi fick många frågor om hur man kan färga garn med svamp och få fram så finstämda färger. Bokbordet med utländsk svamplitteratur kom till stor nytta när vi pratade med besökare av mer än 10 olika nationaliteter, där de mest långväga kom från Indien.


På tipsrundan vid svamppromenaden testades kunskapen om svamp, och vikten av att bara lita till färsk svamplitteratur poängterades både under vår försäljning och under våra demonstrationer.

Helgen gick helt i firandets tecken. På lördagen firade naturum Naturreservatets dag och på söndagen firades Svampens dag, initierad av Sveriges Mykologiska Förening.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Föreningen mottar stipendium från Stiernstedt Kockenhus kulturförening
den 18 augusti 2015 

Efter snabbt avklarat årsmöte med ovan nämnda förening fick vi − och flera andra föreningar och enskilda − motta ett uppskattat stipendium.


Gunnel Paulsson berättade inledningsvis om vår nya verksamhet med "natursnokarna". Höll fram ett stiligt äggskal (knölsvan!) och pekade på allt, stort som smått, som kommer i vägen för nyfikna barnasinnen. − Tack Stiernstedt Kockenhus kulturförening! Vi ska göra vårt bästa för att medlen ska komma barnen tillgodo.


PS Vi blev extra glada över att "vår" Johanna Stedt också var närvarande och fick ytterligare medel för att fortsätta sitt arbete med tumlarna kring Kullaberg. Johanna påpekade också att hon gärna gästar oss igen för att berätta om sina små valar. Det ska vi komma ihåg!

Text och foto: Ulrik Alm

 

”Upptäck havets hemligheter” den 9 augusti 2015

En relativt liten skara mötte upp vid samlingsplatserna till den här traditionella sensommaraktiviteten. På grund av höga vågor på bergets nordsida genomfördes den vid Ransvik i stället för som vanligt i Arild. Här anslöt även flera badgäster. Redan tidigare på morgonen hade marinbiologen Kristin Johansson och en dykarkollega varit ute och samlat material.



Men insamlandet fortsatte en god stund, nu med hjälp av exkursionsdeltagarna, som försågs med håvar.


Framåt middagstid blev det dags för genomgång.


Det blev många alger och även musslor, snäckor och flera andra smådjur som Kristin hade att berätta om: på bilderna ses vanlig blåstång och en eremitkräfta i ett skal av valthornssnäcka.

Bo och Gunnel Petersson

 

Natursnokar på ringmärkning den 28 juni 2015

Natursnokarna är Naturskyddsföreningens barnverksamhet och hos oss i Kullabygden är det Gunnel Paulsson och Mona Hansson som samordnar det hela. Idag var en liten grupp med på ringmärkning på Svedberga kulle.

             
Tre mestadels vitduniga sparvhökungar hämtades ner från boet i en ganska tanig björk. − Tack Bengt Ewald, som bor på kullen, för hjälpen med stegen!


Väl nerhissade och placerade i varukorgen bars den dyrbara lasten ut till stigen där Arne Nihlén så småningom kunde sätta ringar på ungarna som uppskattningsvis var ca två veckor gamla.


Så söta de var! Och mjuka! Namn fick de också, fast dessa har jag glömt i skrivande stund − en heter Sven, det kom jag på nu! Vi önskar alla ungarna lycka till. Till hösten ska de lära sig den svåra konsten att fånga sin egen mat. Som mest består av småfåglar. Fast än så länge − och säkert flera veckor till − får de matleveranser av mamma och pappa sparvhök.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 14 juni 2015

       
Drygt 40 personer lockades trots blåsigt väder till Karl XII:s skansar i Mölle för att under denna internordiska blomsterdag guidas runt bland de vilda växterna av Kerstin Persson och Gun Pfern. När deltagarna anlände, möttes de av tjärblommornas intensivt röda färg. Skansarna har en rik torrängsflora, som så här års domineras av olika gräs. Bland dem kan nämnas ludd-, sand- och taklosta utöver de vanliga gräsen hundäxing, rödsvingel, ängs- och berggröe samt den välluktande vårbrodden och den mjukludna, grågröna violettonade luddtåteln.

 

Utmed N. Strandvägen noterades ett stånd av den lakritssmakande fänkålen (trädgårdsrymling?) liksom ståtliga intensivt blåblommande blåeld, gulvita plymer av brudbröd, gula färgklickar av käringtand och gråfibbla samt några exemplar rödmalva. Här sågs också skogslök, vars breda blad användes att laga (kajp)soppa av på Gotland. En för övrigt i landet ovanlig art, som här finns i många exemplar, är stenfrö. De ljust smutsgula små blommorna ger just stenhårda frön. Både bergssyra med vackert röda blomställningar och den mer högvuxna och grönaktigt blommande ängssyran hittades naturligtvis.

