Referat

Julskyltning i Höganäs den 1 december 2019

Vi har varit med om det förr men då vid ett bord på Storgatan. Den här gången var vi med i en tom lokal på Köpmansgatan. Den fylldes av diverse rörelseidkare och föreningsfolk. Det var ljust, varmt och trevligt. Utanför på gatan strömmade glada människor med jultankar och många av dem tittade in i lokalen. Det blev trevliga möten och vi sålde en hel del hemgjorda produkter som marmelad, torkade svampar och talgbollar till fåglar. En lyckad dag.

Gunnel och Bo Petersson

 

Forskning i Arktis och Antarktis den 12 november 2019

Hur går det till och vad har vi lärt oss var den text till programbladet som vi fick av Fil. Dr. Björn Dahlbäck. Och detta lockade många – vi var mellan 30 och 40 personer som samlades på Café Amanda denna tisdagskväll till ett mycket intressant och givande föredrag.

Att Arktis är is utan land under visste vi, och att Antarktis är en kontinent med en enorm ismassa. Det finns ett arktiskt råd där 8 stater ingår och motsvarande antarktiskt fördrag mellan 25-30 stater.

När det gäller Arktis har man observationer sen mer än 100 år tillbaka. Bilderna ovan är tagna i Tarfala vid Kebnekajse, med drygt 100 år emellan. Man ser hur snö och glaciärer har dragit sig tillbaka. Polarforskningssekreteriatet har en forskningsstation i Abisko. Sverige har även en forskningsstation på Antarktis i Drottning Mauds land. Där finns naturligtvis välutrustade stationer från många andra stater som USA och Ryssland.

Några åhörare hade gjort resor till dessa områden och många kom med frågor.

Isbrytaren Oden sjösattes 1989. Den har förnämliga egenskaper som isbrytare men är dessutom en av de fyra bästa i världen utrustade för forskning. Föredragshållaren, tidigare chef för Polarforskningssekreteriatet, uppskattade den mycket.

I Antaktis borrar man ner 3000 m och kommer 800 000 år tillbaka. I iskärnan kan man analysera den innehållande koldioxidmängden och få uppgifter om fluktuationerna genom årtusendena. Det är tydligt vilken enorm ökning som skett under de senaste hundra åren.

Polarforskning handlar ofta om globala miljö- och klimatfrågor. Många giftutsläpp som görs på resten av jorden kommer ändå att hamna i polartrakterna. Klimat-förändringarna i till exempel Arktis är större än på andra platser. Arktis består till stor del av en havsbassäng med särskilt under sommarhalvåret ganska mycket öppet vatten, som absorberar infallande solstålning – Arktis väms upp och växthuseffekten accelereras. Antarktis utgörs däremot till största delen av en stor kontinent täckt av ett mycket tjockt lager is och snö, som reflekterar mer av den infallande solstrålning, vilket dämpar ökningen av växthuseffekten. Men havet kring Antaktis absorberar givetvis också solstrålning och blir uppvärmt, något som framför allt påverkar shelfisen.

Det kan vara värt att tänka på att en familj på fyra personer, som flyger t.o.r. Thailand från Sverige, betyder utsläpp av ca 35 ton koldioxid eller att 100 kvadratmeter is i Arktis försvinner (Notz & Sfroeve. Science 2016).

Björn Dahlbäck avtackades med Naturskyddsföreningens bok Ett hållbart liv och en flaska kullamust.

Men många stannade kvar för att få tillfälle till ytterligare samtal med honom, så det dröjde en bra stund innan biblioteket kunde utrymmas och stängas för dagen.

Gunnel och Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 27 oktober 2019

Ett glatt gäng samlades på söndagsförmiddagen för årets avslutande skötsel på Zackows mosse. På sundet gick vita gäss, men nere på mossen var vi i lä och kunde njuta av soligt varmt höstväder.

Vi väljer alltid att efterslåttra, när kossorna har gått inne på rikkärret ett par dagar och trampat ned orkidéernas väl mogna frön.

Tidigare har vi ibland tagit hjälp av slåtterbalken, men idag lät flinka erfarna liemän liarna snabbt glida fram över ohävdsarterna. Det kändes riktigt bra, att sedan räfsa ihop det slagna och föra bort det från rikkärret. I förhoppning och önskan om en kommande vår med riklig blomning.

Som avslutning kan vi konstatera att vår hävd har varit ordentligt genomarbetad under året. Kossorna har betat väl både på ”vår” mark och i Nils Gunnar Jarrings hage. På rikkärret har vi fått bukt med hårda viden, vass och den täta mattan av visset tagelsäv. Tillrinningen av vatten norrifrån har också varit god under året, och på rikkärret har marken stått fuktig.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

”Främmande arter i havet: Tidig upptäckt och snabb respons”
den 19 oktober 2019

Vi var många som samlats i Höganäs Båtsällskaps klubbhus för att få mer kunskap på detta område.

Erland Lettevall från Hav och vattenmyndigheten var på plats för att reda ut begreppen. Han började med att säga att, fel art är på fel plats! Detta hotar biologisk mångfald, ekosystemtjänster och samhällsekonomi.

Många främmande arter som finns i Sverige, närmare 2000, har vi vant oss vid som naturliga. Dessa kan ha införts för jakt, fiske och odling och de kan leva och reproducera sig utanför sitt normala utbredningsområde.

Främmande arter som skapar problem i vår natur benämns Invasiva främmande arter. Dessa berörs av många intressenter som till exempel sjöfart, hamnar, båtliv, fiske, forskning och miljöorganisationer.

År 2016 listades enligt EU:s unionsförteckning de första 37 arterna och i år har vi totalt 66.

På olika sätt har de spridit sig hit. De flesta kommer via trädgårdsnäringen men också via jordbruk, skogsbruk och transporter. Vissa marina arter har kommit med båtarnas ballastvatten.

Artdatabanken gör riskklassning av invasiva främmande arter efter hur stor ekologisk påverkan och ivasionspotential de har.

Det finns 12 EU listade arter i svensk natur och 5 av dessa står högst i risk.

Med hjälp av ett övervakningssytem från HaV och SLU kan man rapportera till Artportalen, som sedan gör en bedömning och rapporterar. Man vill ha koll på etablerade arter och ”dörrknackare”, arter som riskerar bli besvärliga.

Det gäller nu att med övervakning snabbt upptäcka nya arter och ha ett handlingsprogram som gör det möjligt att förebygga och varna om spridning till nya områden.

Föredragshållaren avtackade med Naturskyddsföreningens bok Ett hållbar liv.

Göran Borgström
Foto: Bo Petersson

 

Miljövänliga veckan, vecka 40 2019


Naturskyddsföreningen fanns på plats på ICA Kvantum vid 2 tillfällen under veckan. Vid vårt bord fanns affischer som tog upp temat: Shoppa mindre och Var rädd om prylarna. Vi hade också små foldrar att dela ut och erbjöd att svara på en Quiz. Denna fick folk att verkligen fundera på rätt svar och erbjöd bra samtal. Vi hade 3 som hade 7 rätt av 10 möjliga och då fick utslagsfrågan avgöra. Rätt svar hittar du här.

Gunnel och Bo Petersson

 

”Från linjärt produktionssystem till kretslopp”
– på biblioteket i Höganäs den 1 oktober 2019

Lennart E Bengtsson, som är VD för Wapnö, berättade om företagets omställning från ett traditionellt lantbruk med industriella produktionsmetoder till ett kretsloppsföretag.

Per Nyrén inledde och avslutade evenemanget med underbar musik.

Under mer än 20 år har Wapnö utvecklats till ett modernt lantbruksföretag som bygger på kretslopp. När förändringsprocessen inleddes var det inte självklart att företaget skulle ta steget och genomföra förändringen. Det fanns en osäkerhet om man skulle ha kvar korna, men då togs det strategiska beslutet att öka djurbesättningen och därmed produktionen av mjölk. Därmed hade riktningen för företagets utveckling beslutats. Målet var att företaget skulle bryta det traditionella lantbrukets industriella produktionsmetoder och istället utveckla en mer hantverksmässig produktion. Ledningens uppfattning var att för att kunna utveckla lönsamma småskaliga och hantverksmässiga produktionsmetoder krävdes en storskalig primärproduktion.

Wapnö gård är idag en av Sveriges största gårdar när det gäller mjölk- och köttproduktion. Successivt har företaget utvecklat ett produktionssystem där de olika förädlingsstegen finns inom den egna verksamheten. Idag har företaget ett gårdsmejeri, ysteri, charkuteri, växthus, gårdsbryggeri, biogasanläggning, biodieselanläggning samt egen butik och restaurang- och hotellverksamhet. Korna och det som odlas på de egna markerna är de resurser som ligger till grund för hela verksamheten.

Det finns mycket mer att skriva om Wapnös förändringsprocess; hur de utvecklar verksamheten att bli en del av det ekologiska systemet; hur spillning från korna blir värme, kyla och el och därefter gödsel till odlingen; hur allt hänger samman i ett kretsloppssystem etc. På Wapnös hemsida finns en hel del information.

Kjell Mårtensson
Foto: Bo Petersson

 

Kulturkväll med fladdermösstema den 21 september 2019

Kulturkvällen i Höganäs – och vi hade tänkt att fladdermöss skulle vara våra "artister" vid det vi kallade "Läderlappen – den riktiga föreställningen".

Ett 50-tal personer slöt upp på samlingsplatsen. Göran Paulson inledde med att berätta om denna fantastiska djurgrupp med alla sina otroliga anpassningar för livet på våra breddgrader. Likaså visade han på uppstoppade fladdermöss, liksom ett exemplar direkt från frysen(!). –  "Den är faktiskt riktigt söt", tyckte en av många unga deltagare denna kväll.

När genomgången avslutades hade det hunnit bli ganska mörkt och spaning inleddes efter fladdermöss jagande insekter under och mellan trädkronorna.

Men våra tilltänkta huvudaktörer svek oss en aning och allt vår publik fick höra under rundvandringen i Tivoliparken, var några korta "knatter" från våra detektorer, som översätter fladdermössens för oss ohörbara läten till hörbart ljud.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Svamputställning och rådgivning på naturum Kullaberg
den 14–15 september 2019

Strålande höstväder öppnade på lördagen upp för över 1 000 besökare till vår svamputställning på naturum. På söndagen ökade vinden till stark kuling, och tunga regnskyar hängde över berget, men flera hundratalet vuxna och många barn lockades ändå att titta in.

Mycket men ojämt fördelat regn har fallit över Skåne de senaste veckorna. Med resultat att det just nu finns mycket svamp och många olika arter, men inte överallt.


Det fanns mycket att studera och fråga om på borden med matsvampar.

Vi lyckades tillsammans samla en lång rad eftertraktade matsvampar, som kantarell, svart trumpetsvamp, stensopp (karljohan), blek taggsvamp och trattkantarell. Och också bl.a. jätteröksvamp, uppskattad i ungt tillstånd, rabarbersvamp, ostronmussling, citrongul slemskivling och en mängd goda kremlor.


Och minst lika mycket på borden med gift- och förväxlingssvampar.

Med utställningens fokus på läckra, giftiga och lömska förväxlingssvampar demonstrerades de dödligt giftiga spetstoppig giftspindelskivling (kantarell!), lömsk flugsvamp (grönkremla) och vit flugsvamp (champinjoner). Vilka alla har förväxlats med matsvampar. De vanligaste förväxlingssvamparna inom parentes.

Trots ständiga påpekanden att man inte kan lita på äldre svamplitteratur händer olyckor. Den vita vackra öronmusslingen har länge betecknats, och använts, som en god matsvamp.  Men flera rapporter från bl.a. Japan har indikerat dödsfall, efter det att svampen ingått i olika maträtter.  Den bör inte ätas!

Listan på förväxlingssvampar kan göras lång. Vi visade gallsopp, allmän i år, med rosa rör och mörkt ådernät på foten, till skillnad från karljohan som har gult till gröngult rörlager och vitt ådernät.

Små giftiga trattskivlingar kan förväxlas med nejlibroskskivling och den orangegula narrkantarellen, som har skivor på hattens undersida, måste jämföras med kantarell, med åsar på undersidan.

Stora svampar lockar. Just nu finns jätteröksvamp att hitta på öppna marker...

...och en liten brasiliansk flicka visade upp en smått gigantisk ringbitterskivling.  Svampen finns på Kullaberg, men förekommer bara enstaka år och då ofta i stora samlingar på död ved. Det bör uppmärksammas, att den inte är en matsvamp, den innehåller hallucinogena ämnen.

Det färgade garnet väckte som alltid nyfikenhet och genererade många trevliga frågor.

Svampar är goda indikatorer på skyddsvärda marker och vi kunde visa sällsynta arter som fjällsopp, sotriska, orange kantarell och hårig jordstjärna (NT).

Två dagar, som gav oss tillfälle till glada och givande diskussioner med genuint naturintresserade besökare.

Besökare hade möjlilghet att gå en liten tipsrunda (svamppromenad) och tävla om ett exemplar av Kerstin Bergelins bok Svampar på Kullaberg. Rätta svar på frågorna hittar du här.

Ett reportage från svamputställningen finns i Helsingborg Dagblad.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Zackows Backe – ett nytt projekt inlett den 7 september 2019

Några hundra meter längs Zackows väg väster om bostället vid Zackows mosse ligger Zackows Backe. En sandig Backe som vänder sig mot söder. Vid ett möte mellan Ulrik Alm & Lasse Blychert och Tommy Ingvarsson, inspektor på Krapperup, som är markägare, fick vi tillstånd att röja Backen. Målet är att öppna en igenväxande Backe för att öka den biologiska mångfalden.


Idag lördag 7e september så samlades ett gott gäng för att inleda arbetet. Bosse & Gunnel, Göran P, Henrik, Hans & Sara Drake och undertecknad drog igång arbetet. Sly har röjts, björnbärssnår har röjts, några sandytor har öppnats, brink längst upp i Backen har öppnats och parkslidesnår har tagits ned. När vi lämnade var backen luftigare, ljusare och hade ett klart bättre mikroklimat.

Nu hoppas vi att kommande växtsäsong ska visa upp fler arter av insekter och djur, men kanske, om vi har riktigt bra flyt, också backsvalor.


Redan i dag kunde vi noter flera marklevande insekter, bl.a. en grävstekel och ett par arter bladskärarbin.

Kvar att göra finns; björksly ska bort och kanske också lite mer av ekslyet. Kvar vill vi ha lite Salix, nån vresros och nån hagtorn för att hjälpa vilda bin och en del andra insekter till våren. Spår finns redan idag av rådjur, kanske blir de fler. Provgrävningar av grävling finns och kanske blir de mer permanenta där. En rödhake fick delar av sitt revir ockuperat av fällt sly och visade sitt missnöje med det. Kanske är han mer nöjd till våren. Stenskvättorna ute på åkern norr om Backen brydde sig inte så mycket om oss. Inte heller gladorna och vråkarna mot himlen tycktes särskilt intresserade.

En incident råkade vi dock ut för. Vid fikat satt vi i solen med näsorna mot söder. Hur gott som helst! Å så säger Gunnel ”Det är nåt som rör sig” och tittar mot sin vänstra höft. Vi ser då nåt litet pälsliknande som ligger där och drog först slutsatsen att det var ett mycket sjukt litet djur av nåt slag. Göran P drog på sig handskar å fick upp det från gräset; en liten harpalt. Den tittade på oss med sina mörkbruna vackra ögon medan nosen försökte utreda vilka vi var. Harungarnas nedärvda taktik att trycka där morsan lämnat dom brukar vara en bra taktik. Men Gunnel har ju en ovana att sätta sig på saker. Ibland till men för henne själv. Denna gång gick allt bra och harpalten placerades i gräset en bit från oss. Den var borta efter vårt fika.

En strålande dag på Backen. Jag hoppas Naturskyddsförerningen i Kullabygden tar beslut om att vara en aktiv deltagare i den fortsatta utvecklingen av Backen. Inventeringar av växter, svampar, insekter, fåglar och djur vore intressant att följa över åren, så vi kan se om den biologiska mångfalden ökar som vi hoppas.