Vid ingången till reservatet finns kraftiga bestånd av parkslide, en från Ostasien invandrad art. Här växer också hästtunga med sina himmelsblå blommor. De, som gick in i reservatet, kunde alldeles innanför gränsen glädja sig åt ett stort bestånd av jungfru Marie nycklar. Strax intill demonstrerades de blåsvarta bären på rankor av murgröna. Bland gräsen ska nämnas bergslok och ekorrsvingel. Både inne i reservatet och utanför växer blodnäva med vackert rödvioletta blommor; om backvialen hade blommat, hade den haft nästan samma färg på sina luktärtslika  blommor.

Kerstin Persson

 

Naturnatten från cykelsadeln den 5 juni 2015



Vi var ett knappt tiotal som bröt upp från Gruvtorget och längs vägen österut "förökade" vi oss ytterligare med ett par. Framme vid Stureholm mötte bilburna upp. En fin kväll − bristvara denna svala och blåsiga senvår. Näkergalarna smattrade längs gamla banvallen, kärrsångarna briljerade och gulsparvarna räknade till sju. Vid Danhult visade en brun kärrhök upp sig på fint sätt, en stund innan hade en häger vevat lugnt över vår cykelväg. Närmare Stureholm såg vi flera dovhjortar, något enstaka rådjur samt flera harar.


Framme vid våtmarken fikade vi, allt till ackompanjemang av en ihärdig gök som också gjorde flera uppvisningsrundor.


Ute på vattnet låg två par gråhakedopping, borta i östra kanten en grupp grågäss. Övrigt, gräsänder, gravänder och vigg. En knölsvan hade − obegripligt hur − hamnat bakom viltstängslet väster om utkiksplattformen. Får se om den själv, eller med markägarens hjälp, kan lösa sin belägenhet. Pigg och välnärd såg den i alla fall ut.

Hemåt via Svedberga, dessförinnan hade vi gjort ett uppehåll i höjd med våtmarken vid Höghult. Bland flera näktergalar hördes här en gräshoppsångare. Ljuset, härligt, men ändå i avtagande. Vi vek av vid Svedberga i hopp om att ev se grävling. Men dessvärre var de inte igång så att vi kunde se dem. Däremot såg vi en morkulla − fin avrundning på en härlig försommarkväll.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Natursnokarna i Lerhamn den 31 maj 2015


Ett tiotal barn med åtföljande vuxna samlades i Lerhamn och började håva.



Fångsten blev god.

Foto: Bo Petersson

 

Gökotta i Kristinelunds bäckravin den 14 maj 2015

Några regnstänk föll just när vi samlades på Jollens parkering i Viken, annars klarade vi oss från nederbörd denna härliga morgon. Vi fyllde bilarna och körde ut till Kristinelund, där tre cyklister anslöt – sammanlagt var vi tjugoen deltagare som påbörjade vandringen i den lummiga ravinen.


En ”bästergök” hördes nästan direkt när vi steg ur bilarna. Ytterligare en (eller kanske samma?) hoade senare under morgonen. Även i år tycktes gärdsmyg vara ovanligt talrik. Inte konstigt med tanke på att vi på nytt har haft en mild vinter. Bland andra vanliga arter märktes gransångare, svarthätta och bofink. Lövsångare, rödstjärtar, skogsduva och rödhake och många andra arter hördes också.

I år utsträckte vi vandringen till den nyanlagda våtmarken söder om Djuramåsavägen. Här sågs gräs- och gravänder, ett par sothöns samt en gråhakedopping som såg till att hålla sig på behörigt avstånd från oss.


Tillbaka i ravinen var det dags för fika på platsen för den gamla dansbanan. Så småningom återvände vi till bilarna, där en större hackspett varnade intensivt – sannolikt hade den ett bohål i närheten.

Göran Paulson

 

Natursnoksträff i Lerhamn den 17 april 2015


Det var ett fantastiskt vårväder. Snokarna var snabba med att börja leta, ivriga att se vad de kunde hitta.

Efter en stund gick vi upp i Krapperups park där vi upptäckte att ett gammalt träd kunde var bo för många olika saker. Träden runt omkring började knoppas och vitsipporna blommade för fullt.

Göran Paulson kom med både padda, salamander och skogsödla. Både barnen och de vuxna fick tillfälle både att titta och försiktigt känna på både padda och salamander. Den avslutade fikan åt vi nere vid stranden.

Gunnel Paulsson
Foto: Marie Cheshire

 

På jakt efter våren på Kullaberg, den 12 april 2015


Tjugotalet personer från naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden promenerade under ledning av Jan-Erik Hederås och Kerstin Persson längs Kullabergs sydsida på jakt efter vårtecken. Redan vid starten vid Mölle kapell sågs blåsippor, vitsippor, vårlök och svalört i de vissna fjorårslöven uppåt berget.



Längre fram utefter stigen mot Torremölla noterades både lukt- och lundviol samt lundvårlök.

Exkursionsledarna demonstrerade fruktbärande skott av murgröna samt hur vildkaprifolen slingrar sig kring diverse stöd som buskar, trädstammar eller skott av andra vildkaprifoler.


Väl framme vid Torremölla smakade den medförda fikan extra bra i en omgivning av öar av lungört, gullpudra och gulsippa i vildtulpanernas grågröna bladverk. Vid återmarschen till kapellet, då solen hunnit väcka blommorna ordentligt, kunde vi glädjas åt deras färgmosaik på marken.

Hela exkursionen beledsagades av sång från bl.a. bofink och gransångare, och vid Torremölla underhöll en gärdsmyg.

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 11 april 2015


Vårens hittills varmaste dag avslutades tyvärr med rätt hård vind men det hindrade inte 45-50 deltagare att möta upp vid årets groddjursexkursion.


Som vanligt deltog många barnfamiljer – alltid lika roligt! Efter en allmän genomgång om amfibier och uppvisning av ett medhavt paddpar i amplexus (parningsställning), liksom några salamandrar, lämnade vi parkeringen vid Björkeröd och drog oss mot Mölle mosse.

Mörkret föll, och tyvärr började också regnet falla, när vi anlände till mossen, där aktiviteten på paddorna var mycket hög. Varhelst vi stannade och lyste ner i vattnet såg vi mängder av paddhanar, en del sittande på botten, andra simmande i vattenytan ivrigt letande efter honor.


Åtskilliga (cirka tio) amplexuspar sågs också, en del av dem på land på väg mot vattnet. Faktiskt hittade vi flera ensamma romstinna paddhonor på land. Annars har de vanligtvis fått en hane på ryggen redan innan de når sitt lekvatten.

Regnet tilltog och vi skyndade på stegen mot bilarna. Framemot tiotiden var vi tillbaka, nöjda efter en lite blöt men mycket lyckad kväll.

Med tanke på hur många paddor vi såg på varje stopp och på att Mölle mosse har minst 600 meters strandlinje måste det totala antalet denna kväll ha uppgått till tretusen – förmodligen en försiktig uppskattning.

Göran Paulson
Foto: Göran Paulson och Bo Petersson

 

Årsmöte den 26 mars 2015


Vid Naturskyddsföreningens i Kullabygden årsmöte den 26 mars hedrades Ingemar Bengtsson och Eva Gottberg på Brunnby boställe bl.a. med ett diplom för sin mångåriga insats för biologisk mångfald. Med hjälp av deras kor hålls landskapet öppet på t.ex. Mölle fälad, delar av Kullaberg och, ut föreningens synpunkt inte minst viktigt, Zackows mosse. Det har under senare tid pratats mycket om att kor (och andra idisslare) är en källa till utsläpp av växthusgasen metan, men det är ingen ny och knappast någon växande källa. Den mänskliga aktivitet som släpper ut mest metan är inte boskapsskötsel utan utvinning av kol, olja och naturgas.

Bo Petersson

 

Strandstädning, Mölle fälad den 22 mars 2015


Vi var 15 personer i olika åldrar som samlades vid banvaktsstugan i Vattenmöllan. Med plockare och svarta säckar gav vi oss ut på fäladen för att rensa den på skräp.


Bitvis hade mycket plast blåst in och fastnat i buskarna, men bitvis var det faktiskt ganska rent.


Vädret var lugnt och behagligt och solen värmde. Så efter avslutat arbete var det skönt att slå sig ner och fika och lyssna på ejdrarnas sång och glädjas åt en nyanländ sädesärla

Gunnel Petersson
Foto: Bo Petersson

 

Natursnokarnas första upptäcktsfärd den 15 mars 2015


Första träffen med Natursnokarna blev mer än vad man kunde vänta. Cirka 20 barn med föräldrar kom till Tallbacken i Strandbaden, där jag och Mona Hansson mötte upp. Denna gången fick de leta efter vad de kunde hitta både på fäladen och nere vid strandkanten och samla det i en liten burk. Mycket entusiastiska barn sprang runt och samlade.

Vid samlingen efteråt fick vi se både myra, spindel, gråsugga, tång, mussla m. m. Stort jubel när myrorna försökte rymma. Ett av barnen undrade också vad vi skulle göra om vi hittade skräp!! Det blev tyvärr mycket att slänga i kassen vid hade med oss. Träffen avslutades med fika.