Tecknar Lasse Blychert
Foto: Bo Petersson

 

Svampexkursion den 31 augusti 2019

Vi var ett femtontal personer från Naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden som, så många gånger tidigare, åkte upp till Djurholmen på Hallandsåsens sydsida för att leta svamp. När vi var nästan framme, möttes vi av personer med svampkorgar, varför det gick en rysning genom mig: Tänk om all svamp redan var plockad?

Trots att det varit varmt och torrt under ett par veckors tid lyckades ändå deltagarna samla ihop åtminstone 50-talet arter. När vi började leta efter svamp, slogs vi ganska snabbt av, att många svampar var mögliga och på väg att förintas. Troligen ett resultat av veckans fuktiga värme. Bland de grupper, som var bäst representerade kan nämnas flugsvampar av alla slag och soppar samt kremlor och riskor. Några mindre vanliga arter, som hittades, var fjällsopp och bittersopp. Båda dessa indikerar höga naturvärden.

Vid den efterföljande genomgången av arterna påpekades noggrant vilka, som var ätliga (mer än en gång) och kännetecknen för de snarlika illasmakande, oätliga eller rentav giftiga förväxlingsarterna. Som exempel på giftiga arter visades bl.a. vit flugsvamp, panterflugsvamp och toppig giftspindling. I gruppen illasmakande – oätliga kan nämnas gallsopp, bittersopp, och skarp gulkremla. 

Naturligtvis hittades även matsvampar. Tyvärr var många stensoppar eller Karl Johan angripna av svampsnylting, som gör att foten ”svullnar upp” och blir oformlig samt illasmakande. Några deltagare kunde glädja sig åt att ha brunsopp, kantarell, rödgul taggsvamp och kanske ytterligare något ätbart i sina korgar, när de åkte hem.

Artlista över funna svampar.

Kerstin Persson
Foto: Tom Svensson

 

”Det fantastiska Öresund” på biblioteket i Höganäs den 6 augusti 2019

Den som blickar ut över Öresund upplever säkert hur vackert det ser ut särskilt vid solnedgången. Men upplevelsen är nog densamma vid Kattegatt eller längre norrut. Ska vi märka skillnad måste vi ta oss under ytan. Detta kom dagens föredrag av Jens P. Jeppesen från Öresundsakvariet i Helsingör att visa på.

Det är botten som uppvisar en fantastisk värld av olika djursamhällen.

Här nere vid botten är salthalten nästan densamma som i Nordsjön eftersom vattnet från Kattegatt med högre densitet möter det bräckta vattnet från Östersjön och sjunker under detta och nästan ingen omblandning sker. Man kan säga att djurlivet härrör från livet i världshaven. Här nere hittar man många olika djursamhällen med speciella arter.

Lerbotten på 2040 meters djup, här trivs mängder av det lilla kräftdjuret Haploops som bygger långa rör i leran. På andra lerbottnar av samma djup bildar levande och döda skal av hästmusslan, Modiolus stora rev. Dessa bildar en bra miljö för en mångfald djurarter som till exempel sjöstjärnor, kammusslor, läderkoraller och en mängd andra djur. Många fiskarter fångar sin föda på dessa platser och olika djursamhällen lämpar sig för olika stadier av fiskarnas tillväxt.

Jens berättar hur olika fiskarter gynnas i Öresund vid olika årstider. Till exempel så kommer torsk, pigghaj och småfläckig rödhaj i februari följt av rödspätta och skrubba. I maj dyker piggvar och slätvar upp och på hösten kommer gästande arter som makrill, tonfisk och klumpfisk (bilden ovan). Den senare har ett groteskt utseende, ett jättelikt huvud med fenor på. Den kan bli mycket stor men simmar mycket dåligt.

Vi fick se videor som visar tonfiskar, tumlare och delfiner (bilden ovan) simmande vid ytan. En av dykarna bland publiken upptäcker häpet sin båt på en av filmerna. På grund av klimatförändringarna kommer vi i framtiden att uppleva dessa djur tillsammans med andra som anjovis, sardin och guldmakrill.

Vad är då skälet till att just Öresund är så fantastiskt? Jo, botten får vara orörd och det rika djurlivet på botten får leva ifred då det inte fiskats med bottentrål i Öresund sedan 1932. Detta förbud tillkom för att minska risken för fartygsolyckor. Som bieffekt skapades ett unikt havsområde. Hoppas att det kan fredas så att vi kan bevara ett fantastiskt Öresund till framtiden.

Som tack för ett mycket intressant föredrag överlämnades ”Naturskydds-föreningens guide till ett hållbart liv” till Jens.

Göran Borgström
Foto: Bo Petersson (första och sista bilden
– övriga avfotograferade från bilder visade under föredraget)

 

”Upptäck havets hemligheter” den 4 augusti 2019

Vid Tussans badplats norr om Arilds hamn skulle det finnas något hemligt denna vackra söndag.  Men vad? Sätten att upptäcka hemligheten var många. Dykarna Barbro och Olle hade gått på djupet med uppgiften men de var besvikna. Mycket färre djur och alger än de väntat sig – nästan inga blåmusslor och få fiskar men gott om strandkrabbor och fintrådiga alger. Kan det bero på avsaknad av torsk eller övergödning?

Barn och vuxna som samlats på badplatsen fortsatte att försöka lösa mysteriet med hjälp av diverse utrustning och i högsta hugg med håvar, baljor och luppar finkammade man strandkanten.

Fångsten av grön-, brun- och rödalger undersöktes och man kunde konstatera att allt såg bra ut. Bland annat hittades blåstång med parvisa blåsor och knöltång med enkla blåsor. Fingertång med fästplatta och husrum för många andra djur och frisk grön tarmtång som var fylld med bubblor av syre, bra för djuren som fanns i vattnet.

Tänk att sjöstjärnorna hade ögon på varje armspets. De hade kanske fått syn på blåmusslorna och ätit upp dem. Mums, mums. Inte visste vi att Zlatan var en blå och gulrandig räka och att tångbarken var en koloni av djur.

Allt bevismaterial samlades i akvarier och prickades av efter hand på deltagarnas brickor med havsbingo. Alla fick bingo! Vi hade kommit närmre havets hemlighet. Nu vet vi mer om varför vi måste vara rädda om livet i havet och det är ingen hemlighet.

Göran Borgström
Foto: Bo Petersson

 

Ängens dag på Zackows mosse den 3 augusti 2019

Vi möttes av klarblå himmel och en temperatur, som i skuggan låg på 23 grader. Men i solen ute på den öppna delen av högört-ooch fuktängen steg temperaturen, betydligt!

Bland de närmare 15-talet deltagare var många intresserade av att pröva att slå med liarna. Med erfarenhet från förra årets liekurs, kollades först skärpan på liebladen.

Slåtter med föreningens nyinköpta och allra finaste lie.

Slåtter i östra partiet av mossen, där många av oss fastnat och haft stora svårigheter att komma loss.

Det slåttrade gräset samlades upp och fördes bort.

Välförtjänt vila med fika. Foto Ulrik Alm.

De kärvänliga kossorna föstes efteråt in på den nyslagna ängen.

Text och foto, om inte annat anges: Kerstin Bergelin

 

Vasslåtter på Zackows mosse den 29 juni 2019

Vi hade tur med vädret – det blev inte så varmt. Efter en snabb genomgång kom vi, en styrka på 8 personer, i gång – 4 slog med lie och resten räfsade och släpade bort det slagna.

En välbehövlig paus för dryck och energitillskott och sen gjorde vi det färdigt. Vassen i rikkärret  var borta.

Innan det var dags att bryta hann Lasse dessutom att skruva ihop en ny, stadig spång att lägga över diket genom rikkärret.

Gunnel och Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 16 juni 2019

Eftermiddagsvandring i Strandhagen i Arild

Ett 30-tal deltagare njöt av en nästan vindstilla , härlig sommardag på den ohävdade vackra strandängen. Deltagarna informerades först om Årets växt 2019, d v s tre Tätörter, utsedda av Svenska Botaniska Föreningen. Rapportering av noterade fynd sker till Artportalen (www.artportalen.se). Även ett litet häfte ”Växter jag mött i år” med 111 vanliga växter delades ut. Här fanns då möjlighet att pricka av en del arter, som sågs under vandringen.

Knylhavre. Hundratals och åter hundratals svagt böljande grässtrån drog allra först deltagarnas  uppmärksamhet till sig. Visst var det knylhavre. Knyl= knöl och syftar på den uppsvällda jordstammen.

Strandtrift. Någon pekade på den härligt doftande strandtriften med många små rosenröda blommor tätt samlade i ett runt huvud. Rosettbladen var smala och gräslika. Vilken utmärkt anpassning och bra skydd mot saltstänk och minskad vattenavdunstning. Även längs våra vägar kan man se stora populationer med rikligt blommande trift. Orsaken härtill är saltade vägbanor vid halt väglag.

Reseda. På stigen ganska nära stranden växte gulreseda ännu inte helt utslagen och några vackra blommande ex färgreseda, som också kallas vau. Färgresedan odlades förr som färgväxt och gav en mycket ljushärdig gul färg.

 Lök. Vilken sorts lök kan dessa ganska höga vara, undrade någon? Valet stod mellan skogslök, sandlök och backlök. Vid en noggrann undersökning såg vi, att blomställningen hade två oliklånga hölsterblad, vilka gav rätt svar, nämligen backlök.

Fingerört. På en ganska torr inte helt gräsbevuxen yta upptäckte vi bland flera olika gulblommiga ganska låga arter en med speciella blad. Tydligt kunde vi se femfingerörtens femfingrade blad, gröna på ovansidan och tätt silverhåriga på undersidan. Släktet Potentilla tillhör familjen Rosväxter.

Revor. På vissa ställen på strandängen låg långa revor, en del utan taggar och sådana med rejäla taggar. Till första gruppen hörde vildkaprifol, som är högerslingrande och en av våra lianer. Den andra gruppen representerades av stenros, vanlig här vid kusten, jämte årets många, långa björnbärsrevor. I denna miljö upptäcktes ovanligt många långsamt krypande vinbergssnäckor.

 Harkål. Vi kunde inte se varken harar eller kaniner men däremot många redan nu med gula blommor utslagna ex harkål. Växten äts gärna av harar och vi kan använda dess blad i sallader. Harkål tillhör familjen Korgblommiga.

 Brudbröd. Många av deltagarna beundrade de otroligt talrika brudbröden, som just nu stod i sitt vackraste flor. Växten är släkt med älggräs och dess blomma innehåller också salicin, som i vår kropp omvandlas till salicylsyra. Det är en medicinalväxt med smärtstillande verkan. Här i naturreservatet fick vi inte gräva upp de på rötterna sittande små smakrika och stärkelserika knölarna, som fanns nere i jorden. Dessa användes förr som kalasmat, främst vid bröllop. Vilken bra förklaring när det gäller bakgrunden till växtens namn.

 Daggkåpa. Det hade inte regnat tidigare på natten eller dagen, men ändå fanns det litet ”dagg” i daggkåpornas bladskålar. ”Daggen” är faktiskt överskottsvatten, som under natten pressats ut ur daggkåpans bladspetsar och sedan samlats i själva bladskålen. På medeltiden ansågs daggkåpan av alkemister ha en särskild magisk kraft. Kanske någon har använt daggkåpan som färgväxt? På ylle ger den en vacker gul färg.

Gulmåra. Denna växt kännetecknas av att den är väldoftande, kanske tom för mycket inomhus. Man strödde ut växten för sin vällukt på golvet i matsalen, när det var fest. Namnet trätogräs eller osämjeört hänger nog ihop med resultatet av för mycket mat men framförallt för mycket av olika drycker. Jungfru Marie sänghalm antyder att Maria lät sin nyfödde son sova på gulmåra. Är det kanske bara en skröna? Även denna växt har använts som textilfärg och ger en roströd färgton.

Kungsljus. Både mörkt kungsljus som är flerårigt och vanligt kungsljus, som är tvåårigt träffade vi på intill stigen under vår vandring. Sedan antiken har de gula blommorna hos vanligt kungsljus använts mot hosta och halskatarr. Bladen är tjocka och vitludna på båda sidorna. De har rökts som tobak. Hela den långa torkade växten doppades förr i tjära och användes som fackla.

Vindor. Jag måste också nämna de två härligt doftande vindorna : snårvindan och åkervindan, som på ett elegant sätt slingrat sig högt upp på raka, långa strån av hundäxing. Detta noterades av några deltagare, när blomstervandringen var nästan färdig.

Så mycket vår fina natur kan bjuda oss på helt gratis. Detta lilla axplock är bara en bråkdel av den rikliga mångfald, som fanns att studera på Strandhagen.

Gun Pfern
Foto: Helen Thorn Jönsson

 

Förmiddagsvandring på stranden i Farhult

Med regnet hängande i luften vandrade dussintalet personer iväg mot stranden i Farhult. Vandringen gick på stigar kantade av gåsörtens silvriga blad, ängssyra, blommande kamäxing, vass och luddtåtel. På andra ställen gladdes vi åt att se gråfibbla och rotfibbla, som tyvärr inte lyste så mycket, när solen på himmelen var skymd av mörka moln. Andra gula blommor, som vi såg, var smörblommor och gåsört samt på sina ställen fält av den ljust gula höskallran.

Nere på stranden gick vi förbi bl.a. strandråg, marviol, strandmålla och sodaört. Det uppstod diskussion kring skillnader mellan sodaört och glasört. De tornuddiga, halvtrinda bladen tyder på sodaört.(Glasört har sammanvuxna blad och saknar udd.)  En växt, som vållade såväl mig som deltagarna huvudbry, var odörten, en högvuxen hundkäxliknande flockblommig art med röda fläckar på stjälken. Odörten är mycket giftig.

Andra arter, som noterades av deltagarna, var det mjuka, lena, grårosa gräset luddtåtel samt strandkål och krusskräppa. Från artlistan kan även nämnas strandgyllen, påminnande om sommargyllen, men med uppåtriktade skidor. (Skidorna är utstående hos sommargyllen.)

Jag får inte glömma bort att uppmärksamma strandkvanne med sina rundade, gröngula blombollar och att vi helt pedagogiskt riktigt kunde jämföra gråbo och malört, då de växte mittemot varandra på varsin sida om stigen.

De flesta exemplaren av trift hade blommat över, så vi fick nöja oss med stora mängder styvmorsviol växande tillsammans med bergsyra, rödven och gul fetknopp. Vinden var ganska envis, men det gjorde, att mängder av det skira, rödtonade gräset, rödven, syntes bättre.

Naturligtvis fann vi strax intill parkeringsplatsen ängsnycklar och nattviol, som växte tillsammans med flädervänderot, strandvänderot och ett antal olika klöverarter. Antalet orkidéer var mindre än det brukar vara, trots att man försöker hålla ängen öppen. Trolig orsak kan vara förra årets ihållande torka. Fullständig artförteckning finns på artportalen (www.artportalen.se).

Visserligen var blomsterstudier huvudsyftet för vandringen, men naturligtvis noterade vi allt annat intressant, t.ex. de vackra skärfläckorna på sandrevlarna, tornfalken som ryttlade över strandängen och inte minst ”kullen” påfågelögon-larver som vi hittade på ett brännässelbestånd.

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson

 

Naturnatt i Kullabygden den 5 juni 2019

Ett gott gäng samlades på Gruvtorget, som vanligt, för avfärd mot Krapperup. Väl där anslöt ytterligare några och senare på kvällen, vid dammen i Krapperupparken, ännu några. Totalt blev vi ett 15-tal Naturnattvandrare under Ulrik Alms kunniga och trevliga ledning.

Kvällen bjöd oss på runt 27oC, svag vind å ett vackert lätt dis nere över Öresund. En sån där magisk kväll, som man får spara i minnet till vinterns blåst och kyla. Promenaden gick genom Krapperupparken, över åkrarna västerut ner mot fäladen. Så tog vi söderöver längs fäladen för att till slut svänga österut upp i parken igen för ett stopp vid dammen i Krapperupparken. Strax innan 23 var vi så nöjda med exkursionen och vände hemåt.

Artlistan denna kväll kom att omfatta fåglar förstås, men också däggdjur i kanske lite oväntad omfattning. Nedan ett axplock ur listan. Redan på väg ner genom Rosariet såg vi en rödstjärtshanne som jagade flitigt i barrväxtkanten. Bofink och gransångare förstås. Svalor och tornseglare mot himlen. På vägen ner mot fäladen lyssnade vi på näktergalar, som sjöng för oss. Vackert? Det kan diskuteras. En härmsångare hörde vi också. Denna flygande ”ljudtekniker” som samplar ljud från sitt vinterviste i Afrika.

Väl nere på fäladen möttes vi av enstaka grågäss ner mot havet, svalor, häckande svan i en vassrugge, törnsångare och en glimt av hämpling. En större hackspett letade middag bakom bark. En diskussion hade vi kring en misstänkt ”Aves isolatissimus”; en blänkande isolator till  en eltråd, som först kunde tagits för en fågel. Nere på fäladen kunde vi lägga tumlare till listan över kvällens däggdjur. Dessutom fanns sjöfågel ute på havet, men då tubkikare saknades blev vi inte klokare än så.

Väl uppe vid dammen diskuterades bl.a. Charles & Emma Darwin. Ulrik gav oss insiktsfull info kring hur Charles i sina funderingar drevs mot den lära vi alla vet han står för, medan hans hustru & finansiär Emma var djupt religiös och därmed på kontrakurs med maken Charles tankar.

När vi väl hade satt igång våra fladdermusdetektorer öppnade sig en helt ny fördold värld för oss; vi kunde ”höra” fladdermöss. Kvällens huvudattraktion; Chiroptera eller ”handvingarna”, som det latinska namnet betyder. Dessa däggdjur har genom konvergent evolution lärt sig att flyga och leta mat i lufthavet med ekolodning. De är vår världs näst artrikaste däggdjursgrupp. Bara gnagarna är fler.

Detektorerna fångade upp fladdermössens ekolodande efter insekter och omvandlade det till för oss hörbart knatter. Frekvenserna i ursprungsljudet gav oss insikt i arterna. Vi noterade först brun fladdermus och pippistrel när mörkret sänkte sig. Lite senare till arenan kom vattenfladdermusen, som jagar tätt tätt över vattenytan. Ulrik lyckades också fånga fladdermöss i ljuset från sin ficklampa. En helt fantastisk upplevelse för myggbitna åskådare.

Vattenfladdermusen, som andra fladdermöss, är en riktiga konstflygare. Men inte bättre än att det då & då går fel för den så att den hamnar i vattnet. Vatten-fladdermusen är dock simkunnig och kan dessutom starta från vattenytan. Så den löser sin prekära situation. Tack & lov såg vi inget av detta.

Efter lyckad fladdermusspaning promenerade vi åter till bilarna och skildes efter en helt fantastisk Naturnattsexkursion.

Lasse Blychert
Foto: Ulrik Alm

 

Kvällscykling längs banvallen den 23 maj 2019

Det är aldrig antalet ögon som avgör kvalitén på en exkursion. Det kan Margit och undertecknad verifiera. Det var bara vi två på underbar cykeltur österut längs gamla banvallen bort till Svedberga kulle där vi gjorde avsittning och promenad.

Törnsångare, gulsparvar och koltrastar under själva cykelturen. Framme på ”berget” mötte vi en handfull dovhjortar som helt utan brådska drog sig in i den vackra grönskan. Fin fågelsång i den stilla kvällen, grön-, gran- och lövsångare, svarthätta, trädgårdssångare och taltrast. Den senare satt helt öppet på en stolpe – inte så vanligt, brukar vara lite diskret när det gäller att visa upp sig.

Vi tog kvällsfika på toppen. Trädpiplärka sjöng alldeles intill, en flock steglitser landade till i en ek. Och så utsikten! Visst är vårt hemmarevir fint; rapsfälten, dungarna, Skälderviken i fjärran och sen en gul sol i ryggen över alltihopa. Här kunde vi bli sittande länge, men hur länge vi än väntande, så ville grävlingarna vid grytet inte vara på exkursionen. Inga lurviga kvällsvandrare – bara fotsteg i gruset utanför grytet.

Text och foto: Ulrik Alm – gulsparv vid annat tillfälle

 

Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin den 14 maj 2019

Kvällen var behaglig och riktigt stilla, ovanligt denna blåsiga vår. I ett härligt kvällsljus gick vi, sexton deltagare, den vanliga rundan i bäckravinen.

Kvällstid är ju fågelsången aldrig lika intensiv som på morgonen men vi fick höra flera svarthättor, gransångare och steglitser. En trio fågelarter som ökat kraftigt de senaste decennierna.

Andra arter som hördes var gärdsmyg, bofink, taltrast och ringduva. På samma ställe som förra året höll en irriterad större hackspett till. Kanske är en häckning på gång här även i år.

I våtmarken simmade ett par gråhakedoppingar, liksom några gräsänder och sothöns. Fiskmåsar satt på den lilla stenön, ladusvalor jagade över vattnet och en bit österut passerade en ljus ormvråk.

Vi gick tillbaka precis ovanför ravinen och passerade den jättelika, nu färdigbyggda, ridanläggningen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Skånsk Landskapsdag den 9 maj 2019

Denna anordnades i år av Helsingborg stad under mottot ”Grönskans plats i tätortslandskapet.” Hundratalet förväntansfulla från Skånes olika kommuner hälsades välkomna av andre vice kommunfullmäktigeordförande Inger Nilsson.

Mia Jungskär, stadsantikvarie, berättade om det grönas betydelse genom åren, för mat, estetik, hälsa och nöje.

Widar Narvelo och Fredrik Bengtsson, ekologer, presenterade Helsingborgs grönstrukturarbete – från fysisk planering till praktiskt genomförande. Pålsjö skog köptes in av kommunen 1905, men blev naturreservat först 2016. Där håller man på att göra ny skog av en del av åkermarken. Barnens skogsplantering är en del av detta. Man håller också på med våtmarks-anläggningar och utvidgning av skogsbryn.

Christel Kvant, journalist, talade om trädgårdens betydelse för människor i olika tider. Nästa skede är trädgårdarnas betydelse för den biologiska mångfalden. 10% av stadens grönytor är villaträdgårdar och där bör trädgårdsägarna ta sitt ansvar och ha mer blommor till föda för humlor och solitärbin.

Malin Andersson och Minna Hatti från Länsstyrelsen informerade om hur översiktsplaneringen skall hantera den tätortsnära naturen och hur rådgivningen till kommunerna skall se ut.

Minna ställde frågan: Vad är Friluftsliv? Svar: Vistelse utomhus i natur- och kulturlandskap för välbefinnande utan krav på tävling. Fem olika typer:

  1. Storslagen t.ex fjällvandring
  2. Fysisk aktivitet – löpning i skog
  3. Vetenskap t.ex ornitologi
  4. Nyttobaserad typ svampplockning
  5. Socialt, naturen ett vardagsrum.

Stora vinster med utevistelse är minskad stress, förbättrad psykisk hälsa etc.

Efter lunch bussades vi ut till Pålsjö skog och fick en guidning, där man förklarade syftet med olika åtgärder. Man har inga avkastningskrav på skogen, utan den skall skötas för att ge mesta möjliga tillfredsställelse för brukarna, och bidra till biologisk mångfald. Ex. på åtgärder är: Öppningar för utsikt, låta fällda trän vara kvar, men ej på stigar och gärna samlat, skogsridåer. Drömskogen gjord enligt barns önskningar för barn, informationsskyltar. Kommunen driver även en del odling av ekologisk spannmål, då ingen arrendator var intresserad,

Madeleine Nielsen

 

Länsstämma i Höör den 4 maj 2019

Dagen inleddes med en exkursion under ledning av Torbjörn Tyler. Exkursionen fick emellertid genomföras i bäckravinen vid Stenkilstorp strax öster om Dagstorpssjön. Busschauffören ansåg nämligen inte att bussen kunde framföras längre på planerad väg. Via en bitvis besvärlig terräng vandrade vi till vulkanrester där marken innehöll basiska bergarter.

Den gula skunkkallan, en mycket invasiv art, hade här bildat ett mycket stor bestånd. Vi fick också tillfälle att studera en mängd olika mossarter.

Lunchen som bestod av en ekologisk och närproducerad buffé serverades på Älvkullen, där också stämmoförhandlingarna hölls. Linda Birkedal omvaldes som ordförande och dessutom fick styrelsen en ny medlem, Therese Ek. Hjalmar Dahm valdes in i styrelsen för Stiftelsen Hörjelgården. Denna har för närvarande god ekonomisk balans. Kretsrådets framtid diskuterades kort. Margit Anderberg kommer att utarbeta ett förslag om kretsrådets vara eller ej, som ska gå på remiss. Det informerades också om stadgeändringar inför nästa stämma.

Gunnel och Bo Petersson

 

Fagning på Zackows mosse den 13 april 2019

Hm, -4 grader på morgonen! Men vi möttes väl av stilla vind och en sol, som lyste från klarblå himmel.

Ett 20-tal deltagare, varav halvdussinet Juniors Rangers från Jonstorps scoutkår, genomförde entusiastiskt ett viktigt arbete.


Nya stabila spänger snickrades ihop och lades ut både över och till fuktängen.


Bräsket inne på rikkärret sågades ner…


…och bars bort, till stor del av de unga scouterna med flyt i benen och kraft i armarna.

Allt gammalt murket  virke från de kasserade spängerna transporterades bort från mossen.


Fin belöning fick vi med seglande brun kärrhök, glada och ormvråk. Kattuggleboet befanns vara bebott och en gransångare gladde med ”sill salt, sill salt”. Och också några gullvivor i blom bidrog till välbefinnandet.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 6 april 2019


Efter ett par veckors hårda vindar hade det lämpligt nog lugnat sig och temperaturen under dagen hade varit hög så det var runt tjugo förväntansfulla deltagare som samlades till årets upplaga av groddjursexkursionen.


Som vanligt började vi, vid Björkeröds parkering, med en genomgång av groddjurens ekologi och med en uppvisning av en padda och två salamandrar. En morkulla drog förbi med sin karakteristiska flykt och läte.


Vandringen bort till Mölle mosse gav förbluffande få paddor men väl framkomna sågs mängder av paddor i vattnet.


Vid varje punkt vi stannade vid kunde 20–25 paddhanar ses, mestadels rätt stilla, men ibland tumlade de runt i vattnet eller simmade på ytan. Inga amplexuspar (par i parningsställning) sågs men på land hittade vi två honor, som uppenbarligen var färdiglekta och på väg bort från mossen. Några mindre vattensalamandrar kunde också ses i vattnet.

På väg tillbaka mot bilarna hördes två hoande kattugglor nära Mölle mosse och ytterligare en (plus en hona) närmre parkeringen – en fin avslutning på kvällen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Strandstädning, Mölle fälad, den 24 mars 2019

Fin dag ‒ och fint blev det! Ett femtontal plockare lirkade fram plast, repsnoddar, gamla gympaskor, flaskor, frigolit m.m ur snåren på fäladen. Skräpet kilar gärna fast sig... Men vi gav oss inte. Samtidigt är det trevligt att rapportera en positiv miljönyhet. Allt mindre mängd skräp flyter numera iland längs vår sträcka. Vi blev glatt påhejade av tofsvipor, starar, ett par rapphönor ‒ och minsann ‒ två små kungsfåglar hoppade bland snåren alldeles i början av vår tur:

Tack alla medverkande!

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson och, kungsfågeln, Pål Sommelius

 

Ugglekväll på Svedberga den 21 mars 2019

En fin kväll, fullmånen visade sig kort men dök sen ner bakom molnslöjorna. Vi var runt 25 personer, flera unga människor, som gick rundan om sluttningen på östsidan, förbi torpet och sen upp för "kälkbacken" tillbaka mot planen vid Svedberga gård. Och vi blev belönade. Vi hörde både kattugglornas klassiska hooande, liksom deras s k "klävitt"-läte. Alltid en härlig upplevelse! Och minsann; var inte en vårtidig fladdermus också ute och flög. Gissar på att det rörde sig om nordfladdermus.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Klimat- och Miljömässa den 17 mars 2019


En sån dag! Musik, konstverk, föredrag, panelsamtal, miniutställningar m.m.


Meteorolog Mats Andersson gav kunskaper om klimatläget. Hur är det med permafrosten, vad menas med tröskeleffekten &c.


Johanna Sandahl, ordförande i riksstyrelsen för Naturskyddsföreningen, och Linda Birkedal, dito för länsförbundet i Skåne, gav miljötips med boken ”Ett hållbart liv” som underlag.

Vid ett panelsamtal senare på eftermiddagen medverkade (fr. v.) Erik Ahlskog (ICA Kvantum), Magnus Pettersson (Höganäs AB), Linda Birkedal, Lennart Bengtsson (Wapnö gård), Johanna Sandahl, Per Håkansson (Svenska kyrkan), Peter Schölander (Höganäs Kommun) och Mats Andersson. Moderator var Ulrik Alm och många frågor från publiken besvarades.


Vi fick åhöra fina musikinslag under dagen. Cornelia Brandt inledde med att spela Vivaldis Våren på violin.


Judith Cavallin bidrog med Vivaldis Hösten, Suzanne Ingvaldson, flöjt, spelade Andante av Mozart och en polska och som avslutning spelade och sjöng Eva och Lars Löfgren bl.a. Lalehs En stund på jorden.

Kajsa Palmquists installation ”Hav av plast” var dubbeltydigt. Det föreställde havslevande organismer men materialet var plastskräp – sådant som inte skall finnas i havet eller någonstans i naturen! Men som konstverk prydde det sin plats.

Bertil Englert bidrog med skulpturer och en målning med anknytning till vad vi bör beakta i naturen.


Malin Broman hade ett överdådigt bord med grönsaker och bjöd på smakrika anrättningar. Jan Trulsson i Ingelsträde, relativt nytillkommen Kravbonde, berättade om övergången till produktion av kravcertifierad mjölk och olika användning av hampa. Lennart Bengtsson, Wapnö gård, gav information om verksamheten och bjöd på jättegod yoghurt.


Ute i foajén fanns representanter för Rekoringen med produkter som honung, bröd och pepparrot.


Vår förening hade ett stånd där vi bl.a. sålde boken ”Ett hållbart liv” men också luppar, fågelholkar och naturböcker för barn.

Elever från Nyhamnsskolan såg till att vi fick stilla vår hunger genom försäljning av goda smörgåsar och dito bakverk. Det blev ett tillskott till deras planerade resa till Auschwitz.

Och så var dagen slut, vi packade ihop våra saker och åkte hem ganska nöjda men trötta.

Gunnel och Bo Petersson

 

Årsmöte den 5 mars 2019

Under stämman omvaldes Ulrik Alm för ett år till ordförande. Margit Drackner, Göran Paulson och Gunnel Petersson omvaldes på två år till styrelsen och Madeleine Nielsen nyvaldes på två år. (Övriga styrelseledamöter var valda till stämman 2020).

Bengt Svensson, som avböjt omval, avtackades med åtta träd till Vi-skogen för sitt värdefulla arbete hittills för föreningen.

Efter kaffe med hembakat bröd visades ett bildspel med bilder från föreningsaktiviter 2018, som Bosse P sammanställt av egna och andras bilder.

Gunnel Petersson

 

Studiebesök på Höganäs AB den 7 februari 2019

Det blev mycket folk, ett drygt 30-tal, som infann sig till Naturskyddsföreningens i Kullabygden besök hos Höganäs AB. Vi blev mottagna med fika & kanelbulle på Sandflygsgården av bl.a. bolagets hållbarhetschef Raissa Kruse och energikoordinator Magnus Pettersson.

I december 2018 mottog Höganäs AB Höganäs kommuns miljöpris för sitt arbete med att ställa om till förnyelsebart kol för att nå en långsiktigt hållbar och klimatsmartare processer. Energin som ”blir över” i produktionen går idag ut på fjärrvärmenätet i Höganäs, men ytterligare användningar inom bl.a. växthusodling är möjlig. Slaggprodukter som bildas kan användas som ballast i betong och vägkroppar.

Människan har gjort järn i över 2000 år. Fram till slutet av 1600-talet var framställningen baserad på träkol. Därefter på fossilt kol. Höganäs AB’s råmaterial, järnmalm eller magnetit, tas från LKAB i Kiruna och transporteras till Halmstad där företagets smältverk finns. Skrot används också. Malmen smälts i en bågugn, vilket är mycket energikrävande. Totalt förbrukar Höganäs AB ca 600 MWh/år i Sverige. Mycket av detta är el, men naturgas och biogas är också viktiga insatsämnen/energier.

Höganäs AB levererar järnpulver till sina kunder, som förädlar produkterna vidare. Transporterna går från smältverket i Halmstad per bil till Höganäs. Efter pulverframställningen i Höganäs går det på bil till Helsingborg och per båt till kund. Bilarna körs på RME; ett förnyelsebart bränsle. Kunderna finns ofta i bortre Asien. Pulvret använts ofta till att göra finmekaniska detaljer i symaskiner, växellådor, bilmotorer, handverktyg, men också i müsli. Vid traditionell tillverkning genom svarvning, fräsning och annan bearbetning skulle det krävts mycket mer material. Pulvret pressas i formar under högt tryck och bildar då en detalj som håller ihop relativt bra. Därefter sintring i ugn. Det blir då den detalj man avsett framställa. Denna sintring är besläktad med sintring av keramiska material.

Via den svenska branschorganisationen Jernkontoret och det statliga stödprogrammet ”Klimatklivet” har företag verksamma inom järnframställning i Sverige tagit fram en process för att framställa förnyelsebart kol. Processen kallas WoodRoll. Nu återstår ”bara” att få det kol som framställs användbart i järnframställningen. Problemen ligger i att förnyelsebart kol innehåller alkaliska jordartsmetaller som natrium och kalium, samt ofta för höga halter av fosfor som ett resultat av gödsling av det material som är råvara i processen. Råmaterialet kan i princip vara nästan vad som helst från organiskt material som gödsel och slaktavfall till GROT; GRenar Och Toppar, dvs rester vid skogsavverkning.

Processen ger kol, men också gaser; pyrolysgas och syntesgas. Dessa kan användas som bränsle i processen, men även i andra applikationer. En är att rena fram vätgas att köra bränslecellsfordon på; klimatsmart. Höganäs AB har en provanläggning som kommer att använda framställd vätgas istället för fossil naturgas. Försök görs också i att använda förnyelsebart kol i pulverprocesserna. Mycket jobb återstår, men för långsiktig lönsamhet så anser Höganäs AB att detta är vägen framåt för en hållbar framtid. Begreppet hållbarhet definierades i Brundtland-rapporten initierad av FN 1987 som ”En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov".

Kvällens värdar tackades med var sitt exemplar av Naturskyddsföreningens guide till "Ett hållbart liv".

Stort Tack till Höganäs AB för en mycket givande kväll!

Lasse Blychert
Foto: Bo Petersson

 

Vinterfågelexkursion den 20 januari 2019

Morgonen inleddes med ett par lätta snöbyar, men i stort sett fick vi rimligt väder under förmiddagen. Tjugotvå deltagare mötte upp vid Gruvtorget och glädjande nog var fyra av dem ungdomar under tjugo år.

Vi började med en örnrunda och bara ett par hundra meter in på Lönhultsvägen blev det ett stopp för en rovfågel i trädridån vid Viaköp. Viss tvekan om arttillhörighet men när den gav sig iväg med tunga vingslag var det ingen tvekan – en ung havsörn.

En dryg kilometer längre fram stannade vi igen. Uppemot 50 sångsvanar betade på ett höstrapsfält och en hel del rådjur rörde sig i området.

En bra bit bort satt en vuxen pilgrimsfalk och i tubkikaren framträdde den karakteristiska huvudteckningen fint. Ett par stycken av oss hörde helt kort en sånglärkas lockläte. Övervintrare eller tidigt vårtecken?

Färden fortsatte förbi Lönhult, Höghult och Stureholm med ett stopp vid vägen in mot vindkraftverken. En gåsflock gick och betade på fältet söder om Bjärbolund. Grågås dominerade men även bläsgäss, kanadagäss, vitkindade gäss och åtminstone en spetsbergsgås sågs. Någon hittade även en sädgås i den rätt stora flocken.

Nu hägrade en fikapaus varför vi styrde kosan mot Sibirien och fågelmatningen där.

Kaffe och smörgås för oss medan talgoxar, blåmesar, entitor, svartmesar och nötväckor for i skytteltrafik för att förse sig med frön. Vi hade hopp om tofsmes och vår trägna väntan gav till slut resultat med minst en individ.

Som vanligt avslutade vi vid Sandön. En hel del storspovar födosökte, liksom en rödbena medan en ensam gravand nog var det mest överraskande.

Exkursionen avslutades som den började. En ung havsörn kom flygande från Rönnen och slog sig ner på en sandrevel. Här satt den uppemot en halvtimme, omgiven av kråkor, för att sedan, just när vi drog oss tillbaka mot bilarna, dra vidare mot öster. En fin avslutning på en lyckad förmiddag!

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Annandagstur den 26 december 2018

Annandagstur som verkligen blev en ”annan” tur. Väderön var tänkt, men till följd av arrangörsmiss från rederiet, var det begränsat med platser på den ”lilla” båten. Vi fyra personer från vår förening, plus säkert 40 övriga, fick inte plats på båten. I stället gick vi först en kustvandring och körde sen upp och fikade vid Hovs hallar. Skarvar, ejder, bläsänder, knipor ute på sjön. Vackra band med svanar kom flygande.

Vägen hem gick över Vegeholm–Välinge. När vi såg ett flertal bilar i vägkanten förstod vi att något var på gång. En större skrikörn har siktats i våra trakter under senaste veckan, och nu fick vi den både flygande och sittande i skogskanten. Säkert var där något kadaver i närheten. 1–2 havsörnar slog nämligen också sina lovar. Slutet gott, allting gott! Och tack Lasse B för skjuts i gasbil!

Ulrik Alm
Foto, från annat tillfälle: havsörn över Svedberga

 

Kommunfullmäktige den 13 december 2018

Naturskyddsföreningen fick några minuter vid årets sista möte i kommun-fullmäktige. Lasse Blychert och undertecknad Gunnel Petersson representerade den arbetsgrupp som haft kontakt med politiker beträffande klimatfrågan.Vi informerade om det klimatarbete som föreningen håller på med. Starten inleddes med ett föredrag av Kjell Mårtensson,” Är ständig ekonomisk tillväxt möjlig?” Det fortsattes med seminarier med tema ”Planeten Jorden har feber” och sen med olika arbetsgrupper.

Som tack för att de politiska partierna tagit sig tid att besvara en enkät som föreningen skickat till dem om kommunens klimatmål, erhöll de var sin bok, Naturskyddsföreningens guide till ett hållbart liv.

Gunnel Petersson
Foto: Bo Petersson

 

Adventsvandring på Kullaberg den 9 december 2018

Liten grupp – och liten artlista. Men vackert, närmast vindstilla och skönt var det. Vi började vid nedre parkeringen Himmelstorp och vandrade sen via Bergahusen upp mot Himmelstorp där vi spanade ut över förvånansvärt gröna betesmarker. Enstaka ormvråkar patrullerade, så också ett par korpar. Därmed var det slut på ”storfåglarna” ( om vi inte räknar enstaka ejdrar och vitfågel ute över Skälderviken). I den mindre divisionen såg flera mesar vid fågelmatningen, liksom, nötväcka och större hackspett.

Ulrik Alm
Foto taget vid annat tillfälle – men vi såg flera blåmesar...

 

Längs Örjabäcksleden den 17 november 2018

Vi var sex deltagare som bröt upp från Höganäs och framme vid Ausås kom ytterligare en, samt Anders Nilsson från lokala byaföreningen. Anders gav oss en kortfattad introduktion till leden som färdigställdes år 2000 och alltsedan dess skötts av ideella krafter. – Tror vi kände igen oss i våra omsorger om Zackows mosse. Örjabäcken – upprinning bortåt Söderåshållet om jag uppfattade det rätt – rinner i krokiga bågar genom jordbrukslandskapet.

Bäcken omgiven av en bård, kanske hundra meter på bägge sidor, av lövskog av skiftande sort, ek, björk, alskog, partier med mera buskar som slån och hassel.

Inga långa artlistor i november; ett par ormvråkar, förmodligen på maskjakt nere på backen, klongande korp, en stor flock siskor, gärdsmyg, björktrastar, nötväcka, mesar. Hägern såg vi också – eller rättare, lämningarna – här och var utmed bäcken fanns ljusa områden med spillningsfläckar. Ett grävlingsgryt anades i skogskanten.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson och Ulrik Alm

 

 

Ryds marknad den 27 oktober 2018

Regn och blåst när föreningens stånd gjordes i ordning på morgonen. Men som vanligt ställde flera upp för att bemanna det. Och även om antalet marknadsbesökare var mindre än vanligt så var det en del som stannade vid vårt stånd både för en pratstund och för att handla.

Gunnel och Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 21 oktober 2018

Det var nästan helt mörkt, när vi, en lieman och fyra räfserskor, äntligen hade fått bukt med det täta skiktet av tagelsäv, hårda viden och den högväxta vassen.

Också några högar med slaget gräs från föregående slåtter samlades ihop.

Med avbrott för dokumentation av en av de få svampar, guldskivling, som klarat den heta sommaren.

Vi fick sedan en fin avslutning på dagen med uppvisning av jagande fladdermöss över hustaken.

Kerstin Bergelin
Foto: Kerstin Bergelin och Hans Drake

 

Livet under ytan i Öresund den 20 oktober 2018

Vi var ett tjugotal personer som bänkat oss i Höganäs Båtsällskaps klubbhus denna lite mulna oktoberdag. Alla var vi nog nyfikna på att få veta vad som döljer sig under ytan i Öresund. Den som skulle guida oss i djupet var dykaren Jonny Magnusson från sportdykarklubben Delfinen i Helsingborg. Den inledande frågan var om man kan räkna Öresund med ett maxdjup på 50 meter som ett grunt eller djupt sund. Det som står klart emellertid är att det består av två olika vatten ovanför varandra, ett salt undertill från Kattegatt och ett lite mera utsötat ovantill från Östersjön.


Jonny berättade hur Öresunds miljö tidigare förstörts av orenat avlopp, sandsugning och allmänhetens dåliga omdöme. Miljön var allvarligt hotad. Efter en miljödemonstration i Helsingborg 1988 och bildandet av Öresundsfonden har förhållandena i Öresund successivt blivit bättre. Ett exempel på detta fick vi se när vi kunde följa dykare genom ålgräsängarna på botten och se hur vackert det kan vara. Här lever mängder av små och stora djur. Allt från små räkor och musslor till fiskar som tejstefisk och torsk trivs här. Sundet lockar också till sig spännande djur som tonfiskar och delfiner.

Lite matlagningstips fick vi till sist också. Alger kan man nämligen tillaga och äta. Tillsammans kunde vi nog konstatera att utvecklingen går åt rätt håll och att vi kan se ljust på framtiden för vårt vackra Öresund.

Göran Borgström
Foto: Jonny Magnusson

 

Klimatkonsert den 7 oktober 2018


Över 150 besökare kom till Himmelsfärdskyrkan i Höganäs och sena eftermiddagens konsert med klimattema. Per Nyrén, välkänd musikprofil i vår bygd, deltog i vår seminarieserie i våras och detta var hans idé och bidrag till en annorlunda uppföljning. Han var givetvis inte ensam, Per Nyréns vokalensamble, en skönsjungande kör gjorde allt mycket njutbart och tänkvärt. Några av sångtitlarna kan ge en glimt av innehållet; Aftonen (Hugo Alfvén), I furuskogen (Wilhelm Peterson-B), Med ögonen känsliga för grönt (Barbro Hörberg med arrangemang av kvällens basist Lars Lövgren) samt avslutningsnumret, Allting har sin tid med text från Predikaren. Michael Hoff kompletterade de sjungna inslagen med textläsning och undertecknad reflekterade i tal kring kvällens tema.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Svamprådgivning den 22 – 23 september 2018


Efter den långa sommarens uttorkande hetta kom äntligen regnet. Och svamparna, varav en del arter i stora mängder.


Vid vår svamprådgivning i samband med den stora traditionella skördefesten på Brunnby Boställe stod nog främst sopparna i fokus, som veckorna innan utställningen formligen hade exploderat i sin förekomst. Ätliga arter, som karljohan (stensopp), brun-, smör-, gryn-, lärk-, björk-, fläck-, blod-, rut-, sand-, ör-, sammets- och tegelsopp, bittra skarpa arter som peppar-, bitter- och gallsopp samt den rödlistade dystersoppen demonstrerades inför en jämn ström av besökare. Totalt 17 arter!

En lite lurig art, som också har haft ett mycket gott år, är narrkantarell (falsk kantarell). Vilket kan vålla bekymmer genom dess skenbara likhet med kantarell. Bekymmersamt särskilt i år, eftersom kantarell inte har hittats i våra trakter, trots mångas eftersök på kända kantarellställen. I sista stund kunde några få fruktkroppar samlas en bit utanför Helsingborg.

Trattkantarell, efterlängtad och eftersökt, premiärvisades och presenteras tillsammans med en förväxlingssvamp som gullnavling.

Andra förväxlingssvampar, som uppmärksammades var den dödligt giftiga lömska flugsvampen, som jämfördes noga med grönkremla. Liksom den lika giftiga vita flugsvampen, som inte ska förväxlas med champinjoner. Många besökare undrade också över pluggskivling, allmän i år, vilken vi höjde stora varningstecken för.

Men vädret! Varningarna för hårda vindbyar och kraftigt regn var korrekta. Tältet vajade, knakade och under natten blåste svampar och material runt i det ändå väl stängda tältet (– klicka här så visas Kerstin Bergelins lilla filmsnutt från utställningstältet i blåsväder). Så på söndagen lyste solen och längtan efter nya svamppromenader väcktes snabbt. 

Se också reportage i HD från lördagen den 22 på skördefesten med svamprådgivning i Naturskyddsföreningens tält (klicka här).

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Kulturkväll med fladdermöss den 15 september 2018


Naturskyddsföreningen brukar medverka under kulturkvällen i september. Så också i år. Vi valde "Läderlappen" – eller mer korrekt, en kvällsamling i Tivoliparken med tema fladdermöss. Göran Paulson, till vardags biologilärare på Kullagymnasiet, och undertecknad höll en dialogföreläsning där vi berättade om dessa flygande däggdjur och deras fantastiska anpassningar kring födosök, fortplantning och årsrytm. Det är svårt att "stämma träff" med fladdermöss, därför hade Göran lånat ett par uppstoppade objekt – till stor glädje för de många barn som ingick i publiken.


Efter fältföreläsning gick vi en runda i Tivoliparken. "Knatter" från dvärgpipistrell hördes via våra detektorer och några snabbsynta ungdomar fick också syn på silhuetter mot kvällshimlen.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Vadarkväll vid Skälderviken – blev också Stureholm – den 16 augusti 2018


En ljum skön kväll med 15-talet deltagare, däribland en handfull ”internationella”, varför engelskan fick praktiseras då och då.


Gässen, grågäss och något färre vitkindade, dominerade antalsmässigt, men det gick att hitta våra eftersökta vadare. – Tack alla flitiga medspanare med tub! Drillsnäppor höll till på sedvanligt ställe, i första steniga bukten. Längre ut, på sandiga revlarna, såg vi storspov, vackert kopparröd myrspov, kustpipare och strandpipare.


Årets torra sommar hade helt torkat ut dyhålorna på insidan av Rönnen (tack Gunnel Pa, som sprang på spaning!) varför vi tog svängen hemåt om våtmarken vid Stureholm.


Här såg vi eleganta gluttsnäppor, mer diskreta brushanar samt någon enstaka skogssnäppa. Dessutom hägrar, krickor, brun kärrhök och korp. I kvällningen, framåt 20.45-snåret kom rådjur och harar ut på fälten.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Ängens dag lördag den 4 augusti 2018

Vi firade dagen med en unik kurs i lieslåtter på Zackows mosse tillsammans med Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen under ledning av LieMats, Mats Rosengren, bokad sedan två år tillbaka.

Intresset för kursen var stort och vi blev tyvärr tvungna att neka en del intresserade medlemmar att delta.

Betesdjuren hade flyttats till Nils Gunnar Jarrings mark sedan flera veckor tillbaka och vattnet, som porlade fram i de små vattendragen gjorde att det fanns gott om gräs att slå både på fukt-och högörtängen.

Vår erfarne kursledare lärde på ett pedagogiskt sätt, vänligt, lugnt och med stort tålamod ut tekniken med lieslåtter. Han visade också hur man bäst sköter detta gamla miljövänliga redskap. Var och en av deltagarna fick individuella instruktioner och instruktiva korrigeringar.

När dagen var över kunde deltagarna ställa in sin egen lie, knacka, slipa med både bryne och slipsten och slå med rätt teknik istället för med kraft. D.v.s. dansa med lien.

Mats var noga med att poängtera hur man säkert rör sig runtomkring på ängen och var och hur man placerar sin lie, när det är dags för paus.

En mycket behaglig dag fullmatad med visdom, avbruten med pauser vid framdukat hembakat smarrigt fika för- och eftermiddag och en lika uppskattad vegetarisk lunch designad Krapperup.

Helsingborgs Dagblad besökte oss på eftermiddagen och hjälper oss därigenom att slå ett slag för att hålla markerna öppna med hjälp av lieslåttter (HDs reportage hittar du här).

Kerstin Bergelin

 

Slåtter av vassen på Zackows mosse den 30 juni 2018

Rikkärret omgavs helt av kämpahög hotande vass, vilket visar att vår årliga slåtter är välbehövlig. Och att många, många händer är välkomna.


Efter ett par timmars röjning enbart med lie av en av föreningens starke män var mycket av vassen slagen,


och sedan hopräfsad och bortförd av pigga deltagare.

Kärrknipprot, rikkärrets allra vackraste orkidé med sin skira rokokomönstrade kjol, var trots den långvariga torkan i full blom. Men övriga orkidéer, gulyxne (på bilden ovan), vaxnycklar och ängsnycklar, hade gått i frukt.

Vid fikat kunde vi glädjas åt en gladas eleganta vändningar helt nära ovan oss.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 17 juni 2018

Eftermiddagsvandringen på Lerhamns fälad


Ett femtontal oerhört vetgiriga och intresserade personer hade, trots kraftig blåst och enligt SMHI annalkande regn från Själland, mött upp strax efter lunch för en vandring på Lerhamns södra fälad. Innan vi nådde fram till fäladen, kunde vi identifiera såväl oxtungans klarblåa blommor som några små exemplar av strandbeta och flera skogslökar eller kajpar, om vi varit på Gotland. Innan vi gick in på fäladen, diskuterade vi bl.a. den invasiva vresrosen och humlets betydelse för öltillverkningen.


Väl inkomna på fäladen kunde vi iaktta hur både vinden, solen och den sju veckor långa torkan påverkat vegetationen. Stora delar av djurens tilltänkta bete lyste gulbruna. Ovanligt många växter var mer lågvuxna än de brukar vara. Dessvärre tilltog blåsten och regnet hängde i luften från mörka moln, som släppte ifrån sig några, trots allt, välkomna regndroppar. På den plats i rännilarnas kanter, där ormax och smultronklöver/blåsklöver brukar växa, hittades endast saltgräs och små förkrympta exemplar av strandkrypa. I gräset hittades såväl smal käringtand som käringtand i det ”vanliga” antalet.


En ”hoptryckt” påfallande krusbladig och taggig tistel, drog till sig uppmärksamheten. Det var en ganska vanlig havsstrandsvariant av åkertistel. På stranden strax intill den multnande svarta tången växte strandmålla med långsmala blad, spjutmålla med triangulära blad, marviol och strandkål. Utanför fäladen fann de alerta deltagarna mogna frukter, s.k. gojibär, på bocktörnet och blåhallon.

För lista över bl.a. arter hittade under vandringen, klicka här.

PS
Ett par veklingar avvek när blåsten tilltog och regnet drog in från väster och återfanns senare värmande sig med kaffe och blåbärspaj på Mölle krukmakeri:

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson

 

Förmiddagsvandringen vid Josefinelust

I år var det den 17:e gången vi firade De Vilda Blommornas Dag här i Kullabygden. Svenska Botaniska Föreningen har till årets växt utsett en trio gullpudror. En utmärkt broschyr om dem delades ut till de mycket botaniskt intresserade 35 deltagarna, som samlats vid Josefinelusts parkering.

Tunga mörka moln övergick snabbt till ett intensivt långvarigt störtregn. Alla rusade till den närbelägna grillplatsen med både stå- och sittplatser.


Planerat var främst att få se de tre rödlistade arterna, som fanns här inom räckhåll. Endast ett hundratal meter från p-platsen växte skogsveronikan, rödlistad VU. Här i bokskogen är den enda platsen på Kullaberg, där man kan hitta veronikan. Den är mycket sårbar, eftersom bilar, där den växer, lätt kan köra över och skada den. Den andra rödlistade arten var skogslysingen NT, vilken fanns i ett kärr bara ett hundratal meter bort i riktning mot f.d. Hjorthagen. Det är endast här i hela nordvästra Skåne, man kan finna den.

Vi gick långsamt ner i riktning mot Möllebäcksmal/Josefinelust och hittade rikligt med sydlundarv en bit bort från bokarnas blottade och knotiga rötter. Vidare längs Möllebäcken som brukade vara livligt porlande, men nu på grund av torkan visade oss en tyst nästan sinad bäckfåra. Här på fuktig mullrik mark pekade någon på en blommande hässlebrodd, vars utbredda vippa snart skulle få nedåtböjda grenar. Växten innehåller kumarin och är väldoftande vid torkning. Den ingick i kyrkobuketten. Att dofta på den var en bra metod att hålla sömnen på avstånd under de långa predikningarna.


Under de höga raka bokträden med täta lövkronor var markfloran ganska sparsam. Här visades gulplisterns vintergröna blad med silverfläckad ovansida och mörkt violetta undersida. Någon tog även chansen att pressa på de illaluktande bladen. Strax intill fanns jordrevan med ytterst få blå blommor i krans men med långa revor. Många ville gärna pressa även på denna växts blad och sniffa in den angenäma doften. Den lär nämligen hjälpa mot huvudvärk.

Framme vid trappan som leder ner till Josefinelustmalen stannade några för att studera en av torkan negativt påverkad strätta men även för att beundra den underbara utsikten mot Skälderviken. Andra gick försiktigt på dem av ösregnet mycket hala trappstegen en bit ner för att fotografera den tredje rödlistade arten stor bockrot NT, som fanns mellan bäcken och trappan. Denna ovanliga flockblomstriga växt med vackert glänsande blad och djupt fårad stjälk kan faktiskt studeras på ett par olika platser på Kullaberg. Den används på samma sätt som bockrot eller backanis, vilken har nästan slät stjälk. Långt fram ända in på 1940-talet såldes på apoteken Pimpinella-droppar mot heshet och halsont. Det blev stor beundran bland deltagarna, när mobilen med foton på stor bockrot skickades runt till påseende. Då kunde de närvarande bättre bli informerade om fler typiska egenskaper hos växten.

När vandringen var slut intogs egen medhavd fika i lugn och ro.

Om någon vill ta del av växtarter noterade i samband med vandringen vänligen klicka här.

Gun Pfern
Foto: Bo Petersson (skogsveronika) och Helén Thorn Jönsson (gruppbilden).

 

Naturnatten den 5 juni 2018.


Naturnatt − utan nattskärra i Vegeholm! Det minns jag inte när det hände senast. Men, men − 14 personer fick en härlig försommarkväll med trast- och rödhakesång, snabbt förbidragande morkulla och kastande fladdermöss över hygget. Vi njöt trots allt, fascinerades (och lite oroades...) av ljus sommarnatt, doftande pors och − denna torra senvår/försommar − det rytmiska ljudet av sprutande bevattningsapparatur.

Ulrik Alm

 

Vaka vid gryt, Svedberga kulle den 24 maj 2018


Ett dussintal deltagare "bänkade" sig vid 20.30-tiden på en förnämlig plats, nära toppen av Svedberga kulle. Framför oss panoramat med Hallandsåsen i fjärran, Skälderviken och Kullalandets alla storgårdar. Vid Stureholm syntes en stor hjord med dovvilt, enstaka rådjur här och var ute i åkrarna. Femtio meter snett nedanför oss höll vi hela tiden utkik mot grävlinggrytets grusiga ingång. Inget hände... Vi spanade in törnskateparet, gulsparvarna, ringduvorna och koltrastarna. Vackert  men stilla, stilla vid grytet.


Men tack till mina deltagare som hela tiden var beredda att ge kvällen tio minuter till och sen ytterligare tio minuter. Det betalade sig! Två grävlingar kom upp och snodde runt kring grytet, en fladdermus kastade över hygget, morkullan vevade bort mot norr. Tillbaka vid parkeringen blev Lasse varse kattuggle-ungarnas tiggläte och under ett kort moment fick vi den flygande vuxna ugglan i ficklampans sken. Fin avslutning! Nästan full måne och Venus log mot oss. Klockan var 22.20. Sämre majkvällar har jag varit med om.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Krankesjön och högljudda grodor i sydost den 19 maj 2018


Tyvärr var vi bara fem deltagare som gav oss iväg söderut denna mycket fina pingstaftonskväll. Vid halvåtta äntrade vi Silvåkratornet och kunde konstatera att artutbudet av simfåglar var ganska magert. Skäggdoppingar, knölsvanar, sothöns, viggar och gräsänder samt ett snatterandspar var de arter vi noterade. Dessutom sjöng en del rör- och sävsångare i vassen och i strandskogen sjöng bl a löv-, gran- och härmsångare. Svarthätta och en trummande mindre hackspett fyllde på i kören. I en öppning i vassen strax nedanför tornet kväkte en ätlig groda emellanåt. Några fisktärnor höll till på en häckningsplattform och långt utifrån sjön kom så småningom två svarttärnor flygande och visade sig fint framför tornet.


Strax innan vi skulle köra vidare kom tre stora flockar med prutgäss sträckande – mäktigt!

Via Vomb och Sjöbo nådde vi Skogshusets enefälad. Direkt när vi steg ur bilen kunde vi höra klockgrodekören en dryg kilometer bort. De sjöng sedan oavbrutet de två timmar vi höll oss i området.


Framme vid Stora Svackdammen sjöng åtskilliga näktergalar i hård konkurrens med klockgrodorna. En gråhakedopping kunde nätt och jämnt urskiljas i skymningsljuset, en lärkfalk drog förbi och ett kattugglepar hördes ”klävittande” och hoande. Bara två lövgrodor kom igång.  Märkligt, de brukar annars dominera ljudbilden. (Vill du lyssna på ett litet stycke ur kvällens konsert så klicka här). Kanske har de gångna veckornas värme gjort att leksäsongen redan börjar klinga av eller var kvällen för sval (8–10 grader)? (De infällda grodorna på bilden ovan fotograferades vid en motsvarande exkursion för nästan exakt 10 år sedan.)

Trots de fåtaliga lövgrodorna återvände vi mycket nöjda, sent mot Kullabygden efter en fantastisk kväll.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Kvällskonsert i Kristinelunds bäckravin den 8 maj 2018


Efter ännu en varm, sommarlik dag blev det en fantastisk, ljummen kväll där den nedåtgående solen gav ett fint ljus i den nyutslagna grönskan i ravinen. Fågelsången var inte fullödig men vi hörde flera sjungande svarthättor och gransångare – två arter som gått framåt starkt de senaste decennierna.


Även flera gärdsmygar, trädpiplärka, bofink, taltrast och rödstjärt sjöng. En utflugen korpunge tiggde mat av sina föräldrar och ett par av större hackspett verkade oroas av vår närvaro, men inte mer än att den ene slank in i bohålet. Om ett par veckor kan säkert hackspettsungarna envisa tiggande höras därifrån.


Vi tog oss upp till våtmarken, där som vanligt ett par gråhakedoppingar höll till. Inget bo syntes till ännu men vi fick kortvarigt bevittna en uppvaktnings-ceremoni och dessutom höra deras högljudda ”grisaskrik”.

Tillbaks mot bilarna följde vi skogskanten och kunde på nära håll förundras över det jättelika bygget av ridanläggningen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

"Våra" ugglor märkta den 2 maj 2018 


En händelse utanför vårt ordinarie program (och det är nästan omöjligt att passa in i planeringen – naturens gång...) Göran Paulson håller koll på både fågel och fisk runt Zackows mosse. I år bor kattugglefamiljen i en annan holk jämfört med i fjol, knappt 100 m åt sydväst. Fyra välväxta ungar fanns i holken. Arne Nihlén ringmärkte dessa goa knyten.

Ulrik Alm

 

Lite fagning, mera underhåll – Zackows mosse den 21 april 2018

Mycken natur sköter sig bra på egen hand, men människan, boskapen och naturen är ofta en bra kombination. Idag arbete på vår mosse.


Två gedigna spänger byggdes med i huvudsak återvunnet material. Tack till Lasse Blychert som dessutom kom med virket i redan färdigsågade längder. – Allt gick som en dans!


I nordvästra hörnet öppnade Bengt och hans motorsåg för gott solinflöde över mossen. Vi andra släpade undan grenar och kvistar. Lagda tillsammans blir det säkert härlig tillflykt för gärdsmyg, rödhake, övervintrande ödlor, grodor och salamandrar.


Inför kommande betessäsong kollades också alla stängsel.


Mer i återvinningens tecken; tidigare utrangerade spångbrädor hade nu blivit en uggleholk som vi tillsammans baxade på plats i en björk något hundratal meter nordväst om gården.

Tack för allas bidrag! Arbetsinsatser, skänkt material, privata verktygslån mm.

Ulrik Alm
Foto: Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Studiebesök på reningsverket i Höganäs den 18 april 2018



Marianne Gleisner och Thomas Almenberg från reningsverket ställde upp som guider för de cirka 20 deltagarna i studiebesöket. Två mycket duktiga och engagerade guider. Vi fick följa avloppsvattnets väg genom verket och se hur det processas innan det lämnar verket ut i Öresund via en cirka 500 m lång ledning. In kommer avloppsvattnet i två 400 mm’s ledningar; en från södra delen av kommunen och en från norra. Mängden varierar med antalet innevånare i kommunen: sommartid dubbleras belastningen.

Verket har strikta krav på sig i reningen. Då recipienten, d.v.s. det vatten som får ta emot färdigprocessat vatten, är ett hav så är kväveinnehållet det kritiska. Kvävet ska hållas under 10 mg/l ligger här normalt runt 6-7 mg/l. Hade det varit en sötvattensrecipient så hade fosformängden varit det striktaste kravet. Även här lever Höganäsverket upp till kravet.

Höganäsverket är ett REVAQ-certifierat verk. Det innebär att det slam som lämnar verket håller hårt ställda krav på renhet, kanske framförallt vad gäller tungmetaller som kadmium. Slammet kan därför läggas på åkrarna och närsalterna återförs.

Vissa fraktioner av slammet rötas i en biogasanläggning. Produktionen av biogas går till Höganäs AB och används i deras produktion. I retur får reningsverket hetvatten som används för att värma lokalerna och biogasanläggningen som hålls vid 28 C för bästa rötningseffekt.


På platsen finns också en solcells-anläggning på ca 1100 m2, som startade i augusti 2017. Elen går till att driva verket och har reducerat behovet av att köpa in med cirka 75 %.

Ser du en strandskata med otypisk färgfläck på sig så har den sannolikt tagit ett dopp i nån av bassängerna, fiskats upp av Marianne, fått duscha och torka, samt getts en färgfläck för att Marianne ska kunna känna igen den. Historien förtäljer inte om baden sker i bassängen där etanol tillsätts som kolkälla till de som jobbar där… Jobbarna kommer dit av sig själva och man flörtar med dom genom att ge dom organiskt material och lite mer kol än vad som normalt finns i avloppsvattnet. En del av dom gillar syre, andra inte alls. Kollektivavtal saknas. Det handlar förstås om mikroberna i biosteget, d.v.s. dom som står för merparten av reningen av avloppsvattnet.


Spola rätt! Marianne & Thomas strök under att allt som kommer ur kroppen är Ok att skicka iväg i avloppet. Inget av det som finns på kroppen, som hår och naglar, ska den vägen och inte heller t.ex. tops, inkontinensskydd och sanitetsprodukter. Reningsverket vill i vart fall inte ha det i sitt rensningsgaller eller i sina pumpar ute på linjerna in mot verket. Det innebär merarbete för personalen och driftstörningar, och det blir väldigt dyrt för oss kommuninnevånare.

Lasse Blychert
Foto: Bo Petersson

 

Grod- och paddexkursion den 7 april 2018

Våren har varit sen och mina rekognoseringsturer föga framgångsrika så mina förhoppningar inför exkursionen var låga. Dagen hade dock varit den varmaste hittills så tjugo exkursionsdeltagare gav sig iväg från Gruvtorget.

Som vanligt körde vi till Björkeröd, där en medhavd vanlig padda och en mindre vattensalamander förevisades och en genomgång av groddjurens liv och leverne hölls.

Strax efter att vi börjat vår vandring mot Mölle mosse hittade vi en första padda – lite slö och stel nu när temperaturen börjat sjunka. Den följdes senare av många, många fler inte minst på stigarna runt själva Mölle mosse. Åtskilliga tiotals flyttades undan från stigen för att de skulle undgå att bli trampade på.


Samtliga var hanar men till slut hittade vi också en hona som redan var omfamnad av en kärlekskrank hane.

Även en vanlig groda och tiotals mindre vattensalamandrar plockades bort från stigen, liksom tre större vattensalamandrar – extra roligt då arten är ganska fåtalig och sällan ses på denna årliga exkursion.

I fågelväg hördes taltrast och morkulla och från vassen i Mölle mosse hamrade en vattenrall ihärdigt. På väg tillbaka mot bilarna fick mitt hoande igång två upprörda kattugglehanar.

Trots att vi inte såg ett enda groddjur i vattnet blev det en mycket lyckad kväll. Uppenbarligen hade värmen under dagen väckt många groddjur ur vinterdvalan och fått dem att påbörja vandringen mot lekvattnen. Om någon vecka är aktiviteten sannolikt på topp – ut och spana!

Göran Paulson

 

Strandstädning den 18 mars 2018


Naturen är ingen plats för plast. Och glädjande nog hittar vi färre plastförpackningar och annat skräp idag längs stränderna vid Mölle fälad jämfört med för 25 år sedan. Nu är fäladen välstädad och väntar på sina innevånare. Publiken idag bestod av gärdsmyg, rödhake, koltrast och rapphöna.


Ute till havs hölls vi under uppsikt av knölsvanar, bläsänder och skarvar.


Tack alla skräpplockare! Ungdomar och föräldrar från Simsällskapet, Eriks "gäng" från Ica Höganäs. Tack också för fikan  den satt fint i solskenet vid fortet.

Ulrik Alm
Foto: Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Årsmöte den 15 mars 2018


16 personer hade infunnit sig till årsmötet på Café Amanda på biblioteket i Höganäs. Innan själva stämman öppnades kommenterades – till bilder tagna av Ulrik Alm och Bo Petersson – ett urval av föreningsaktiviteterna under 2017.

Under stämman blev Göran Borgström efter ett års uppehåll på nytt invald i styrelsen.


Susanne Johansson, som avsagt sig sin plats i styrelsen men gärna ville fortsätta att hjälpa till på annat sätt, avtackades. Bosse Petersson tackades för sitt arbete med föreningens hemsida m.m.

Efter kaffe med hembakat bröd visades ett bildspel kallat Strövtåg i Kullabygden, som Bosse sammanställt av egna och Kerstin Bergelins bilder.

Gunnel Petersson
Foto: Bo Petersson och Kerstin Bergelin

 

Uggleaftonen den 7 mars 2018

På grund av snöoväder och besvärligt väglag ställdes exkursionen in.

 

Bortom playor och massturism i Spanien och Turkiet den 13 februari 2018


Vi var ett tjugotal personer som på tisdagskvällen infann oss på Café Amanda på biblioteket i Höganäs och fick uppleva annorlunda bilder av Spanien och Turkiet. Göran Paulson tog oss med till lite okändare hörn av två populära turistländer.


Han visade bilder från rovfågelrika Extremadura och från Andalusiens korkekskogar i Spanien och tog oss med till aporna på Gibraltarklippan.


I Turkiet fick vi bl.a. stifta bekantskap med Kappadokiens märkliga klipplandskap och med mycket gammal kultur med spännande jättestatyer på berget Nemrut Dagi.

 

Gunnel och Bo Petersson

 

Vinterfågelexkursion den 21 januari 2018


Gråväder med temperatur runt nollan, bra sikt och, ovanligt nog, i stort sett vindstilla dvs bra förutsättningar för vinterfågelskådning. Runt tjugo deltagare gav sig iväg till Rönnen, där ett HD-team anslöt. Vi var några som hade väl bråttom ut och missade därför de två havsörnarna på Själrönnen liksom två smådoppingar.

Rönnen var rätt fågelfattigt men en rödbena noterades och skillnaderna mellan stor- och småskrake kunde granskas. Två knubbsälar låg och vilade på varsin sten och vid Själrönnen låg också ett par knubbsälar. Någon upptäckte de två havsörnarna igen, nu nära land innanför Sandön, varför vi begav oss mot Utvälinge.

Givetvis hade de gett sig iväg när vi kom dit så vi fick nöja oss med ett par storspovar, häger och två rödbenor.


Fågelmatningen i Sibirien stod nu på programmet med efterlängtad fika samtidigt som vi studerade den täta trafiken av mesar till matningen. Talgoxar och blåmesar dominerade stort men även flera entitor sågs. Någon enstaka svartmes och, den verkliga godbiten, tofsmes besökte också ”restauranten”. (Den på bilden infällda tofsmesen är dock fotograferad vid ett annat tillfälle).


Det blev ett länge stopp vid gräsmatteodlingen, där tusentals gäss och svanar födosökte majsspill på bekvämt avstånd. Ett par hundra sångsvanar lyste upp den gråa massan av gäss som dominerades av vitkindade och grågäss. Även en del kanadagäss ingick, liksom enstaka bläs- och sädgäss. De tre roständerna som en längre tid uppehållit sig här fanns också på plats. En pilgrimsfalk pilade förbi men sågs nog bara av exkursionsledaren.

För några blev det en omväg via örnrundan på väg hemåt. Inga örnar sågs men säkert uppemot tio ormvråkar, tre glador och en fjällvråk.

Reportage i Helsingborgs Dagblad från exkursionen hittar du här.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Hallands Väderö, annandag jul den 26 december 2017


Blött, blåsigt och i slutet lite regnigt. Ingen stor skara på båten, men ö-känslan är alltid härlig. Skarvar, ejder och knipa runt ön. De tubkikarbeväpnade kunde se enstaka havssulor och alkor längre ut till havs. I skogen ringduvor, trastar, mesar och trädkrypare. En ensam skärpiplärka i tångvallarna nere vid Kapellhamn.

Ulrik Alm

 

Adventsvandring på Nobeldagen den 10 december 2017


Vi håller på traditionerna; en kort förmiddagsvandring i markerna runt Himmelstorp på Kullaberg. En liten grupp, mycket av frisk luft. Vi kände på svampen judasöra, noterade fint vintergröna stensötan. På fågelfronten lugnt; mesar, koltrastar, en grupp grönfinkar samt  lite udda i lokal och beteende en dovt färgad domherrehona (så måste det väl heta..?) som hoppade ganska oskyggt nära oss inne på gårdsplanen på Himmelstorp. Och Sara tack för glögg och pepparkakor! Inte första gången du skämmer bort vid en adventsvandring.

Ulrik Alm

 

Julskyltningssöndag den 3 december 2017

Inte kändes det med vädret att det var första söndagen i advent och alltså tid för julskyltningen. Men folk kom förbi, fler och fler allteftersom solen sjönk och gatu- och adventsbelysning tändes och förhöjde stämningen. Det blev pratstunder och en hel del försäljning av hemlagade produkter och även saker som fågelholk och lupp.

Gunnel och Bo Petersson

 

Gås- och örnspaning i Sydskåne den 18 november 2017

På grund av blåst och regn ställdes exkursionen in. 

 

Ryds marknad den 28 oktober 2017

Det blåste ordentligt men trots stormbyar ibland höll sig taket på plats. En del marknadsbesökare höll sig nog hemma men en hel del stannade till vid vårt stånd. Med dem fick vi en pratstund och tillfälle att dela ut broschyrer och sälja hembakat bröd, marmelad etc. Men också luppar, fågelholk och en bok om Kullabergs svampar och s.k. pipfåglar. Det blev en del i kassaskrinet men framförallt syntes vår förening och vårt budskap.

Gunnel och Bo Petersson

 

Föreläsning den 26 oktober 2017: "Är ständig ekonomisk tillväxt möjlig?"


Det är inte möjligt att fortsätta med den ekonomiska tillväxt vi har idag menade kvällens föreläsare Kjell Mårtensson.  Vi måste ändra materialflödet radikalt för att få en hållbar utveckling. Ekonomiska informations- och styrmodeller måste förändras så de understödjer en utveckling mot en ekonomisk tillväxt som är inom naturens bärighetsnivå. 

Lokalt producerat är bättre än varor som åkt långt. Transporter, av både varor och människor, är kostsamt för miljön i ett helhets- och livscykelperspektiv. Klok design och kloka strukturer kan hjälpa. Bättre att plåten från "gamla" kylskåpet används "direkt" i en ny upplaga istället för att gå en vända om smältverket. Återanvändningstanken kan appliceras på alla andra produkter från mobiler till bilar. För att vi ska nå ett samhälle inom naturens gränser måste vi alla förändra vårt konsumtionsmönster.

Sådär vandrade kvällens föreläsning, frågor och inlägg. Mycket att tänka på! Får vi ihop en liten grupp är det mycket möjligt att vi gör en studiecirkel kring dessa frågor, ekonomi-miljö-resurser-livsstil. Hör av dig till Ulrik om du är intresserad.

Under föredraget frågade en av åhörarna om inte koldioxidutsläppen hade minskat med tanke på att vi tidigare värmde våra hus med olja och ännu tidigare med kol. Han fick svaret att utsläppen hela tiden ökat. Det är inte rätt, när det gäller Sverige. Från 1900 till 1970 skedde en ökning, men då inträffade ett trendbrott. Från 1993 och fram till nu har utsläppen varit ca 11 ton. Men världens utsläpp har hela tiden öka liksom koncentrationen av koldioxid i luften. Haven har tagit upp en stor del, i annat fall hade koncentrationen varit ännu högre.

Kjells bilder till föredraget hittar du här.

Ulrik Alm och Kjell Mårtensson
Foto: Bo Petersson

 

Efterslåtter på Zackows mosse den 15 oktober 2017

En varm, 15 grader, stilla söndag med ljuvliga toner från rödhakar och kortare läten från domherrar! Det var dags för vår årliga efterslåtter på rikkärret, då orkidéernas frön hade mognat. 

I föreningen finns det några, som är skickliga att slå med lie och också starke män, och kvinnor, som hanterade de olika tunga röjningsredskapen. Flinka deltagare räfsade ihop och transporterade bort den slagna vassen och tagelsäven, som vi fick bukt med efter ett par timmars arbete. Efter avslutat arbetspass såg det ur så här: 

Lite slit, men väl värt! På många platser i Skåne har gulyxne försvunnit, men på Zackows mosse finns den kvar, om än i varierande antal under åren. Vi tillåter oss att betona, att detta är föreningens förtjänst genom det kontinuerliga arbetet med hävd av ungdjuren från Brunnby Boställe och den årliga slåttern sedan många år tillbaka.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Miljövänliga veckan, vecka 40 2017

Naturskyddsföreningens huvudtema är liksom i fjol ”Fräsch på riktigt”.


Onsdagen den 4 oktober var vi på plats på ICA Kvantum i Höganäs och informerade om godkända  miljömärkta (svanen- eller falkenmärkta) tvålar m.m., men också om vikten av att minimera användningen av plastkassar o.dyl.


 

 

 

 

 

 

 

 

På plats var också elever från Lerbergsskolan som framförde ett fint sångarrangemang om plastens negativa påverkan i naturen. Biodlaren som svarar för skötseln av ICA:s bikupa, som föreningen var med om att inviga i juni, fanns med och sålde honung till förmån för klassen.

Malin Broman, utsedd till årets matambassadör i Höganäs kommun, visade hur man kan ta tillvara lite skadade frukter och grönsaker och av dem göra goda juicer och andra rätter.

Och inte minst: ICA, som sponsrar oss för att vi samarbetar med dem i ett projekt för att minska användningen av plastkassar och plastpåsar, introducerade flera sorters miljövänliga kassar.


Även lördag den 7 oktober fanns vi på ICA i Höganäs och informerade om miljömärkta hygienartiklar m.m.

Naturskyddsföreningens huvudtema för årets Miljövänliga vecka var som nämnts ”Fäsch på riktigt”, och under veckan genomförde vi därför en butiksundersökning i dagligvarubutikerna i kommunen och kollade andelen tvålprodukter med godkända miljömärken (Svanen och Falken) och hur väl dessa var exponerade.

Det visade sig vara svårt att hitta miljömärkt fast tvål – endast UP-hallen i Viken kunde erbjuda sådan. När det gäller flytande tvål var utbudet betydligt större, och bäst klarade sig Tempo i Viken, där 38 % hade godkänd märkning. Det finns en uppsjö av olika duschkrämsprodukter – här var Skeppet i Nyhamnsläge bäst med 12 % med godkänd miljömärkning.

Gunnel och Bo Petersson

 

Svamputställning och svamprådgivning den 23–24 september 2017

”Så otroligt mycket svamp!” ”Så pedagogiskt ordnad!” ”Så fin utställning, helt i klass med Fredriksdal!” Många var de spontana kommentarer, som vi fick ta emot vid vår traditionella svamputställning, som liksom i fjol hölls på Brunnby Boställe i samband med  gårdens stora skördefest. Det kändes bra, när vi fick besvara en stor mängd frågor från kunniga och intresserade besökare, av vilka några var nybörjare i skogen.


Förutom trattkantareller, som brer ut sig som mattor i skogarna just nu, kunde vi visa sällsynta kantarellsläktingar som grå kantarell, kruskantarell och orange kantarell. På vårt bord med förväxlingssvampar visade vi därför, för en del ögon förvillande lika, just trattkantarell, slemmurkling, narrkantarell, kantarell och den dödligt giftiga toppspindelskivlingen. Och på bordet intill hade vi samlat giftsvampar som flugsvampar, spindelskivlingar, gul rottryffel och den hallucinogena ringbitterskivlingen.


På ett annat särskilt bord demonstrerade vi tiotalet matsvampar som stolt fjällskivling, vilken är vanlig i år, blek och rödgul taggsvamp, också vanliga i år, flera soppar bl.a. stensopp (karljohan), inte särskilt vanlig nu, svart trumpetsvamp, vanlig i år och ängschampinjon. En besökare kom in med en ståtlig kungschampinjon, men också giftchampinjon, förvillande lik snöbollschampinjon lämnades in.

Ängens svampar, med de visserligen allmänna arterna spröd vaxskivling, papegojvaxskivling, ängsfingersvamp och hagfingersvamp, fick en särskild liten avdelning. Vi visade på utställningen samtidigt en bildserie för att betona den avgörande betydelse, som betande djur i naturbetesmarker har för att hålla landskapet öppet.


På de övriga borden lyste två rödlistade sällsynta arter, juvelspindling NT och sommarsopp VU. Och vid sidan av borden kunde man se olika svampar, bl.a. rödskivig kanelspindelskivling och lysticka, som kan användas till garnfärgning och också resultatet i form av vackert färgade handstickade tröjor.

Kerstin Bergelin
Foto: Bo Petersson

 

Kulturnatten den 16 september 2017


Kulturnatten i Höganäs är något speciellt - massor av folk i alla åldrar flockas för olika begivenheter. 


En del kom också för att besöka vår förening inne på biblioteket, där vi visade ett ”rullande” bildspel om naturen i Kullabygden och erbjöd en liten tipsrunda. En annorlunda chans att möta människor och prata miljö. 

Gunnel och Bosse Petersson

 

"Svampar på Kullaberg" den 10 september 2017


Vi var en ganska stor skara svampentusiaster som trots vackert höstväder satt inne på naturum Kullaberg och lyssnade till Kerstin Bergelin. I anslutning till sin nyutkomna bok Svampar på Kullaberg berättade hon om dessa och om förut-sättningarna för dem. Hon visade med olika kartor och bilder hur berget utvecklats och framhöll att de geologiska förhållandena har stor betydelse inte bara för växterna utan även för svamparna. Hon visade också hur skogen förändrats genom olika ingrepp och brett ut sig över större delen av det som förr var öppen betesmark. 

Vi fick veta att över 1000 olika svamparter, -underarter &c är kända från berget. 87 av dem är rödlistade d.v.s. mer eller mindre hotade, dock endast tre av dem akut eller stark hotade. Flertalet svampar är viktiga som nedbrytare, många andra som mykorrhizabildare, som lever i symbios med träd och andra växter. En del är parasiter.


Kerstin berättade också om goda matsvampar och farliga förväxlingssvampar. Som avslutning fick de som hade egna svampar med sig hjälp med bestäm-ningen av dem. Det är ju trevligt att få veta om svampen man plockat är t.ex. en Karl Johan eller någon annan delikat svamp. 

Gunnel och Bo Petersson

 

Svampens Dag och svampexkursion den 3 september 2017

Vi var drygt 20 personer varav 6 barn från Naturskyddsföreningarna i Helsingborg och Kullabygden, när vi började leta efter svamp i Djurholmens strövområde på Hallandsåsens sydsluttning. Den omväxlande lätt kuperade terrängen med såväl barr-, bland- som bokskog och fuktstråk ger rika möjligheter att hitta många olika svamparter. Vid genomgången ett par timmar senare kunde drygt 70 arter bestämmas. 

I år tycktes spindelskivlingar vara ovanligt många och vackra. Bland dessa hittas ingen matsvamp, men man bör ändå känna till dem, då alla är giftiga och en del dessutom är dubbelgångare till goda matsvampar.  Då man nämner vackra svamparter, måste man komma ihåg kremlor. Antalet arter är stort och kännetecknen mellan dem ofta små, varför bästa sättet att ta reda på, om det är något ätbart, man stoppar i svampgrytan, smaka på varenda svamp! När man artbestämmer storsvampar, använder man i första hand syn, lukt och smak.En av deltagarna fann den relativt sällsynta mandelriskan, som vi tyckte luktade sötmandel, men enligt svampböckerna luktar sill-lake eller skaldjur.

Svampar med strumpa runt foten, ska man inte provsmaka, eftersom det är frågan om flugsvampar. Flugsvamparna, som alltid har strumpa, ring och alltid vita skivor, är mer eller mindre giftiga. Champinjoner, som ibland förväxlas med vitgul och vit flugsvamp, saknar strumpa, men har ring och skivor, som, när sporerna mognar, efterhand blir rosa – bruna – svarta. 

En svampgrupp, som brukar vara ganska lätt att känna igen för nybörjaren, utöver gula kantareller och trattkantareller, är soppar. Flertalet soppar är ätliga, även om de mörkfärgas, när man delar dem.


En deltagare hittade den ganska ovanliga hålsoppen.


Ett av barnen fann denna ståtliga Karl Johan, som lätt känns igen på det vita ådernätet på foten och de gulaktiga rörmynningarna. 

Om jag fortsätter med rörsvampar, måste tickor nämnas. Många tickor användes av florister för olika dekorationer. På tickor kan man inte (som hos soppar) med en tumtryckning skilja rörlagret från resten av svampen. Vi hade flera duktiga svampplockare i gruppen. Tack vare dem kunde vi visa pulverticka.


En annan intressant ticka är klibbtickan, som känns igen på de klara vätskedropparna strax innanför kanten och inte minst honungslukten. Klibbticka förorsakar brunröta framförallt i gamla granskogar. 

Den, som rör sig i skog och mark, hittar allt som oftast ganska små, rundade, ljusa, hårda ”bollar” på marken. Om man klyver dem, är de svarta inuti och har ett tjockt ytterhölje. Det är rottryffel, man hittat. Den är ingen matsvamp.

Kerstin Persson
Foto: Kerstin Bergelin

 

Odla med naturen – studiebesök hos Splendor Plant den 31 augusti 2017


Vi var ca 35 personer som besökte Splendor Plant i Svanshall denna sista augustikväll.


VD Nils Andersen visade verksamheten och berättade om hållbarhetsarbetet med gröngödsling och kompostering som viktiga ingredienser för att öka mullhalt i jorden och minimera bekämpningsmedel och kemisk gödning. Splendor Plant kallar arbetsmetodiken för "Odla med naturen". 

Nils berättade om de senaste årens utveckling sedan man konstaterat problem med försämrade jordar, sjukdomar, svårigheter med pesticidanvändning. Exempelvis så konstaterar man att pesticiderna slår ut ”allt” mikroliv och driver på för ytterligare brister och sjukdomar.


Vi fick en bra teoretisk genomgång och också se bl a ”produktionen” av:
  • Kompost-te – flytande kompost som sprutas på växter och mark för att öka positiv bakteriekultur och förutsättningar för svampar, protozoer, nematoder och maskar. Används bl a som alternativ till pesticider både som förebyggande och vid angrepp.
  • Kompost – man tillverkar idag ca 2000 m3 kompost av bl a växtrester från egen produktion, hästspillning, reningsverksslam och gräs (egen odling). Kelp som innehåller stora mängder mineraler kan också användas. Sammansättningen är viktig för att uppnå rätt egenskaper med bl a tillräckligt hög temperatur för att avdöda patogener och ogräsfrö. Komposten används helt i den egna produktionen.
  • Gröngödsling – här använder man fröblandningar av växter med olika egenskaper. Vi fick se odling av växter som skall myllas ner som förberedelse av fält inför plantering, men även gröngödsling vid trädodling. Som ytterligare effekt menar Nils att dagens klimatproblem kan minskas genom att öka humushalt i jordarna och därigenom binda mer koldioxid till jorden. Nils konstaterar även att luft består till 80 % av kväve så varför inte använda den och ”gödsla med”.

Vi fick en imponerande genomgång av olika forskningsresultat/teorier, Splendors egna analyser, modeller och praktiska försök där man efter framgångar och bakslag nu konstaterar att man är i fronten för ”hållbar utveckling” inom branschen. Resultaten från de egna odlingarna är även tillämpliga i andra sammanhang och man påbörjar bl a arbete med den s k buxbomsjukan som troligen har sitt ursprung i utarmade jordar på kyrkogårdar.


Som avslutning bjöds vi på fika och Sven berättade om företaget som helhet, historia, kunder, sortiment, storlek m m. Splendor Plant ägs och drivs sedan 38 år av bröderna Bo, Sven och Nils Andersen, man omsätter ca 78 MSEK, har ca 70 årsanställda, under lågsäsong ca 35 och högsäsong ca 90 personer. Splendor Plant är Skandinaviens näst största partiplantskola.  

Tack till Splendor Plant, Nils och Sven för en mycket trevlig och givande kväll. Ni är ett föredöme genom ert arbete med hållbar utveckling. Det ger oss mer hopp inför framtiden.

Bengt Svensson
Foto: Bo Petersson

 

Vadarkväll vid Skäldervikskusten den 23 augusti 2017

En rubrik som höll. Vi var ett tiotal deltagare som mötte upp i den vackra kvällen, även om vinden svalkade mer här än på sundssidan.
Utgångspunkt från Heljaröds hamn sen gick vi österut med härligt "långt" ljus i ryggen. Vi började med lite rovfågel, ryttlande fiskgjuse långt borta mot Vegeåns mynning till, tornfalk betydligt närmare.


Flera hundratals gäss ute på Rönnen.


Flest vadare hade vi, inte oväntat, i småvattnen innanför själva halvön. Eleganta svartsnäppor (t.v. ovan), lite mer småväxta grönbenor. Några beckasiner gick i gräskanten. Senare fick vi också se brushane, gluttsnäppor, kopparfärgade kustsnäppor, enstaka kärrsnäppor, storspov (t.h. ovan). Dessutom "hemmavadare" som rödbena, strandskata och större strandpipare.

En fin kväll vid vår vackra kust.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

"Lär känna trollsländor" den 12 augusti 2017


En skara på ett femtontal personer, varav flera barn, samlades på lördagseftermiddagen på Björkeröds parkering. Efter lite presentation av kommande aktivitet drog man sig ner mot Björkeröds mosse.


Vädret var inte det bästa för jakt på trollsländor. Men barnen var ivriga med sina håvar (även äldre hjälpte till) och trollsländor fångades in. Linda Birkedal artbestämde och berättade. Det klarnade mer och mer, solen visade sig och det gjorde också sländorna.


Små, blå sjöflicksländor dansade över vattenytan och större sjötrollsländan gjorde uppvisning. Även flera andra arter fångades och studerades. Och Linda fick svara på många frågor från intresserade deltagare.


Men är man ute i naturen så tittar man på allt som dyker upp, barnen fäste sig vid trollsländelarver, som håvats upp ur vattnet, och små paddor, som hoppade omkring i gräset.


De vuxna intresserade sig för svampar som jätteticka (på bilden) och svavelticka. Det blev en lyckad eftermiddag och Linda tackades varmt.

Gunnel och Bo Petersson

 

Ängens dag den 5 augusti 2017

Elva personer, bland dem ett par från nordöstra Skåne, mötte upp och fick några timmars uppehåll denna regniga augustiinledning.

Brunnby Boställes kossor har gjort ett gott jobb. Nu kunde vi med hjälp av bl.a. liar och maskiner fortsätta röja undan en del, allt för att hindra blåhallon och vedartade växter att breda ut sig.

Många grodor satte sig i säkerhet när vi "invaderade" Zackows mosse, men innan vi bröt för dagen kunde Göran Paulson visa på en vacker vatten-salamander av den större - och lite ovanligare - arten.

Helsingborgs Dagblad gjorde ett trevligt stopp för att berätta om stället och våra insatser. Klicka här så kommer du till reportaget i tidningen (en liten rättelse: rekordåret med nästan 200 gulyxnen var inte fjolåret utan 2011).

Ulrik Alm och Bo Petersson

 

Regnig vassröjning på Zackows mosse den 1 juli 2017

Trots regn ställde ett halvdussin personer upp och slog och transporterade bort vass, som vuxit sig alltför hög och tät i kanten av rikkärret.



Kärrknipproten blommade rikligt, men av gulyxne sågs endast åtta exemplar, varav två blommande.

Bo Petersson

 

De vilda blommornas dag den 18 juni 2017

Förmiddagsvandringen söder om Viken


Vi var ett femtontal personer, som denna förhållandevis ljumma och lugna förmiddag samlades i reservatet strax söder om gränsen till Höganäs kommun för en vandring på strandheden norrut mot Viken. Flera frågar sig kanske, om hedlandskapet och stranden neremot Öresund verkligen har något att erbjuda under De vilda blommornas dag? Syftet med denna internordiska dag är, att tillsammans uppleva, njuta av och bekanta sig med den mångfald växter, som finns i vår närhet och därigenom öka intresset för vår flora och botanik.


Jättefräken

Bland de över hundratalet arter, som i dagarna har noterats här, kan några nämnas. Höjdpunkten för flertalet deltagare var nog jättefräken. Den har här en av sina tre växtplatser i landet; (de övriga finns på Ven och i Glumslöv). Tyvärr hade den inte hunnit få sin maximala höjd (c:a 1 m) ännu.


Strandkål

Strandkvanne med rundade blomflockar skiljer man lättast från den snarlika strättan genom den senares mer tillplattade blomflockar. Tack vare alerta deltagare kunde vi både se och smaka på strandkål, en av stamformerna för våra odlade kålsorter.

Längs stigen hittades vildväxande sparris, en mycket gammal kulturväxt. Där växte också tidig åkerskivling, en svamp som kan hittas under försommaren. Här och var sågs på fuktiga ställen gula irisblommor. Det var gul svärdslilja. På en del lite torrare ställen tycktes små, vita stjärnor vara utströdda. De kom inte från himlavalvet, utan det var grässtjärnblommor, som täckte någon kvadratmeter mark.


Vresros och trift

Vresrosorna var förvånansvärt lågvuxna. Detta beror troligen på att Länsstyrelsen ganska nyligen genomfört en nerbränning av de stora buskagen eller av påverkan från de salta vindarna från Öresund. Ibland kan miljön påverka så , att det blir dvärgformer av t.ex. åkerfräken. Att vegetationen bitvis är brunbränd eller svedd på utstickande blad, grenar och liknande beror på vindpåverkan från väster. En del arter som strandråg och sandrör har ett vaxöverdrag, som skydd mot vindarna, medan bl.a. gåsört och vissa Salix-arter i stället är hårklädda.

Strandheden håller just nu på att skifta färgton från triftens rosa-lila till gult av gulmåra, gul fetknopp, gråfibbla, rotfibbla m.fl. Den rosa-lila färgtonen lär återkomma, när backtimjan om någon månad slår ut sina blommor. Tryckt intill marken hittade en deltagare några små mörka–vita ”smulor”. Det var kalkhedslav. Enligt vissa källor är den vanlig i hela landet på kalkrik mark men enligt andra ej tidigare funnen i kommunen.

Kerstin Persson
Foto: Bo Petersson
 

 

Eftermidagsvandringen på Kullaberg 2017


Det vackra vädret denna junidag lockade mer än trettio mycket blomster-intresserade personer hit. Först informerades de om årets växt trolldruvan/or, både svart och röd, utsedd av Svenska Botaniska Föreningen.

Vandringen gick från Kullagårdens parkering, längs slänten och ängen, delvis fuktäng och ner mot stigen och vägen till Ablahamn. Otroligt många arter drog deltagarnas uppmärksamhet till sig. Flera var intresserade av den högvuxna och i solen vackert glänsande knylhavren, förr odlad som fodergräs. Hundäxingens vippa demonstrerades och med litet fantasi kunde den faktiskt liknas vid en hundtass. Här påträffades också timotej nära den mjuka luddtåteln, som ännu inte kommit i blom. Vid lövskogskanten fanns några hässlebrodd vars kumarindoft kunde endast svagt märkas. Bättre kommer doften fram i torkat tillstånd.

Litet längre ner bland hundratals gula smörblommor växte några fina, höga gulvial och även vackert blommande kråkvicker bredvid en kraftig fodervicker, som en uppmärksam deltagare upptäckte.

Att veketågens strå är slätt och glatt under den yviga blomsamlingen kände några till. Likaså att man förr kunde använda den mjuka luftiga märgen som ljusveke. Att barn av veketåg har gjort små flätade båtar med hög mast, var däremot ingen som hade hört eller sett.

Det gröna bladverket hos gullris studerades också. Här nämndes både kanadensiskt gullris, som påträffas på vägrenar och banvallar och höstgullris, som kan bli upp till 2,5 m hög. De räknas tyvärr som invasiva arter i vår flora och hotar den biologiska mångfalden.

På stigen noterades både groblad och svartkämpar, vilka tillhör samma släkte och har nästan samma egenska-per. Många kände till att indianerna kallade groblad "Den vite mannens fotspår". Att extrakt från groblad är inflammations-hämmande och kan både underlätta och påskynda läkning av sår nämndes också.

Ramslöken verkade vara nästan överblommad, men vitlöksdoften var märkbar på ett litet avstånd från den skylt, som informerade oss om naturreservatet här. Ramslöken har de senaste åren blivit mycket populär, inte bara färsk i sallader utan även som krydda. Ingen plockning av ramslök får ske inom reservatet!


Den härliga doften av månviol, rödlistad som nära hotad NT, kunde märkas mitt på dagen. Deltagarna frapperades av de stora hjärtlika bladen och de ljuslila blommornas doft. I ravinen just här på Kullaberg påträffades växten allra först, men har sedan etablerat sig på flera platser längs cykel- och bilvägarna.

Rödbläran fanns i stora populationer till vänster om stigen ner mot den lilla hamnen. Växten är tvåbyggare och har alltså skilda han- och honplantor. Efter noggrant letande kunde deltagarna sedan studera de röda vackra blommorna och då uppäcka skillnaden.

Benveden, som är en giftig buske med gråfläckig bark och grenar med lister, fick de som önskade gärna känna på. Hela växten var översållad med gröngula blommor. Mest uppmärksammade är säkerligen benvedens skarpt lysande röda frukter på hösten. Benvedens benhårda blekvita ved har bl a använts till nålar för lagning av fiskenät, vilket en av deltagarna kände till.

Vårvialen, som är både fridlyst och rödlistad som akut hotad CR, lyckades vi tyvärr inte hitta i närheten av golfruffen mellan hål 18 och skogsbrynet. Växten upptäcktes inom detta område 1979. Den ensamma orangefärgade blomman är mycket svår att upptäcka i den täta gräsvegetationen. Än svårare är det att hitta vårvialen utan blomma. Kanske kan en besökare nästa år lyckas få se vårvialens blomma och beundra dess speciella skönhet.

Gun Pfern
Foto: Bengt Berner (gruppbild och rödblära), Karin Smede (månviol)

 

En bi-sak på nationaldagen den 6 juni 2017


Ica Kvantum i Höganäs bjöd in oss att förrätta invigning av bikupan alldeles invid affären. Förmodligen blev vi inbjudna just för Naturskyddsföreningens långa engagemang för biologisk mångfald även i våra tätorter. Kampanjen för ”Vilda grannar” lever än.


Om än inte officiellt inbjudna, var det mycket trevligt att se både tornfalk och glada dyka upp just i samband med klippandet av gula bandet.

Nu ska vi – tillsammans med Ica och kunderna – gå vidare och förhoppningsvis kunna banta konsumtionen av plastpåsar inom handeln.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Naturnatten den 5 juni 2017


Vi var åtta som var ute till en stund efter tio. Platsen var Stureholm, tanken var att kvällen skulle gå lite i smågnagarnas tecken.


Men inga sorkar eller möss behagade gå i våra fällor. Vi hade nog behövt vara ute till längre framåt natten för att detta skulle lyckas. Men det gick bra att ta det hela också "bokvägen". Staffan Ullströms fina teckningar räcker  långt.


I brist på smågnagare fick vi se hare, dovhjort och rådjur. Fåglarna desto fler. En lärkfalk gjorde en snabb loop över skogskanten, släktingen tornfalk gav oss mera tid i toppen av en torrgran. Brun kärrhök vinklade sina vingar bortåt vindkraftsparken. En buskskvätta gungade på en tisteltopp, många gravänder i dammen, liksom en häger. En fisktärna dansade över vattnet, trastar sjöng runt omkring oss, göken hoande - men vägrade visa sig.


I kanten av ekskogen växte ett litet bestånd av svinrot, ovanligt gängliga här enligt gruppens botaniker. Längre fram snärjde en humleplanta in en rotvälta.

Paus och fika i kanten av vinterns "hökugglehygge". Nu stilla, sånär som på ihärdiga knott och mygg – sommaren är kommen, natten och kvällen likaså.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Kvällsvandring på Kullaberg 30 maj 2017

Efter Kristi Himmelsfärdsveckan, med nästan sommarlika temperaturer, kom dagar med svalare och ostadigare väder. Men vi, ett knappt tjugotal vandrare, lyckades pricka in ett par timmar med uppehåll och skapligt väder.


Samling vid Björkeröd till fyllig taltrastsång, sen gick vi slänten ner mot dammen. Gråhakedoppingen var det ”fina” här. På den förmodade boflotten fick vi se den vuxna fågeln lägga sig för att ruva(?).

– Så lång bak benen sitter! Doppingar är inget för landbacken!


Åter från dammen fick vi se ett vackert – och säkert nyanlänt – par törnskator (på bilden syns honan).
 

Vidare bort mot Björkeröds by, sen motlutet upp mot skogen och rundan runt dammen. Ladusvalor och tornseglare mot skyn, hämplingar på tråden, hela tiden trastsång i skogen. Rödhakar drillade sitt silver innan vi åter var ute ur skogspartiet.
Nu började det skymma, men vi konstaterade att Kullaberg alltid har mycket att bjuda oss från Naturskyddsföreningen, adventsvandringar, grod- o paddkvällar, senvårsvandringar.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Smultronställen i Ängelholms kommun den 18 maj 2017


Efter vårens varmaste dag blev det en fantastiskt fin kväll, ljummen och vindstilla. Kanske var det för bra väder. Många föredrog nog att stanna hemma i trädgården och grilla. Vi sex som deltog fick i alla fall en härlig tur.


Vi började i Össjö vilthägn, som präglas av ett vackert kuperat landskap, skapat av den smältande inlandsisen för drygt 10000 år sedan. Hägnet betas av dovhjortar, glesa träddungar finns här och där och flera dammar/småsjöar finns också inom området.


Ganska omgående fick vi syn på tre tranor, som sedermera fick sällskap av en till. Tidvis gick de omkring inne bland träden – en ovanlig syn. Vid den största dammen höll ett par av brun kärrhök till och här sågs också minst två ungkullar med grågäss. I övrigt knipor, sothöns och gräsänder i dammarna. En skogssnäppa drog förbi och gröngöling hördes vid flera tillfällen och sågs också av några.


Kvällsfikat intogs i sluttningen av en rullstensås med den nedåtgående solen som värmde oss.


Ett kort besök vid Åkersjön (en s k dödisgrop) strax intill gav ett par med gråhakedoppingar som visade sig fint på den spegelblanka vattenytan.

Vid Källna gick vi en bit utmed Pinnån. Skånes högsta vattenfall ligger här vid Storemölla. Vattenflödet var inte så imponerande nu, det gör sig bättre under vårvintern.

Ett sista stopp gjordes vid Ugglarps broar i hopp om spelande kornknarr. Det var nog för tidigt på kvällen men en näktergal hade i alla fall satt igång och i fjärran hördes en göks sista rop innan nattvilan.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Gökotta i Kristinelunds bäckravin den 7 maj 2017


Morgonen var helt stilla men tämligen grå, vilket kanske bidrog till att vi bara blev nio deltagare på denna årliga vandring i den fina bäckravinen.

En skogsduvas rytmiska pumpande hördes direkt vid den lilla parkeringsplatsen och ytterligare en hördes senare. Däremot hade vi ingen tur med gök. Sannolikt har den kyliga våren bromsat upp vårflyttningen för göken och flera andra tropikflyttare.


Fågelkören var ändå mångstämmig med påtagligt talrika gärdsmygar (vintern var mild). Flera löv- och gransångare hördes liksom en ensam grönsångare. Listan fylldes på med svarthättor, törnsångare, trädpiplärkor, bofinkar, rödstjärtar och rödhakar. Irriterade större hackspettar hördes på två skilda ställen (häckning?).


Även i år fortsatte vi till våtmarken söder om Djuramåsavägen. Här sågs ett par gråhakedoppingar, sothöns, ruvande knölsvan samt ett viggpar. Vid våtmarken uppehöll sig också ett par rådjur.

Vandringen avslutades med fika på den gamla dansbaneplatsen, tyvärr i begynnande regn, som dock inte förtog värdet av kaffe och smörgåsar.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson

 

Vi har fått hyresgäster! – Zackows mosse den 2 maj 2017


Zackows mosse är en växtlokal av rang. Vi och kossorna sköter den efter bästa förmåga. Men också andra varelser gillar vår mark. Vi har holkar i alla upptänkliga mått uppsatta och i en av de större holkarna bor i år en kattugglefamilj.


Tre välväxta ungar fick ring om benet en skön kväll i början av maj. Det blev en sån där ”programpunkt” som anmäler sig helt utanför programmet, omöjligt att ”schemalägga”. Och ringmärkningen var nog i elfte timman, vilken dag – eller natt! – som helst flyttar nog ungarna ut från holken och fortsätter där mana på föräldrarna: ”Mer mat!” – som ofta är lika med sork och andra gnagare.

Tack till Göran Paulson som ”slog larm” om våra charmiga hyresgäster, tack också till Arne Nihlén som ringmärkte.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson 

 

Fagning på Zackows mosse den 22 april 2017


I enlighet med vår skötselplan startade vi årets skötsel på Zackows mosse med fagning på rikkärret. De tidigare krånglande redskapen fungerade nu för slåttergubbarna och visset tagelsäv, vass och uppslag av viden lyckades vi framgångsrikt få bukt med. Åtta personer infann sig – det kunde varit fler.

Grönskan hade satt fart trots den sena våren, vildtulpanerna stod i knopp och smånunneörten hade gått i frö, medan bara några få scharlakansskålar visade sig.

Kerstin Bergelin

 

Grod- och paddexkursion den 8 april 2017

Nitton deltagare mötte upp denna stilla, klara men något svala lördagskväll. Sex av dem var barn och ungdomar – extra roligt. Vid Björkeröds parkering drog en morkulla knortande förbi precis när vi stigit ur bilarna. Innan vi vandrade iväg mot Mölle mosse hade vi en genomgång om groddjur i allmänhet och en vanlig padda och en mindre vattensalamander visades upp.

Vi såg inga paddor på väg till mossen men väl där hittade vi, som vanligt, talrika paddor i vattnet. Endast en hona sågs, väldigt stor men tyvärr död. Den låga temperaturen gjorde att alla hanar vi såg var tämligen passiva. De flesta satt bara stilla på botten i väntan på högre temperatur och honor. Sakta följde vi norra stranden, rundade mossen och återvände så småningom till bilarna. Här hördes en kattugglehonas klävittande innan det var dags att köra hemåt.

Göran Paulson

 

Ringmärkning av kattuggleungar den 9 april 2017

För en vecka sedan konstaterades häckning av kattuggla i en holk uppsatt på Rosenhills gård utanför Väsby. De två ungarna behövde växa till lite för att kunna ringmärkas så idag var det dags. Vi var runt femton stycken som samlats för denna unika möjlighet att få se och hålla i så små uggleungar.

         
När stegen restes mot ladväggen flög honan (antar jag – könen kan inte skiljas åt) omedelbart ut. Märkaren Arne Nihlén plockade vant ut de två ungarna och de firades ner.



De båda syskonen blev beundrade, ompysslade, fotade, ringmärkta och till slut återförda till sin holk. Med lite tur (återfyndsfrekvensen är 7% när det gäller ringmärkta kattugglor) kan vi i framtiden få information om vart de tar vägen efter att de flyttar hemifrån.

Göran Paulson

 

Strandrensning Mölle fälad den 19 mars 2017


En liten skara till att börja med. Men vi blev fler! Ett annat gäng – några föräldrar med barn, härligt – kom norrifrån med säckar efter idogt samlande. Men positivt att notera, allt mindre synligt skräp.


Det som finns är plast i olika former, plast som snott in sig djupt i snåriga buskar och tångvallar. – Nu ser det fint ut Scenen är fixad. Våren kan börja! Idag var det lite kylslaget, inga vipor eller lärkor på humör. En glada spanade in oss, en snösparv på fälten upp mot Krapperup.

Ulrik Alm

 

"Tyst" ugglekväll i Vegeholm den 14 mars 2017

 
Efter fjolårets föreställning tyckte kanske kattugglorna att de bjudit på allt. Vi var runt 25 personer som väntade, väntade och väntade... Och långt bort, mycket svagt, hördes en kattuggla ropa några gånger. Vi fick nöja oss med nästan full måne, ordentligt med frisk luft, för det blåste verkligen. Kanske var det blåsten som satte ner humöret på kattugglorna? Men så är det med naturen  den tar inte regi.

Ulrik Alm
Foto: Bo Petersson

 

Årsmöte med årets bilder den 7 mars 2017



Till mötet, som hölls i café Amanda på biblioteket i Höganäs, hade 20-talet personer infunnit sig. Till nya i styrelsen invaldes Margit Drackner, Höganäs, och Bengt Svensson, Jonstorp. Göran Borgström, som avsagt sig omval, avtackade mycket varmt för sina stora insatser i föreningen, inte minst som deltagare i Naturskyddsföreningens havsnätverk.

Efter sedvanliga förhandlingar bjöds på kaffe med hembakat bröd. Mötet avslutades med ett bildspel från föreningsaktiviteter under det gångna året. Några bilder från stormskadad vandringsled längs kusten visades också, liksom från vindkraftsparken mellan Västraby och Rögle, som orsakat oroväckande många rovfåglars död.

Bo och Gunnel Petersson

 

Oman – knutpunkten mellan Asien, Europa och Afrika
Föredrag den 15 februari 2017

Vi var drygt 20 personer, som infunnit oss till Göran Paulsons föredrag om Oman och fick se bilder som berättade om landets historia och hur det ser ut idag.

Intressanta växter, vackra fåglar och högdragna dromedarer presenterades.



Vi fick också lära oss att det gäller att sätta upp tältet på rätt plats, inte i en wadi som snabbt kan vattenfyllas vid ett häftigt regn!

Göran rekommenderade varmt Oman som resmål.

Gunnel och Bo Petersson
Foton ur Görans föredrag

 

Vinterfågelexkursion den 22 januari 2017

Gråmulet och disigt men sikten var åtminstone bättre än dagen innan, då dimman låg tät över Kullabygden.

Vi styrde kosan mot Stureholm, där en hökuggla, sedan tre månader, hållit till.



Den satt pålitligt och exponerat i en björk och tillät studier på nära håll – då är det tacksamt att vara exkursionsledare! I övrigt såg vi bl a en flock med gråsiskor, stjärtmesar, större hackspett och ett par glador.


Då sikten var usel tog vi örnrundan utan stopp för mer noggrann spaning. Dock stannade en av bilarna mellan Välinge och väg 112 för koll av en stor men mycket utspridd blandad flock av kanada- och bläsgäss.


Istället blev det ”Sibirien” där vi intog efterlängtat kaffe medan vi njöt av trafiken av nötväckor, talgoxar, entitor, blå- och svartmesar till KOF:s skogsmatning. Tyvärr ville inga tofsmesar visa sig.


Ett sista stopp blev det i Utvälinge med spaning mot Sandön och Själrönnen. Sikten var nu överraskande god och artlistan fylldes på med ett par strandskator, åtskilliga storspovar, en rödbena (sannolikt en isländsk övervintrare) och mycket annat. Från vassen hördes skäggmesar och på Rönnens östsida låg ett gäng knubbsälar. Havsörnen svek oss, den brukar annars vara en pålitlig art på den årliga vinterfågelexkursionen.

Göran Paulson
Foto: Bo Petersson