Gunnel Paulsson
Foto: Bo Petersson

 

Ugglekväll i Vegeholm den 5 mars 2015


Det är bra med samverkan – och ännu bättre när bokstavligen allt samverkar. Och det gjorde det ikväll. Naturskydds-föreningarna i Kullabygden, Ängelholm och Helsingborg samlades vid 20.30 tiden på öppna platsen framför borgen och den slingrande Vegeån. En härlig inramning, gamla alléträd – lindar och ekar, grenar grafiskt tecknade mot himlen varifrån fullmånen öste sitt ljus. Vi var många som var ute ikväll, säkert närmare 60 personer, varav många barn.


Undertecknad inledde kvällen med en kort fältföreläsning kring ugglornas liv och leverne. Sen började vi vandra. Jo, då – kattugglor hördes, men inledningsvis ganska långt bort. Vi gick efter ljudet, det skulle visa sig att kattugglorna tyckte vår ursprungliga samlingsplats var bra.


Här, med fullmånen, godsmiljön och de ståtliga träden fick vi höra kattuggla på mycket nära håll. Underbart vibrerade det avslutande xylofonljudet ut i vårkvällen. En oöverträffad melodifestival att njuta till. Dessutom tror jag många av deltagarna hann se kattugglesilhuetten mot himlen när ugglan tvärade över vår samlingsplats för ett kort ögonblick.

Tack- till allt och alla som samverkade så bra. Häri vill vi också inkludera Stefan von Geijer på Vegeholm som gett oss tillstånd att använda godsets vägar denna kväll. 

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Föredrag  av Göran Paulson den 26 februari 2015:
Ammarnäs – fjällbyn med fåglar i fokus


Föredraget lockade ungefär 50 personer, så det var knappt stolarna räckte till i Café Amanda på stadsbiblioteket i Höganäs. Förbluffande många av åhörarna hade någon gång besökt Ammarnäs.

Sedan 1963 har det inom LUVRE-projektet forskats på fåglar i fjällen kring Ammarnäs i Lappland, på näset mellan Vindelälven och dess biflöde Tjulån. Projektets historia går tillbaka till 1963, då sex ornitologer från Lund med sedermera professorn Anders Enemar i spetsen gav sig ut på en Lund University Vindel River Expedition för att dokumentera fågelfaunan vid Vindelälven inför en hotande kraftverks-utbyggnad, som dock aldrig blev av. Uppdraget slutfördes, men projektet fortsatte och utvecklades till att omfatta flera aspekter på fjällfåglars liv och livsvillkor.

Göran Paulson, som har deltagit i mer än 30 år, berättade inledningsvis om byn och om traktens befolkning men övergick sedan till att presentera forskningen som bedrivs vid forskningsstationen, ”skånska ambassaden”, som nu sedan länge finns i Ammarnäs. Men LUVRE är ett begrepp i vida ornitologiska kretsar och här arbetar inte bara forskare från Lund utan även från Göteborg, Umeå och flera andra håll.


   
  
Inventeringar i fjällbjörkskogen i Tjulåns dalgång har ingått under alla år.

           

Sedan 1964 studeras även fåglarna på fjällheden.

Bo Petersson
Bilder från föredraget

 

Vinterfågelexkursion den 18 januari 2015


En gynnsam väderprognos bidrog säkert till att uppemot trettio deltagare samlades på Gruvtorget i Höganäs för färd mot Rönnen, där en fotograf och en journalist från HD också anslöt. Förhoppningarna om havsörn uppfylldes inte här, trots intensiv spaning, men en ung pilgrimsfalk är ju inte fy skam. Annat som gladde var en svarthakedopping i vinterdräkt, ett par nyanlända gravänder, storspovar och en ensam knubbsäl på en sten.

Vid Sandön fylldes artlistan på med en havsörn (på Själrönnen), en flock sjöorrar och en rödspov i vinterdräkt. Från vassen hördes skäggmesar och på Rönnens östsida låg runt trettio knubbsälar.


Skogsskådning blev det i tallskogen i ”Sibirien” där vi, vid KOF:s fågelmatning, passade på att fika medan vi njöt av talgoxar, blå-, svart- och (inte minst) tofsmesar.


Inåt land gjorde vi ett kort stopp mellan väg 112 och Välinge. Här gick en stor flock gäss (kanada- och grågäss) uppblandade med en del sångsvanar.


Vi avslutade vid Stureholms våtmark. Inga fåglar i vattnet men vid matningen vimlade det av pilfinkar, talgoxar och blåmesar. Även nötväckor, bofinkar och gulsparvar skymtade. Längre österut höll uppemot tio glador till och på närmre håll såg vi två ormvråkar, en honfärgad blå kärrhök samt en tornfalk.

På väg hem prickade vi slutligen in en ensam stork i Ingelsträde.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson